Noll
Då jag körde hem från jobbet i kväll hade jag huvudet fullt med tankar och idéer. Där fanns början till en dikt, ytterligare en fundering om tid, en halvfärdig kom-i-håg-lista inför morgondagens fullspäckade arbetsdag (det är mycket och bråttom som gäller nu), tankar om hur det känns att byta ut “gamla, bekanta” medarbetare mot “nya, obekanta” och hur man ska få / får det att fungera. Och mycket mer.
När jag kom hem fanns det barn i pyjamas, nya hårspännen i min väska, mat, en pratsam make, en stickning och de tidigare nämnda pyjamasbarnen som inte ville sova. När jag äntligen får möjligheten att sätta mig vid datorn, och både mannen och barnen sover som stockar, då är det tomt i mitt huvud.
Alla tänkta tankar var egentligen inte färdigtänkta, diktidén som bortblåst och huvudet är riktigt tomt. Så där är det ibland. Alltså jag har inget att komma med, men likväl sitter jag och skriver. Jag ska gå och lägga mig, sömn är ändå en bristvara – och i morgon, som alla andra dagar, behöver jag vara pigg, laddad och på gott humör… Sömn gör bara saken bättre!
