Anceborgsposten

Lilla vän, du behöver inte vara ensam.
Jag är ju här, för dig.
Vill du så lyssnar jag.
Och pratar.

Lilla vän, du behöver inte vara ledsen.
Jag är ju här, med dig.
Vill du så kramar jag.
Och pussar.

Lilla vän, du behöver inte vara ensam.
Jag är ju här, för dig.
Vill du så hjälper jag.
Och håller dig i handen.

Lilla vän, du behöver inte vara ledsen.
Vi är ju här, tillsammans.
Vill du så tröstar jag.
Och kramar.

Jag ville prata -

men du hade inte tid att lyssna.

Jag kunde också lyssna -

men du hade inte tid att tala.

Jag ville gå -

men du hade inte tid att stanna.

Jag ville stanna -

men då måste du gå.

Jag ville krama -

men du kunde inte med närhet.

Jag ville pussa -

men din kind var bortvänd.

Jag ville hjälpa -

men du skulle vara ensam stark.

Jag  ville se -

men du ville inte visa.

Jag ville också visa -

men du stannade inte upp för att se.

Jag ville ge -

men du vägrade ta emot.

Jag ville ta emot -

men du behöll allt själv.

Jag ville alltid vara där-

men du vill inte ha mig.

Jag ville leva -

men du hade alldeles för bråttom

att dö.

Jag minns inte längre

vilken färg dina ögon har

Jag kommer inte ihåg

hur ditt leende ser ut

eller hur du skrattar

Jag minns inte längre

vad vi sade då

Jag kommer inte ihåg

varför vi pratade

eller hur vi satt tysta

Jag minns inte längre

hur det kändes

Jag kommer inte ihåg

om det var bra

eller dåligt

Jag minns inte längre

vårt första möte

Jag kommer inte ihåg

hur vi hittade

varandra

Jag minns inte längre

varför jag saknar

att jag inte minns

hur det var

då

Jag minns inte längre

varför jag ändå väntar

på att få vara

nära

dig

Du har stulit en bit

av mitt hjärta

Men du får behålla den

-biten-

för jag har hjärta

kvar.

Tårarna rinner
sakta nedför kinden
brännande salta
och svider
i skinnet

Tårarna rinner
rösten darrar
sorgen är
störst
just nu

Tårarna rinner
gör tröjan fuktig
ögonen röda
och sår
i hjärtat

Nej, det är ingen katastrof – det är bara resultatet av att ha läst en väldigt sorglig bok…

Du säger att du saknar mig,

att det är tomt

när jag inte är här.

Jag säger att du

lyser upp vardagen

när du är här.

Men var är du

när jag är här?

Var är jag

när du är här?

Hur kan du sakna mig

utan att veta hur det är

att vara hos

mig?

Varför är vi aldrig

tillsammans

samtidigt?

Jag väntar att din dörr

ska vara på glänt

men den är alltid stängd

Jag väntar att jag ska

höra dina steg närma mig

men du kommer aldrig

Jag tror att du

ska stå bredvid

men du fattas mig

Jag önskar att du

pratade med mig

men du tiger

Jag väntar på dig

jag väntar

på dig

Jag drömde länge om att bli
en som ni
fantastiska vetande

Jag törstade länge efter
den kunskap
som jag trodde att den var

Jag ville bli som ni
vara som ni
veta som ni

Jag vill kunna som ni
vara belevad
och beläst

Jag drömde länge om att bli
en av er
ni fantastiska

När jag vaknade
ur min dröm och såg
verkligheten

som var dold bakom
heliga fasader och
elakt förtal

vassa tungor och
skenheliga divalater
Ville jag inte längre bli som ni.

———-
Tillägnas de som fick mig att inse att jag inte ska sträva till att bli det som jag alltid har drömt om att bli då jag blir stor, utan fortsätta att vara det jag är, bli det som känns äkta och aldrig, aldrig låta mig luras av fasader. Bli det jag vill bli, läsa det jag vill läsa, vara lycklig och glad och försöka göra också andra lyckliga och glada… Älska mer och förakta mindre.

Som en tyst inre längtan

som ett odefinierat mål

som en utmaning utan gränser

som en frestelse allt för stor

Som något farligt och förbjudet

som något lockande och hemligt

som drar mig till sig

som en förbjuden frukt

Som en tyst inre längtan

som en stilla hemlighet

som en egen gåta

som min i evighet

Jag skriver ofta dikter om saknad och längtan. Kanske för att det är känslor som är så bekanta och vanliga. Ibland mer påtagliga och verkliga, ibland mer som fantasifoster.

Det finns personer som jag saknar, som jag av olika orsaker förlorat ur mitt liv. Några har jag kastat bort, andra tappat bort. Någon har tappat bort mig också…Några finns långt borta, andra i periferin. Somliga saknar jag mer än andra.

Idag var en sådan dag, då jag insåg hur mycket jag saknade EN utvald. Inte helt borttappad, men på ett längre avstånd…

Läs resten av det här inlägget »