Anceborgsposten

Det är en konst att cykla. Och om möjligt en ännu större konst att lära någon att cykla. 

O håller på att lära sig cykla utan stödhjul. Det är mycket att tänka på. Att styra (”Akta staketet!”, “Diket, diket!!”). Att hålla balansen. Att hålla i styrstången med båda händerna. Att trampa lagom fort. Att koordinera hela cyklingsprocessen. (”Mamma, vad betyder fokusera?”)

Jag fick äran att följa med O på en liten tur. Han har lite svårt att komma igång och mitt uppdrag var alltså att hålla cykeln medan han organiserar själva avfärden (det där lät ju fint!!). Och ibland gick det ju riktigt fint, ibland gick det mindre bra… “Mamma varför släppte du?” “För att jag blir krumryggad av att springa och hålla i din cykelsits /pakethållare någon längre sträcka!” “För att det inte är min uppgift att balansera cykeln.”

Efter en svettig, och framför allt tålamodsbeprövande tur - ja alltså för min del då, O blev mest blöt tack vare att han cyklade ner i ett litet dike, besöket i bäcken lyckades jag avstyra den här gången - bönföll jag den tåmodige pedagogpappan att ta hand om sonens cykeleskapader.

E har i dagarna fått en egen, första cykel. En flickigt rosa ville hon ha.

- Mamma varför är det här en cykel? - Mamma, varför har cykeln en korg?- Mamma varför måste man bo någonstans? - Mamma, var bor fåglarna? -Mamma varför måste man kunna cykla?

Det var liksom ingen hejd på alla varför. Men det var en cykel för att det var en cykel. Ja vad svarar man?

Om det är svårt att hjälpa en femåring att hålla balansen så inte är det ett smack lättare att lära en treåring att trampa. För VARFÖR måste man trampa - då man kan bromsa?? Hur gör man? Och framför allt - hur lär man någon att trampa? Cykeltrampa?

Jag försökte också delegera den delen av cykelutbildningen till den tålmodige pedagogpappan, men han sprang av och an längs vägarna med unge herr O, så jag fick försöka så gott jag kunde. Varför måste man kunna cykla? Kanske vi gungar en stund i stället??