Jag är en 33-årig tokfia med man och två charmerande busungar. Här funderar jag på både smått och stort.
Kommentarer, frågor och funderingar når mig på anceborg@gmail.com
Först var det lugnt i Anceborg. Jag vaknade alltför tidigt och kunde inte somna om. Jag steg upp, åt frukost, fortsatte det eviga plockandet, tvättade och gned. Sedan plötsligt blev det oroväckande lugnt - jag hade ju inte hört något från mina sjöbusar på sommarstugan! Jag ringer och ringer och den enda som vill prata med mig är telefonsvararen.
Jag som vanligen är lugnet självt blir riktigt orolig. I synnerhet eftersom vädret var blåsigt och klockan var mycket. Maken hade ju lovat att de skulle komma hem efter frukost. Jag ber en av mannens kompisar att åka dit ut för att kolla läget… och där ute var allt frid och fröjd. Bara batteriet i telefonen som var slut. Jo det tänkte jag också… men jag tänkte också på otrevliga drunkningsolyckor och båtkatastrofer.
Glada och helskinnade kom de hem. Eller glada och solbruna i alla fall. Allt med helt skinn tar jag tillbaka - då jag såg hur myggbitna barnen var. Skulle jag inte vetat bättre hade jag trott att det var partiella vattkoppor. Es armar och ben är helt sönderkliade. Hade jag varit med hade hon blivit skonad från myggorna och jag sluppit oroa mig så…
En sång för oroliga mammor:
Senare på kvällen gräddade vi pizzor och umgicks med grannarna. Jättegoda pizzor blev det; maken och jag hade ett bra teamwork. Jag hade ju förberett allt i min ensamhet, och han fick äran att göra degen och baka ut den. Mums!
Idag söndag har alla varit trötta. Bara trötta (får man tro barnen så har de INTE ALLS varit trötta, men varför har de då suttit med halvslutna ögonlock i soffan??). E har feber och nu återstår att se hur semesterfirandet utvecklas. En god natts sömn kan göra mycket…
…som motvikt till alla välstylade hemmahos-bloggbilder…
Nu är det semester och vädret är kallt och blåsigt. Men det gör inget, jag hittar säkert något att göra ändå.
Igår, efter gräsklippningen, började jag röja i den förhatliga skrubben (garderoben). Det hela startade nämligen redan på morgonen då jag inte kunde hitta mina byxor, som jag absolut skulle ha. Och det var ju inte så konstigt, som där såg ut.
Att vår gemensamma garderob - eller walk in closet - är ett konstant kaos är faktiskt huvudsakligen min förtjänst. Hade den varit min, min och bara min hade jag kanske brytt mig om att hålla ordning. Men där samsas mina kläder med makens kläder, verktygslådor, datordelslådor, julpynt etc. Och det är tjockt, fullt och packat till höjden och bredden. Hittar man någon gång en liten yta golv så kan panikstädning lätt fixa så att den inte längre syns. Vi slänger in mycket saker där, då det är bråttom.
Nåja, i brist på annat att göra så gav jag mig i kast med klädhögarna och min del av garderoben. Jag gjorde en hel del fynd och bjuder här nedan på två mycket oretuscherade bilder (jag är inte riktigt vän med photoshop ännu… tur för er!) av verkligheten.
kaotiska garderoben
lite bättre
Mamma! Du behöver inte skämmas. Kaoset är helt och fullt på mitt ansvar.
Ni med prydliga garderoeber, struket och vikt - var stolta över er, ni kan se mig som ett avskräckande exempel på orodning.
… Och ni som är som jag… in i garderoben och kom inte ut förrän ni är klara. Så får vi se hur länge högarna står prydliga…
juli 5, 2008, 12:36 är
Sparat under: Livet | Taggar: bröllopsdag
… så klockan går… Jag har suttit och letat bland mina skrivalster efter något om städning. Men jag hittade det inte. Däremot såg jag att jag hade bloggat om bröllopsdagen.
Både den ifjol och den för två år sedan. Årets? Ja den var… för flera dagar sedan. Tanken var ju den att vi skulle fira, men det blev en begravning i stället. Tror inte att maken har tänkt någon tanke på bröllopsdagen heller. SÅ romantiska vi är!
Det märks att det är vackert och varmt ute, för jag har haft färre besökare än vanligt. Men jag anklagar er inte - jag skulle också vara ute och njuta av sommarvärmen om jag inte fortfarande jobbade.
Men hur roligt det än är att jobba - så ska jag ha semester nu. NU! Jag har städat på mitt skrivbord och nu ska jag åka hem. OM nu solen ens behagar skina då längre…
dagens väderleksprognos
Det här en en skärmdump med väderlek för inledningen på min semester. Så om det regnar ovanligt mycket - så vet ni att det bara är för att jag har semester… Jag ska inte överdriva - det blir så bra så!
Vilket härligt sommarväder det är! Det är säkert så för att jag jobbat idag, och skall så även i morgon. Jag har precis hämtat svärmor från bryggan och kört henne hem. Hon har tillbringat dagen ute i sommarstugan tillsammans med mina sommarlediga familjemedlemmar.
Intressant hur man har olika sätt att se på saker. Som svärmor och jag, till exempel. Hon tyckte nämligen att det blåste något alldeles fruktansvärt ute på sjön. Jo visst blåser det, men mina barn var torra och endast en ärm på makens tröja var våt. Hade det BLÅST ordentligt hade ju alla sett ut som dränkta katter.
Skönt ändå att det blåser, annars skulle det vara fruktansvärt varmt. Det är ändå varmt här inne. Och fuktigt. Det är lite växthuskänsla över mitt hem.
Jag besökte biblioteket på hemvägen också. Jag lånar vanligen böcker som “ögonen faller på”. Någon enstaka gång händer det att jag har en lapp i handen då jag orienterar mig mellan hyllorna. Idag - märligt nog - föll ögonen endast på böcker som jag redan har hemma. Egna. Ingen tung väska med böcker idag alltså.
Man får då aldrig sova så länge som man vill om morgnarna. Men då barnen kommer och bokstavligen försöker putta en ur sängen är det nog dags att stiga upp. Puttandet hade föregåtts av ett ihållande gnäll om att de var hungriga. Efter en närmare titt på klockan insåg jag att det började bli lunchdags för dem… Så även om jag varit uppe med jämna mellanrum hade jag ändå fått sova mycket.
Gamla soffskrället är bortkört. Den var nog ingen utsiktshöjare där den stod på terassen.
Dagens lunch bestod av saker som jag hittade i kylen. Maken tyckte att det såg ut som något “från igår”. Alla kvinnor och husmödrar klarar nog inte riktigt av sådan kritik. På menyn: Spytt i panna! Som tur var smakade det mycket bättre… Och min make brukar tycka att JAG har livlig fantasi, i synnerhet då det gäller vad maten ser ut som. Så med tanke på kritiken lägger jag inte ut receptet heller…
Jag har bäddat rent och tvättat kläder. En matta fick också en omgång i tvättmaskinen och då var inte regnet långt borta.
Jag har pratat med några goda vänner! Dessutom ringde mamman till en av eleverna och funderade när skolan egentligen börjar på hösten? Hallå - det är bara den 2 juli!! Både mamman och jag fick oss ett gott skratt och jag vet vad jag måste göra på jobbet i morgon!
Att jag måste jobba stjälpte L och G:s lysande planer på grillfest. Det bara går inte… Måste jobba! Så är det ibland, med lite längre framförhållning och varsel hade vi säkert lyckats få till det.
På kvällskvisten fick jag utstå förnedringen att bli slagen två gånger på raken av O då vi spelade Inkas skatt. Han var en stolt men yr spelare och satt och viftade med sina händer till både höger och vänster. “Nu ska du få med kärlekstassarna” utropade han och flyttade sin markör närmare målet. Samma kärlekstassar som knockat mig tidigare idag…
Det är både bra och dåligt med mina systrar. På samma gång.
När syster E flyttade till England för många år (typ 5) sedan köpte vi hennes snygga blåa soffa för en billig peng. Vi hade precis flyttat in i lägenheten som vi nu bor i då vi stolta övertog soffan. Någon månad senare var klimpen i magen född och soffan förvandlades till en matplats för en hungrig “liten” kille. Alltså det var på den tiden som han åt endast flytande föda.
Tiden gick och den flytande födan övergick i en allt fastare konsistens. Samtidigt blev också benen snabbare och allt som oftast var det en otorkad mun som hittade en soffa att torka av sig på. Och otorkade fingrar och matkladdiga kläder… Tur med tvättbara överdrag.
Och så kom lilla E till världen och vi började om med samma procedur från mjölk till kladd till kladd till kladd. Vi är där ännu. Och trots idoga påminnelser, förmaningar, tjat och gnäll har det intagits både det ena och det andra i soffan (nu säger jag INGENTING om vad föräldrarna äter i soffan ibland! utan skyller helt glatt ifrån mig på barnen). Matfläckar går bort, svårare är det med vattenfast tusch… eller rejält intorkad vattenlöslig, eftersom den gula fläcken inte gick bort. Och en ung fröken med sax är inte heller någon höjare! Sedan upptäcker jag att om jag ska försöka reparera hålet efter saxen så blir det hål någon annanstans. Vi har tydligen använt vår soffa en hel del på fem år.
Och lägligt - ur soffhänseende sett - flyttar syster P till Kanada och vill inte ta sin fina soffa med. Vi köper den också för en billig peng, den passar utmärkt i vårt vardagsrum och nu kan vi igen bjuda hem folk utan att behöva skämmas för vår fula blåa soffa som en gång i tiden var så fin.
Vi gissar att den håller ihop i ungefär fem år. Det borde den ju, rimligtvis. I synnerhet om vi håller bort flaskätande eller spyende bebisar från soffan (E var en riktig spya!!). Och våra energiska sötnosar som äter med hela kroppen och hoppar som tokar. Och öldrickande, chipsätande vuxna. Och katten. Hmm… ok, kanske då.
Nej den är ju till för att användas. Synd bara att systrarna är så långt borta att de inte kommer och sitter i soffan så ofta… men vi fick ju sofforna billigt
Jag kanske tog till lite med rubriken, men läs artikeln så förstår du! Eller vad tycker du?
Hur är det i ditt hem?
Jag kan nog lugnt konstatera att i vår sommarstuga blir det nog inte någon porr i sommar heller…
Jag läser många heminredningstidningar och -bloggar, och det som gång på gång slår mig med häpnad (eller förskräckelse) är att det alltid är så underbart. Alla stora släktkalas, för att inte tala om julfirandet för hela tjocka släkten i gamla släktgården. Inte någonstans knyser någon ett ord om att det är jobbigt att städa ett jättestort hus, pynta från golv till tak, laga mat till 20 personer och därefter också både diska och städa efteråt. Eller ännu värre att det finns släktingar som inte kommer överens, att det finns “sura kritiska moster Beata” och “jättefulla farbror Gösta”, att barnen skriker av total utmattning och att de hundraåriga julgransbollarna av finaste glas går i kras… Nej det är bara härligt härligt härligt härligt.
Kanske alla dessa heminredningsmagasin egentligen mer förmedlar en livsstil som inte existerar “på riktigt” mer än läckra inredningar och smarta möbellösningar? Klämkäcka husmödrar med rosiga kinder som stolt förevisar sina hemkokade marmeladburkar? Vad tycker du?
Ibland säger man helt tokiga saker. Det kommer ut helt fel och det blir inte alls som man har tänkt det. Ibland blir man helt missförstådd.
Och ibland säger man ingenting. Kanske funderar man hur man ska säga det på rätt sätt. Efteråt går man och är harmsen över att man ingenting sa.
Ibland vill man säga saker som man vet att är helt fel. Fel sammanhang, fel människor, fel sak - men kanske ändå viktigt. För en själv.
Man får välja många gånger om - ska man eller ska man inte säga det som man har på hjärtat. Ibland gör man det inte - och ångrar sig. Ibland gör man det - och det blir fel. Ibland gör man det - och det blir helt rätt!
“You better know that in the end
It’s better to say too much
Then never to say what you need to say again
Even if your hands are shaking
And your faith is broken
Even as the eyes are closing
Do it with a heart wide open… wide…
Åh vad jag längtar efter semestern. E är övertygad om att mormor och morfar kommer för att ta hand om henne och storebror på min semester. Hm, man borde ju ta tillfället i akt och resa iväg någonstans! Jasså? Måste man fråga dem också?? Hmm…
Jag har två arbetsdagar kvar innan semestern börjar på riktigt. Om jag, vilket inte är speciellt troligt, blir utan att göra, så kanske jag gör så här i stället! Jag gillar den med Elvis, men jag är inte helt säker på att han skulle passa i pasteller, alla mina post-it-lappar är pastelliga. Rosa i flera nyanser, ljusgröna, gula och lila. Men som sagt, det är föga troligt att jag gör något konstverk av dem…
Men innan min semester är här på allvar ska jag:
- möblera om i vardagsrummet, jag tror inte att det går att undvika…
