Regn

Ok. Regnet behövdes.

Men måste det vara grått, grått och åter grått? Mulet, mörkt och tråkigt? Nåja, man har så roligt som man gör sig… Man man gör inte så mycket roligt när man har ett barn som inte mår så bra. Elsa kräktes – tio minuter innan hennes kompis skulle komma till oss för att leka. Och vem vill leka med någon som precis har kastat upp? Ja – förutom en mamma då…?

Vi har sett film och spelat spel. Men ingenting har varit roligt. Och sova ska man ju undvika så länge det bara går…

Storebror kom hem från simskolan som en dränkt katt, för det regnade ordentligt. Och han var så ledsen för han hade glömt sin keps antingen i taxin eller vid stranden och dessutom hade han cyklat omkull och rakt ner i diket. Där växer det brännässlor. Vilket elände. Men det är svårt att se var man cyklar då det regnar så fruktansvärt…

Nu sover E i soffan. O ser på film. Han har torkat…

Mås

Jag vaknade av två måsungar i vardagsrummet. Skränande, skriande… kacklande.

Nej, det är inga måsar som skriker efter frukost, de är mina två små knasiga barn!

Sonat till Miriam

Jag började läsa “Sonat till Miriam” av Linda Olsson igår. Jag drar mig för att ta tag i “Flickan som lekte med elden” av Stieg Larsson, trots att jag redan har börjat… Men jag lovar, snart. När jag tänkter på “Flickan…” så blir jag rädd för en bok som fångar mig så våldsamt. Jag är fast i bokens grepp och kan inte sluta läsa. Och när historien är framme vid bakpärmen känns det bara som ett slag i magen. De flesta böcker slutar för tidigt, fel eller lämnar för många frågetecken.

“Sonat till Miriam” är inget undantag. Bara ett par hundra sidor tunnare än “Flickan…”. Huvudpersonen Adam letar efter sin historia. Han har både undanhållits den och flytt från den, men när Miriam tas ifrån honom, hon som var framtiden, inser han att han måste hitta sin bakgrund för att komma vidare. Jag fascineras av de historiska aspekterna – Polen före andra väldskriget och Sverige på 70-talet, liksom Adams verklighet – han lever ett liv med musik. Som lärare och som kompositör. Och jag gillar hur författaren väver in musiken i historien.

Jag älskar hennes språk och hur hon beskriver…

“På samma sätt som färgerna på en målares palett är tonerna alldeles egenartarde, men när de sätts in i ett bestämt verk blir deras särprägel till ett med helheten. De måste väljas för vad de är – rött , gult, blått – men med den kombinerade potentialen i åtanke. Det är nödvändigt att känna till delarna för att få fram helheten. Det gäller för musik, för bildkonst, och för livet skälvt, skulle jag tro. När man lyssnar på den färdiga kompositionen, eller när man lever sitt liv, förenas de enskilda beståndsdelarna och bildar en helhet som alltför lätt tas för given. Men det är inte förrän man blir medveten om delarna som man kan börja förstå underverket. För mig dröjde det nästan ett helt liv innan jag började leta efter ljuden, tonerna som utgör mitt livs musik. Och för det krävdes ett offer som var så enomrt att det undanröjde allt som hade gett mitt liv mening. Men i den totala tystnaden efteråt hörde jag till sist en första enstaka ton, och sedan följde de andra långsamt efter.”

citat från pocketboken, sidan 16.

Jag började läsa vid läggdags och jag var genast fast i boken. Jag läser snabbt och slarvigt, men ändå så att jag har en helhetsbild av boken. Jag läser för att jag är ivrig och för att jag älskar det. Att försöka somna när man är 115 sidor in i en spännande, gripande och öm historia är svårt. Men det går… Jag var tvungen att läsa ut boken direkt på morgonen, jag hade inte fått ro i själen annars.

Dikterna av Tadeusz Rósewicz som finns mellan de olika avsnitten är svidande vackra. Bäst tycker jag om Rösten.

Rösten

De sårar och plågar varandra

med tystnad och ord

som om de hade ett liv till

framför sig

de lever som om

de glömt

att deras kroppar dras till döden

att människans inre

lätt dukar under

hänsynslösa mot varandra

är de svagare

än växter och djur

och kan dödas av ett ord

ett leende en blick

(översatt av Maria Myhrberg)

En ovanlig tisdag

Tisdag – gjort idag kl 11-23:

1. Snabbstäda
2. Skicka iväg maken och dottern på uppdrag
3. Fixa lunch till grabben
4. Skicka iväg grabben till simskolan
5. Till affären och köpa mazariner
6. Snabbkolla lite på datorn
7. Snabbstäda lite till
8. Ladda kaffebryggaren, duka
9. Starta kaffebryggaren
10. Vänta
11. Få besök
12. Prata, dricka, äta – länge och väl
13. Hänga vid datorn, kolla ljud och bild
14. Sitta och slöa vid datorn
15. Ta fram symaskinen
16. Sy lite – handdukshängare och lappa några byxor
17. Ta emot grabben
18. Uthärda tjat
19. Laga mat
20. Spela lite
21. Äta middag med familjen
22. Hänga tvätt
23. Se på tv
24. Natta barn
25. Natta sig själv

Städning pågår

Jag har semester alltså städar jag.

Jag har faktiskt städat varje semesterdag så här långt. Det är ett hårt jobb, men nödvändigt. Resultatet varar sällan för evigt, men det är glädjande medan det varar…

E frågar: – Mamma vad gör du?

- Jag torkar damm.

- Plockar du damm?

Tja, dammråttorna kan man plocka en och en och bära ut i svansen. Att plocka dammkornen ett och ett är ändå lite  att ta i… Någon enstaka tuss kan man ju sträcka sig till att plocka.

I morse kunde barnen inte vänta tills vi skulle dra ut spisen och städa bakom. Där fanns både mat, pusselbitar, damm och en och annan otäcking. Att barnens högsta önskan är att städtanterna från Rent hus skulle komma till oss är inte längre någon välbevarad hemlighet. Hos oss kan man ju tidvis till och med se golvet!! Men ett eller annat bakterieprov skulle vara perfekt… Jag försöker med min ivriga städning (det går över… det går över…) hålla alla städtanter på avstånd. Även om jag motarbetas…

Kvällssport

E och jag ägnade en liten stund av kvällen åt friluftsaktiviteter. Vi hade inte varit ute på hela dagen så behovet av både rörelse och frisk luft var tydligt.

Hon cyklade en stund, men det hela slutade som det brukade. Nämligen att hon hoppar omkring i vägrenen och jag drar hennes cykel som en bångstyrig hundvalp. När vi kommit hem igen ville hon inte gå in, så vi kastade frisbee i ungefär fyra minuter. Sedan gav hon upp och började jaga katten…

Jag lider lite med vår arma katt, då fröken E finner sådan glädje i att bära omkring den varken barnkära eller famnglada katten i tid och otid. Katten får gå fri och vi besluter oss för att sparka boll till varandra. Vi börjar med att passa, och det går ju bra. Tror jag.

Reglerna ändras konstant. Träffar jag hennes smalben så får jag mål, för att i nästa stund inte få mål för samma sak. Ibland är jag en flygande målvakt, ibland är jag mittfältare och däremellan flyttas målets position till att vara endera mellan gungorna eller mellan väggen och blomrabatten. Vid närmare eftertanke har jag ingen aning om det gäller att ta bollen eller avvakta, tackla eller passa. Och fröken, hon pratar på och ändrar sig hela tiden.

Hon hinner garanterat prata 32 meningar från det hon tar bollen ur diket och tills hon lagt ner den för inspark… Himla mycket prat och väldigt lite fotboll. Eller vad sporten med det ytterst flexibla och varierande reglerna kan kallas… E-boll??

Ring mig!

I kväll fick jag ett överraskningssamtal. Ibland kan man bli förvånad bara för att ens telefon ger ifrån sig ett livstecken, och ibland även då man ser vem som ringer. Kvällens överraskningssamtal var nog egentligen ett icke-samtal, för då jag svarade i telefonen så var det ingen som direkt ville prata med mig. Jag hörde ljud, prat och prassel – men ingen som sa: “Hej, det är XX…”

Personen, vars telefon ringde till mig, blev lite förvånad då det hördes prat och ett tydligt “HALLÅ” ur byxfickan. Och så är det rätt ofta. Man vet inte att man har ringt. Slumpsamtal händer mig rätt ofta, mitt namn gör att jag ofta är först i bland kontakterna i mobiltelefonen… i kombination med tangentlås som inte slagit på, slumpmässiga tryckningar bara annars och tur (?).

I min tur har jag busvisslat i  handväskor, hört avlägsna diskussioner, varit på fyllefest och på konsert… Jag har med hjälp av telefonen även promenerat (det finns inget som går upp mot ljudet av vindtygskläder – ritsch ritsch – prasselkläder!), cyklat (mer vinddrag där) och lekt med barn. Ibland gör man sig hörd och ibland är det bara att lägga på och hoppas att personen i den andra luren ringer upp om det faktiskt fanns ett ärende. Det är det som är charmen med slumpsamtal.

Dagens slumpsamtal var trevligt. Det var en person som jag uppskattar att tala med, och några kloka ord på vägen byttes. Vi hittade genast ett ärende att lätt om. Det blev bara en glad och trevlig överraskning. Klart mycket roligare än att kommunicera med småmynt och läppstift i en handväska sent en natt…

Sommarstuga

Jag förstår mig inte riktigt på det här med sommarstuga. Nu är det vackert väder, alltså måste man bara fara dit. Tydligen. För nu ska det jobbas och fixas, medan solen skiner. Jag vet inte om jag orkar…

Jag tycker att sommarstuga är jobbigt. Hur mycket som helst att göra, ganska primitivt och asocialt. Sand och gräs, bromsar och myggor. Handdisk och utedass.

Jag  har nedärvda tendenser till sommarstugesittande. Jag är uppvuxen med ett sommarställe med bilväg och stor gemenskap, dit alla kom med sina kaffekorgar soliga kvällar – för att simma, dricka kaffe, prata och sedan fara hem igen. Så många bra saker i ett.

Jag förstår mig fortfarande inte. Nu skiner solen och kanske även i morgon. Nu borde jag vara där – städa, tvätta fönster, sola, simma – och inget lockar det minsta. För mig är inte sommarstugan någon oas för batteriladdning, vila och ro, utan det är som ett enda långt arbetsläger. Min semester började nyss – varför i hela friden skulle jag nu börja tvätta fönster? Jag ska varva ner och ta det lugnt. Och svettas – det gör jag ändå…

När jag har vilat, när jag orkar hålla ögonen öppna, då kan man börja fundera på stugstädning och fönstertvätt. För husfridens skull.

Semester

Semester betyder…

• vila
• läsa
• cykla
• rensa rabatter
• äta jordgubbar
• gå stavgång
• simma i havet
• träffa vänner
• grilla och dricka öl
• städa, tvätta, diska, dammsuga
• göra allt det där man aldrig hinner göra och ändå inte kommer att göra nu heller

Jag har i alla fall lovat mig några saker, som att läsa klart den där spännande boken som legat bredvid sängen sedan maj. Då lade jag Stieg Larsson åt sidan för att jag inte hade tid att bli fast i en spännande bok. Men nu ska här läsas.

Jag har lovat mig att inte stressa, att ta det lugnt, sova mycket och försöka ladda batterierna (som det kallas). Umgås med familjen. Några goda vänner. Inga MÅSTEN om de går att undvika. Ta dagen som den kommer och bara vara… Jag lär nog rapportera hur det går!

Nu ska jag lämna det 29-gradiga arbetsrummet och gå och sätta mig i den minst lika varma bilen.

Semestern börjar NU!

Snart semester

Nu börjar jag bli trött på värmen. Ett par dagars regnväder skulle passa mig fint, och det verkar jag få då min semester börjar. Snart, väldigt snart.

Idag har E testat att dekorera soffan med permanent tusch. Jag som var så glad och nöjd över att den fortfarande var förhållandevis fräsch och ren. Nu då “de biologiska föräldrarna” ska komma och titta på soffan och allt. Det blev precis som de förutsåg… Nåja, kanske inte så illa, men ändå blåprickigt.

Jag är trött. Jag har varmt. Orkar inte skriva något mer. Måste sova!