Anceborgsposten

Nu är det slut på semestern. Det är bara den sista etappen kvar, den som omfattar sänggående i rimlig tid. Jag har gett mig själv tid till kl. 23, efter det ska det vara släckt!

Idag har barnen fått nya skor, deras fötter har växt mycket under sommaren. Konstaterade också att min son mycket snart har lika stora fötter som jag. Alltså han har stora fötter, han är ju snart sex år - mina är fortfarande små!

En god vän ringde mig idag, och i min desperata jakt på ett lugnt ställe att tala i telefon på, gick jag ut och satte mig på terassen. Där blev jag pepprad med tallkottar av en ondskefull, storfotad pojke. Konstigt fenomen det där hur man blir så otroligt intressant då man ska prata i telefon. Då vill alla, som man egentligen inte pratar med för tillfället, berätta alla tänkbara saker. Är det något typiskt för barn?

Dels det att de aldrig kommer ihåg, hur många gånger man än säger, att man inte ska störa någon som är i telefon; dels att de tror att man glömmer bort deras existens bara för att man talar med någon annan som omväxling?

Tack för att du ringde, det var trevligt, trots kottarna!