Hemmafru
Sett i ljuset av föregående lat-inlägg… så införskaffade jag den tjusigt rosaryggade ”Husmorsorna – the ultimate köksalmanacka” av Emma Hambert och Anette Rosvall, då jag var ute och flängde senaste veckoslut.
Jag visste ju genast att jag ville ha den, från första ögonblicket då jag såg Emma och Anette och köksalmanackan i tv en veckoslutsförmiddag efter Pokémon. Jag har aldrig förstått mig på den gamla, traditionella köksalmanackan, men allt som ger tips om hur man förenklar, effektiverar och underhåller sitt liv tycker jag om. Och att Emma Hambarg är en idol från den tiden då jag var en flitig läsare av Veckorevyn (var det väl?) och hennes tecknade ”Singel i stan”.
Nåja, vid närmare eftertanke borde jag kanske ge de äldre föregångarna en chans, man kunde ju få dåligt samvete för att man inte gör ”så mycket”. En spark i röven:
Husmoderns köksalmanacka från 1933:
”Julstöket är för husmodern liksom entrébiljetten till en glad och god jul. För barnen är en god jul liktydig med julklappar, jullov och julgotter, för husfadern betyder den sköna helgdagar och god mat, men husmodern skulle inte kunna njuta varken av det ena eller andra, om hon inte visste, att hennes hem samtidigt vore i tippform, dvs. välsignat rent och putsat i varje skrubb och vrå.”
Så då vet vi det… vi ser hur det går. Jag rättfärdigar mitt slappande med att det inte blir bra om man springer omkring med kaffet. Jag hinner bli duktig – om jag vill!
