Jag önskar…

- Jag önskar att du inte skulle jobba så mycket, mamma! säger E helt plötsligt en kväll, efter att hon har frågat vad jag ska göra nästa dag. För att det ska kännas extra bra i moderssamvetet så tillägger hon att hon tycker att jag ALDRIG är hemma. Dessutom tillägger hon att hennes kompis E minsann får vara hemma med sin mamma – för hennes mamma är allt ledig ibland.

Så nu önskar E att hennes pappa ska få jättemånga möten inbokade så att JAG måste vara hemma med henne. Jag! Och inte någon mormor eller så, utan det ska vara JAG.

Jag önskar också att jag kunde vara ledig oftare. Hemma med mina barn mer. Mer hemma.

Julpudding med romsmör

Julens oförglömliga dessert i engelska hem ska du förbereda i god tid.

ca 15 portioner

Kryddblandning

½ tsk muskot

1 krm malen kryddnejlika

1 krm malen kryddpeppar

1 krm finmalen svartpeppar

1 tsk malen kanel

1 tsk malen ingefära

1 tsk salt

Romsmör

200 g normalsaltat rumstempererat smör

2 dl florsocker

¾ dl mörk rom eller efter smak

Pudding

3 dl korinter

5 dl russin

¾ dl konjak

¼ + 1 dl mörk rom

3 dl vetemjöl

300 g rivet vitt bröd eller 6 dl ströbröd

2 dl mörkt muscovadosocker

300 g rumstempererat smör

2 dl ljus sirap

6 ägg

2 dl finhackad sötmandel

100 g syltade apelsinskal

Till servering

vispgrädde

 

1. Lägg korinter och russin i konjak och (1/4 dl) rom och låt stå ca  1 timme.
2. Blanda vetemjölet, det rivna brödet och sockret. Tillsätt smöret och rör till en jämn smet.
3. Blanda i sirapen, sedan äggen och rör ihop till en jämn smet.
4. Tillsätt de blötlagda russinen och korinterna med konjak och rom, kryddblandningen, samt mandel och apelsinskal.
5. Ta en ugnsfast skål eller bunke. Smörj in den ordentligt och tryck sedan fast bakplåtspapper på insidan av formen. Smöret hjälper till att hålla pappret på plats. Se till att det är så slätt och tätt som möjligt. Häll sedan i smeten. Klipp till ett lock av bakplåtspapper som passar formen och pressa ner puddingen så att toppen blir slät och fin.
6. Täck formen med aluminiumfolie och ställ den i vattenbad, dvs i en gryta med sjudande vatten. Låt puddingen stå där i 3-4 timmar.
7. Kontrollera med en sticka att puddingen inte kladdar. Ta upp och låt puddingen kallna. Låt puddingen stå i formen och vila i minst 2 veckor i kyl innan den är redo att ätas.
8. Innan serveringen sak puddingen återigen värmas i ett vattenbad, denna gång ca 1 timme tills den är genomvarm.
9. Gör romsmöret: Vispa ihop alla ingredienser med en elvisp. Slå upp i en skål och ställ i kylen tills puddingen är redo att serveras.
10. Stjälp upp den varma puddingen på ett serveringsfat. Häll vid serveringen över ca 1 dl varm, mörk rom och tänd eld. Servera den brinnande puddingen med romsmör och lättvispad grädde.

Recept från Lantliv mat & vin nr 4/2010

 

Sjunga

Det är nog sant att det är bra för ens hälsa och välbefinnande att sjunga. Men när man är lite otränad och ovan så märks det nog ändå. Man kan bli lite ”kraxig”.

Jag har ägnat både fredag kväll och nästan hela lördagen åt att sjunga. Och det var roligt!

Kalender

Jag läser i min kalender. Jag försöker – på riktigt – boka in en träff med en av mina bästa vänner. Det är lite läskigt när man måste boka in sina bästa vänner i kalendern. Annars hinner man inte träffas alls.

Jag borde boka in lite mer tid för mig själv också!

Bluff?

Nu som då när man läser någon frågespalt i veckotidningar så dyker det upp insändare från personer som är ”rädda för att bli genomskådade” – de som är rädda för att någon ska komma på att de är en bluff.

Nu ska jag avslöja: Jag är en bluff. Åtminstone på ett område.

Jag har suttit hela dagen på en kurs om något som jag inte har någon som helst erfarenhet av sedan tidigare. Jag har INGEN aning alls… Jag har lyssnat, för där har pratats massor. På finska. Vid närmare eftertanke har jag bara små fragmentariska kunskapsbitar med mig från det här utbildningstillfället. Men jag var där… Av en anledning förstås.

Det ingår i mitt arbete att ha hand om sådana saker som behandlades idag. Jag har ingen aning om hur sådant går till. Jag kan massor av saker, jag är proffs på mängder av saker – men det här är något som jag inte kan något om. Över huvud taget. Jag har inte ens utbildning på området (ja men till och med det skulle ju ha hjälpt lite…). Vet inte ens om jag är intresserad. Kanske skulle jag kunna överväga att lära mig om det medförde något positivt som högre lön, men i praktiken skulle lönen vara den samma och endast arbetsbördan öka. Så det är inte heller riktigt värt det.

Men inom en viktig del av mitt jobb är jag en bluff. Oavsett språk faktiskt.

Jag är bäst på en massa saker, men ibland måste man få vara en bluff (fast jag misstänker skarpt att en del av mina kollegor inom området har märkt det redan)…

Den lysande bilden kan man också få som t-shirt härifrån, jag överväger att skaffa mig ett dussin!

Missat samtal

Igår hade jag en dag fullspäckad med möten. Vanligen bär jag alltid med mig mina båda mobiltelefoner, av vilka den ena är min privata och den andra hör till jobbet. I något skede lämnade jag min privata kvar på rummet när jag gick på möte nummer tre, för jag visste att sonen har båda numren om det är något…

När mötet äntligen var klart kommer jag tillbaka till mitt rum och ser att jag har ett missat samtal från F Ö R S K O L A N !

Det knyter sig i magen och jag ringer omgående maken för att höra om de ringt honom, vilket de inte har. Jag är övertygad om att nu har hon antingen slagit ut ytterligare någon tand eller så spyr hon. Maken på en kvarts avstånd från dagiset och han får i uppdrag att hämta ”patienten”. Jag är helt övertygad om att något har hänt.

Han hör inte av sig, och jag är jättenervös – det har säkert hänt något! Naturligtvis måste jag ringa maken och höra vad som har hänt… Jag kör hemåt med autopiloten påslagen och planerar redan för hur jag ska ordna morgondagens program om jag måste vara hemma med någon sjukling.

Maken hör antagligen min oro, för han fnissar… ”De ville fråga om något föräldrasamtal…” säger han. Föräldrasamtal!! Ringa och skrämma upp nervösa mammor på det viset!

Visst – det var fint tänkt, men när man tänker att man har sina barn i dagvårdens trygga förvar kan man bli lite nervös när det ringer. Man borde lugna ner sig.

Att ha en lillebror…

Ett av mina mest lästa inlägg heter ”Att ha en treåring…”  Jag har fått en del e-post om det… Närmare bestämt om min hänvisning till en låt som var populär när jag var barn.

”Att ha en lillebror är inte lätt, han bara skriker och gapar i ett…”

Vem sjöng den? Kan man hitta den någonstans?? Vi är många som saknar den låten, verkar det som…

Ps. Treåringen är sex år nu…

Tappat lusten

Jag har lite dåligt med inspiration. Det känns som att jag inte har något att skriva om. Det händer inte speciellt mycket i mitt liv. Det lilla som händer är inte alltid riktigt lämpligt att skriva om. Det är ju mest jobbet… hit och dit.

Nej jag har tappat lusten. Vet inte om det är hösten eller om det är så illa!? Jag har ganska många energitjuvar i min närhet och det är inte alltid så lätt att  bli kvitt dem. Jag har inte hittat något motgift heller. Hur gör ni för att orka med energitjuvar som ni inte kan slippa?

Jag ska försöka hitta några ljusglimtar i mitt liv som jag kan blogga om. Annars får jag väl lägga ner…

To be continued…

 

Förkylt

Det är förkylningstider. Nu just är ett av barnen rejält snuvig och med feber. Jag har hört många som har fått lunginflammation… Hoppas att det inte går så illa. I morgon får jag vara hemma med patienten. Det är sånt som händer.

Det går

Nu just kämpar jag med stressade axlar. Det gör ont. En självklar och inte helt oväntad följd av väldigt mycket att göra, dålig hållning och minimalt med träning. Nu håller jag på och jobbar med hjärnan. Jag måste ju göra något åt saken. Snarast!

Men bara så ni vet, det gör ont när det är ont!