Anceborgsposten

Skolan har börjat. I mitt rum är det trängsel. Där står abiturienter, (nya) studerande, föräldrar och lärare i en salig blandning. Utanför ringlar en liten kö, alla ryms inte in. Det är läseordningar, studiestödsansökningar, klassrumsnummer och studieplanering. Många står tålmodigt och väntar på sin tur, en del tar sig friheter och susar förbi. Andra ger upp och kommer igen. Somliga har tur och sätter sig på soffan och pratar en stund.

Dessutom, då jag hinner, är det användarnamn, studieguider, hemsidor, telefonsamtal, e-post och riktiga brev som väntar… Det är mycket nu. Det är stressigt – många frågor, tvära kast och långa dagar. Det är bråttom och mycket, och akuta högen växer oroväckande snabbt.

Men jag tycker att det är roligt. Det är trevligt då eleverna kommer och har frågor. Det är utmanande att handleda lärare (jepp – det gör jag också!), det är stimulerande och omväxlande. Tålamodsprövande också. Det är mycket, men det är också roligt – och jag tror att på fredag är jag ikapp!!

…men jo… det är superstressande då man har rummet fullt med folk och man pratar viktiga saker och telefonen ringer… för jag har svårt att prata viktiga saker medan det ringer, och svarar jag så har jag en massa människor som väntar. Alla samtal är inte korta precis…