Anceborgsposten

Min underbara syster skickade just den här:

Så är det vissa dagar… Vill man läsa mer Pearls before Swine, kan man göra det här.

Jag tror jag gör så där i morgon, så får jag kanske ha min sovmorgon i fred…

Jag tackade nej till att fara ut till stugan. Jag beslöt att fortsätta min stillsamma tillvaro här hemma. Ta det lugnt, lösa korsord, se film, läsa… Mest av allt ser jag fram emot en sovmorgon…

Det var fantastiskt väder då jag kom hem. Jag åt mat. Plockade ur och och i diskmaskinen… tänkte att det var lika bra att göra det direkt innan diskberget blir så där otrevligt stort. Kokade kaffe och med min mugg i högsta hugg gick jag ut på trappan och pratade med mina penséer. Pratade? Nej det gjorde jag verkligen inte. Jag bara plockade bort gamla blommor… städade upp lite i krukorna, helt enkelt. Och drack kaffe.

Eftersom jag hade bytt till topp och shorts – så gick solen i moln… Vänta bara tills jag ska tvätta någon matta, då kommer det att hällregna i flera dagar (vilket i och för sig skulle behövas nu redan). Jag som tänkte på solbrännan… Jag gick in i stället och tittade på en film.

Jag såg filmen ”Because I said so” eller ”Tre systrar och en mamma” som den heter på svenska. Jag läste om den i någon blogg för länge sedan… Inte världens bästa film, men det var en gullig, lättsam film – perfekt att sitta och sticka till.

Det fanns ju godbitar att vila ögonen på också, då stickningen var tråkig (jag är lite orolig för stickresultatet… men sockorna ska min bror ha väl nertryckta i sina stövlar, så ingen lär ju se vad jag ställt till med…). Här är kvällens ögongodis i egenskap av Gabriel Macht, pojkvänskandidaten Johnny.

… jag tycker att han påminner om en vän till mig, som nu just förbättrar sin solbränna på en ö i Medelhavet.  Och så spelar han gitarr i filmen… den här frun är nog svag för mörkhåriga skönheter med gitarr. Jag har en alldeles egen…

Jag är inte det minsta duktig på att gå i högklackat. Jag tycker att det är läckert, sexigt och väldigt kvinnligt med högklackade skor. Det är vackert – om man kan gå i dem. Det kan inte jag, anser jag. Jag känner mig mer bekväm och säker i skor med lägre klack. Jag förmodar att det är en fråga om träning.

Jag tog fram mina nya högklackade sandaler. De passade perfekt ihop med mina bruna linnebyxor. Japp – perfekt! Gracisös som en nyfödd kalv vinglade jag iväg i gruset till bilen, hoppas att ingen såg mig. Elegant som en filmstjärna krånglade jag mig ur bilen då jag parkerat vid jobbet. Och på ett alldeles enastående gudomligt sätt gick jag upp för trapporna till min våning.

Jag anser att vissa former av träning gör sig bäst i avskildhet, och en sommartom skola är en ganska bra miljö för just träning i högklackat. Det klapprar så käckt i trägolvet, och i stengolvet också, för den delen. Vad jag inte tagit i beräkning – det kan också vara fråga om aktiv förträngning – var den pågående storstädningen. Den som omfattar golvvax och kringflyttande av möbler. Den som gör att man i bästa Stålmannenstil bör förvandla sig till en ”filmstjärne-wannabe” till en sjukampare. Nåja, något i den stilen.

Absolut bör man hoppa längd, för det är alltid någon trasa, mopp eller maskin som ligger i vägen. Mina gamla benvikningsfärdigheter från en mycket kort karriär som häcklöpare kommer också väl till pass. För att inte tala om alla avstånd som plötsligt blivit dubbelt så långa tack vare alla tänkbara hinder… Bra för konditionen.

För att koka förmiddagskaffe fick jag halvligga på det som till vardags är vårt kaffebord. Sen för att nå fram till kylen för att få ut mjölken… snacka om att ”åma” sig. Fortfarande tur att det knappt fanns en levande själ i huset. Så har man lekt pinuppa på kaffebordet då… hehe!

Men mina fötter är inte gjorda för högklackat – inte ännu heller. Vid tiotiden gav jag upp… och gick som en nyligen höftopererad tant nerför trapporna och ut till bilen. Måste hämta mina mer jordnära skor. Som inte matchade lika bra, men som om inte tryckte på tårna och inte bromsade min framfart. Tänkte på det då jag var ute på ärende på stan, det hade jag aldrig överlevt i min läckra högklackade sommarskor.

”Vem tvingade dig att ta den då?” undrade mannen på jobbet… inte lönt att klaga hos honom. För dumt huvud får fötterna lida? Jag får nog fortsätta att träna, i bästa ”Bambi-på-hal-is-stil” tills jag får någon ordning på min sexiga gångstil i högklackat. Om det någonsin kommer att inträffa…