Är det här man får klaga?
Jag tycker att jag är jätteduktig. Ofta. Jag kan många olika saker och vet lite (varierande mycket) om varje. Det kommer väl till pass i jobbet i alla fall.
Ändå kan jag inte tillräckligt om allt och ofta har jag inte befogenheter att verkställa det jag kan och vet. Det vanligt i mitt jobb. Nu just sitter jag på en programuppdatering till en av våra livsnerver. Jag är inte den lyckliga människan som kan, får, bör och ska koppla ihop programmet, datorerna och servern. För sådant behöver man en data-avdelning. Där sade det stopp.
De verkar inte ha någon som helst aning om vad de sysslar med, för min lilla begäran bollas mellan alla tänbara och otänkbara parter, och vi behöver fortfarande programmet. Data-avdelningen kan inte göra det, för de kan inte svenska. Alla våra program som vi använder på vår svenska enhet är på svenska. Några finska program använder vi, om än motvilligt. Men vi gör allt själva, och det tar sådan tid. Vi frågar om hjälp från våra finska kollegor, men det som heter en sak på finska heter något annat på svenska. Det är inte så lätt, då det gäller att klicka i fler rutor än tre.
Nåja, jag är jättearg på mina överordnade, och i synnerhet på data-avdelningen. Snart är jag nog nätverksadministratör också – men jag har ingen som helst kunskap på det området. Det är kanske inte så noga… Hoppas vi får programmet att fungera före julen. Man kan alltid hoppas.
- och här kommer ett rått och hånfullt skratt -
