Anceborgsposten

Nu är julgranen strippad (nästan in på sista barret) och utslängd. Jag har jagat förrymda julgransbollar och omplacerade julpynt. Nu är det bara gardinerna och stjärnorna i vardagsrummet. Men det är projekt för en annan dag.

Jag är så nöjd! Nu har sovrumsdjungeln flyttat hem och så småningom blir det som det ska. Om man frånser att jag har barr i kläderna och håret. Det kanske inte gör något. Det kan var bra för något!!

Senare tillägg:

Det är med förebråelse i rösten som barnen frågar mig varför jag kastat ut julgranen. Jag har gjort något fult och dumt, tycker de. Det tycker inte jag!

… tänker vi fira jul! Byta julklappar och sånt. Bara så ni vet!

Varken julgran eller julmat behövs!

Jag sitter under min stora, ännu obeskurna, kinaros och trycker. Den maffiga grönväxten har intagit mitt lilla datorhörn till förmån för julgranen – och nu är jag så fruktansvärt trött på julen. I synnerhet kinarosen.

Det är lite osannolikt, men den står i vägen. Vi har sovrummet fullt med grönväxter som egentligen bor någon annanstans. Men på grund av julen är de nu förvisade till vårt sovrum.

Jag känner mig väldigt trött på julen. I synnerhet på julgranen. ”Kan vi inte slänga ut den?” frågar jag snällt av maken. Nej, det tycker inte han, ivrigt påhejad av barnen. Julgranen ska stå inne tills det sista barret har dalat till golvet. Att halva granen redan är strippad på bollar och pynt gör inte så mycket – jag smugglar ner dem i julpyntslådan så fort de når golvet. Ibland hittar man dem också på helt oväntade ställen, där E ansett att det krävts lite pynt.

Inspirerad av mina jobbarkompisar som meddelade att de alltid har städat bort julen innan skolan börjar vill jag också ge mig i kast med projektet. O tycker, från sitt hörn i soffan, att han vill minsann ha julen kvar ännu…

Jag fortsätter att smuggla undan julpynt och konstaterar att det faktiskt inte är så länge kvar till tjugondagknut.

På kvällen den 23:e gjorde vi lite julgodis. Mest för att O ville det faktiskt… Och gott blev det också.

Världens godaste smörkola med limesmak,  Leilas Cornflakes crisps och slutligen Leilas Rocky Road fudge.

Vi har gjort limekola tidigare. Jag och mannen tycker att det är gott. Inget av barnen tyckte om det, dels så smakade det ”konstigt” av lime och dels är det ju så fruktansvärt segt. Som om det skulle vara ett problem?

Cornflakes crispsen är – de som finns kvar alltså – goda. Som godis. Svårt att doppa de nougat- och nutellamjuka bitarna i varm, smält choklad utan att allt rinner ut i en enda stor välsmakande hög.  Hur man än gör så smakar de alldeles, alldeles underbart…

Min favorit är fudgen. Vi hade extra roligt vid tillverkningen. Vad är det med pistagenötter som gör att man bara MÅSTE äta av dem? Det gick åt många nötter för att komma till en skalad deciliter. Dessutom hade maken inte lyckats hitta marshmallows i någon helvit version, utan han kom hem med smurf-marshmallows! Inte kan man ju ha blåa bitar och vita bitar tillsammans med grönskiftande pistagenötter tyckte jag, så jag och O klippte helt sonika bort kropparna från de skummiga smurfarna. Kropparna fick man äta, men inte luvan eller benen! Haha! Barnen klarade med bravur av uppdraget att ”avpappra” dumlekolorna. De fick äta en var, och det klarade de av. Svårare var det dock att få pappren att stanna på bordet under processens gång.

Jo, det finns godis kvar. Åtgången motsvarar inte alls glädjen i själva tillverkningen. Nåja, vi mår ju bra – i magen!

Mums!

God jul! Jag hoppas att alla har haft en underbar julafton och fått de julklappar som ni önskat! ”Att önska kostar inget” meddelade O då jag lite diskret försökte informera honom om att inget är gratis…

Vår jul är varm och röd. Febervarm och -röd. I år firade vi bara vår lilla familj, av hänsyn till alla anhöriga, julen hemma. Det var kanske den lugnaste, mest avslappnade julen som vi någonsin upplevt. Visst är det något speciellt med alla härliga släktingar, livliga julkalas och massor  med allt. Å andra sidan är också det motsatta ibland precis vad man behöver. Vi hade inte orkat umgås med någon. Så här satt vi och hostade, åt god julmat och hade ett kort besök av tomten…

Jag tror att alla är nöjda med sina julklappar. I synnerhet O, som går omkring som ett babblande leende. E är också rätt nöjd, men hon sover mest och har feber. Jag är också nöjd. Alla är nöjda.

God fortsättning!

Jag vet inte om jag kan säga att de är vackra, de där vattkopporna. Men det börjar ta sig, det kliar lite fortfarande men det finns inte många vätskefyllda blåsor kvar. Barnen har fortfarande feber, O har haft runt 38 i 8 dagar nu. Fula hostan har vi kvar, och min röst är fortfarande inte vad den borde vara. Fick jag vara tyst, så skulle jag givetvis vara det. Jag har whiskyröst, helt utan whisky. Eller så kan man säga att jag låter lite likt Bonnie Tyler, men det går absolut inte att sjunga…

Julgranen var rejält insnöad idag då vi äntligen fick in den. Efteråt  hade vi en barrig swimmingpool i farstun. Julskinkan tog vi ur ugnen för en timme sedan. Åh så gott det är med julskinka. O har beställt dopp i grytan och det kommer det att bli.

Hur många julgransbollar kan man ha under soffan?

Jag har ju inte själv avslöjat något om vad jag önskat mig i julklapp. Jag är, vid närmare eftertanke, inte ens säker på huruvida jag sagt något alls, eller om jag bara drömt att jag sagt något (det brukar vara så med mig ibland).

På bilden ses tre av mina stora önskningar. Jag kommer inte att få någon av dessa tre. Men man kan alltid hoppas. Symaskinerna skulle nog också behöva ett arbetsbord, och plats för något sådant finns inte här. En assistent har jag drömt om sedan jag fick körkort för min mammas för väldigt många år sedan. Visst skulle det vara flott med en Kitchen Aid också, men jag behöver inte en rosa! Även om jag vill ha, hehe… Förstås, skulle tomten komma med  en sådan – inte skulle jag tacka nej!

Sedan tog min kreativa energi slut. Snuvan och hostan gör sig påminda. Jag behöver inte lista mina andra önskemål. Bra böcker, något läckert smycke, företrädesvis örhängen…

Oj vilken fantasi jag har. Får jag inga julklappar så beror det på a) för dyra önskningar, b) för få alternativ eller c) ful önskelista.

Men jag vet att jag (ja ja vi då) med största säkerhet ”får” ett ishockeyspel! HUR många år har jag inte haft ett sådant på önskelistan??

Jag är sjuk och ligger nere,

under täcket och filten med flere.

Hoppas krya på mig till julen

annars blir det ingen kul en.

PS. Nu kom vattkopporna också. Es rygg är prickig och fin. O har kanske också koppor, men  av modellen svin. Kul på jul! Jag tror jag… tuppar av!

Idag har jag varit hemma med två riktigt fult hostande barn. Deras hosta låter inte rolig, och det trots att den påminner om min… Jag har min förkylning på stämbanden och varje gång jag försöker säga till mina barn på skarpen märker jag hur ont det gör. Jag har ingen röst att höja. Så jag tjatar på, som jag brukar, men det är verkligen ingen som hör mig.

Det är inte bara hosta heller. Det är bihålevärk, huvudvärk, halsont och feber också. Det är roligt mest hela tiden. Slem och snor. Tjolahopp tjolahej! Vi är nog hemma i morgon också…

Idag har vi monterat ihop ett ”elementpepparkakshus”. Det var faktiskt första gången som jag byggt ett pepparkakshus. Förmodligen för att jag i min barndom blev avskräckt från allt vad pepparkakshusbak heter… Nåja att montera ihop några färdiga bitar var inte SÅ svårt. Taket blev lite operfekt, men vad gör man då den förbaskat heta sockermassan fäster blixtsnabbt? Det gör inget… Sedan fick barnen dekorera en sida var av huset. Jag gav rätt snabbt upp hoppet om att lyckas limma fast godisar med socker, jag har några fula brännskador som bevis för att jag åtminstone försökt. Vi kletade fast dem med kristyr i stället. De som vi inte åt upp, vill säga.

Vi bakade lite pepparkakor också. Jag köpte ett litet paket färdig deg på affären, för att vi skulle ha något ovanligt att göra (utöver se på tv och spela på datorn).  Det var verkligen ett litet paket. Vi fick till två och en halv plåt med kakor. Å andra sidan var det inte så noga… O tyckte att man kunde göra lite hur som helst nu, nästa gång vi bakar har vi hemgjord deg och då är det ”på riktigt”. Barnen hade lite dåligt med aptit vid kvällsmaten. Magen full med pepparkaksdeg kanske??

Jag racerskrev våra julkort. Något pysselprojekt har det inte blivit, trots en befintlig plan. Det var pyssligt nog, som det var, då E skulle klistra frimärkena. Bra om de INTE täckte mottagarnas namn! Barnen fick också skriva sina namn på en del julkort. E lyckades få sitt namn att ta upp ett helt kort. Och då har hon ändå inget långt namn…

Egentligen skulle jag ju logga ut… men så fastnade jag i youtube-fällan…

Det är ”Silent night” på ett sätt som i alla fall jag tycker om. Vad tycker du? Härligt eller hemskt helgerån?