Min goda vän Johanna har äntligen hjälpt mig med prioriteringarna här i livet:
HUR SKA JAG PRIORITERA?
Det sägs att det är nyttigt att varje dag äta ett äpple, och en banan
för kalcium. Man ska också äta en apelsin för C-vitamin! Och det är ett
måste att dricka en kopp grönt te (utan socker för att undvika diabetes)
för att minska kolesterol i kroppen!Man måste också dricka 2 liter vatten varje dag (och sen kissa lika
mycket, vilket fördubblar tiden man hittills tillbringat på toa)
Man måste också dricka ett glas yoghurt varje dag för att få de bra
bakterierna i magen, som ingen vet vad de exakt är, men du MÅSTE ha
minst en miljon sådana i magen annars är det illa!Du ska också ta ett glas rött vin för att undvika hjärtinfarkt. Och så
ett glas vitt vin för att skydda ditt nervsystem! Och ett glas öl (jag
minns dock inte varför det var nyttigt!) Men om du tar dessa tre
samtidigt kan du få stroke, fast det gör inte så mycket, för du kommer
inte ens märka det.Man ska också äta nötter och bönor/ärter varje dag. En hel massa
nötter/bönor/ärter. Du ska äta 4 till 6 måltider per dag, lätta
måltider, men glöm inte att du ska tugga varje tugga minst 36 gånger.
Bara för det behövs det 5 timmar!Och så en sak till: efter varje måltid ska du borsta tänderna, dvs.
borsta dina tänder efter äpplet, yoghurten, bananen, nötterna/bönorna.
Detta ska du göra så länge du har tänder, och glöm inte tandtråden,
tandköttsmassagen och munvattnet. När du ändå håller på med detta, kan
du ju städa badrummet, kanske installera CD-spelare eller TV där inne,
för med tanke på allt vattendrickande och tandborstande lär du
tillbringa en hel del tid i badrummet.Man måste också sova minst 8 timmar per dag och jobba 8 timmar per
dag, plus de 5 timmarna som behövs för att äta, det blir 21 timmar. Det
är 3 timmar kvar, under förutsättning att det inte är trafikstockning
när du åker till och från jobbet. Enligt statistiken tittar folk på TV 3
timmar per dag. Det funkar inte längre eftersom man måste ta en promenad
varje dag i minst en halv timme (ett råd: efter 15 minuters promenad
vänd tillbaka, i annat fall tar din promenad en hel timme). Du måste
också hinna med att träffa dina vänner, för de är som växter, måste tas
hand om dagligen.Bland allt annat måste du också hålla dig informerad, dvs. läsa minst
två dags- och några st kvällstidningar, för att kunna ha en kritisk
inställning i livet.Du ska också ha sex varje dag, men utan att det ska bli rutinmässigt,
dvs. du ska vara innovativ, kreativ och varje gång på nytt förföra din
partner. För detta krävs ju tid. Och då har vi inte ens nämnt tantriskt
sex.Du ska också hinna med din familj, hinna moppa golv, diska, tvätta, för
att inte tala om allt du måste göra om du har barn eller husdjur.
När man räknar ihop allt detta ovan behövs det minst 29 timmar. Den
enda lösningen är att göra flera saker samtidigt!
t.ex. Duscha med kallt vatten och håll munnen öppen så får du dina 2
liter vatten per dag. Medan du lämnar badrummet med tandborsten i munnen
kan du samtidigt ha sex med din partner, som i sin tur tittar på TV och
läser tidningar medan du torkar golv.
Och då har du fortfarande en hand ledig, med vilken du kan ringa till
dina vänner och släktingar. Drick vin efter det (du kommer behöva det).*suck* *stön*
Sen om du skulle få 2 minuter över, skicka detta mail vidare till dina
vänner (som man ska vårda dagligen), medan du äter äpplet som är som
sagt väldigt nyttigt.Dags för mig att sluta nu, för mellan äpplet, yoghurten, ölen, den
första litern vatten och min tredje måltid idag (inkl.
nötter/bönor/ärter), vet jag inte längre vad jag måste göra,
men jag vet att jag måste gå på toa NU.Jag lär spara några minuter om jag borstar tänderna samtidigt!
Jag meddelar alla här, medan så har jag säkert sparat in femton äpplen… Eller något!
Ja åtminstone på farsdag. Vi har firat alla papporna, och jag tror att de är ganska så nöjda.
I morgon är mor rar och far ror…
Jag är trött igen. Jag märkte det extra tydligt när jag satt på möte och kontaktlinserna började klia samtidigt som ögonlocken ryckte och levde till. Tur att jag hade glasögonen i väskan, för jag hade aldrig orkat annars.
Med glasögonen på näsan kändes det som om jag var lite piggare. Kanske i ögonen, men inte i resten av kroppen. Satt av ytterligare ett möte. Svårt att koncentrera och engagera mig. Trött som bara den igen… Det är en elakt ond cirkel.
E hade en kompis på besök, de lekte och busade. Då kan man inte somna. Men nu, nu är det slut för idag. 
Jag är ledig igen. Det har blivit en ny, trevlig vana att vara ledig på fredagar. Då det är möjligt. Ibland skulle jag faktiskt ta pengar i stället för tid, men nog är det ändå skönt att vara ledig.
I morgon far jag söderut för att träffa vänner. I tiderna, då vi lärde känna varandra, kallade vi oss för häxor. Inte för att vi sysslade med något övernaturligt eller ockult utan bara för att vi försökte styra och ställa som det passade oss bäst. Vi lyckades väl inte heller så speciellt bra.
Men det är Halloween - en högtid som jag tycker att vi klarar oss utan här i Norden, jag tycker att det är onödigt att adoptera den traditionen, förvisso kan vi ju ta alla amerikanska högtider rakt av då, och sedan kan man börja fundera på brittiska, franska etc. högtider och traditioner… Nåväl, det var en parentes. När är det mer lämpligt för häxor att träffas om inte på Halloween. Vi kan inte vänta till påsken!!!
Vi kommer inte att klä ut oss, vi kommer inte att ha bus eller godis (rolig samvaro och god mat räknas knappast här) och vi kommer bara att ta det lugnt. Det är nog mer all helgona för vår del. Lungt, värdigt och många tankar till nära och kära.
Och så lite mors vila, för dem av oss som är mammor. DET är aldrig fel.
Det kan ju hända att jag kapar någon dator, men för att vara på den säkra sidan vill jag önska alla en
Trevlig helg!!
Läskiga drömmar för litet barn och en knäpp katt
gjorde att jag inte sov bra senaste natt.
Återkommer i morgon med energi och fläng,
nu går jag och lägger mig i min säng
-Mamma, sa O, det är roligt när det kommer folk som man inte hade väntat.
Våra överraskningsgäster hade precis kört iväg och vi skulle börja göra kvällsmat. Visst är det roligt, när man får oväntat besök. Lite skräckblandat roligt, för man är inte förberedd det minsta, och gästerna får ta en som man är.
Men att man har struntat i städningen och att golvet är översållat av legobitar gör inte så mycket när man återser någon som man inte sett på många, många år.
(PS. Senaste gång som vi sågs, var på den tiden då vi inte ens hade barn… vi skyller legobitarna och oredan helt och fullt på barnen. )
Det har varit mycket. Jag har jobbat som en besatt med kalas och städning. Det har varit tandkontroll och möten. Sena kvällar och mycket att göra. Och det märks. I hela kroppen. Jag är trött och grinig, tålamodet har jag tappat och jag fräser för mista lilla motgång. Det är så fruktansvärt svårt att klara av en grinig 3-åring när man är precis likadan själv…
Idag är jag ledig. Underbart ledig. När maken förde barnen till dagis drog jag täcket över huvudet igen. Jag sov långt in på förmiddagen. Det var underbart skönt, för det var precis vad jag behövde. Jag har bara gjort absolut nödvändiga saker. Och jag tänker bara göra det som jag vill…
Jag måste ladda mina batterier.
Det är en vacker morgon där ute, nu då isen smälter. Vattendropparna i träden här utanför blinkar till mig i solskenet. Bilen blir långsamt grön från att ha varit vit och täckt med is. Jag har tid att vänta, för idag börjar jag jobba på utsatt tid. 12.00. Skönt att kunna unna sig en lugn och avslappnad förmiddag…
Maken “dumpade” barnen på dagis och kom hem igen för att äta frukost med mig. Han hade önskat sig gröt, så då fick det bli det, juice, kaffe och ägg- och ostsmörgås. Levande ljus. Som en romantisk söndagsfrukost på en måndag. Och så var det tyst och stilla, inga barn som sprang iväg från bordet med smörgåsar i högsta hugg, inga välta juiceglas, inga små äggbitar på golvet. Bara vi, maten, myset och… tidningen.
Att läsa tidningen är ganska asocialt, i synnerhet om man sitter tillsammans med någon. Men det hör ändå till rutinen, på något märkligt sätt. För maken var det garanterat enda chansen idag att få läsa en tidning i lugn och ro.
Och varvat med lite “titta varandra djupt i ögonen” - så kan man ha överseende med nästan vad som helst (jag hade en bok…).
Ha en bra dag!!
Jag gjorde en alldeles fantastik planering av både inköp och mat för höstlovsdagarna och veckoslutet. Tänkte bara kommentera det lite….
Maten var hälsosam, varierande, skulle vara god och relativt lättlagad.
Pasta-broccoligratäng. Hos oss gillar vi pasta och broccoli, men tydigen inte den versionen. Hårda makaroner och osttrådar. Barnen sågade det totalt.
Tro det eller inte, rödbetsbiffarna med fetaost, det gick att äta… Köttgrytan, som enligt kokboken skulle vara barnens favorit, gör genast dubbelsats, var tydligen det läskigaste som barnen ätit någonsin. Och lime-kycklingen gick inte heller för sig, vilket jag då inte fattade alls.
Maken hade också lite att invända mot mina planer, och eftersom han inte kunnat motstå den underbara fisken eller de finfina wienerschnizlarna så klämde vi in dem i matlistan. Given succé förstås.
Lärdom: planera inte så mycket, det är helt ok att äta fiskpinnar, makaroner och annan halvtråkig mat dag ut och dag in för om du så mycket som tänker tanken på att förnya dig, om så bara lite, så är det någon som rynkar på näsan… Å andra sidan får man själv många lunchlådor att ta med till jobbet…
Sparat under: Livet | Etiketter: bakning, kalas, misslyckande, födelsedag, prestige
Det finns säkert någon lag, som säger att det är omöjligt att lyckas med bakningen om man bakar till en bjudning. Åtminstone min mor och jag är rörande eniga om att de enda tillfällen som bakningen misslyckas är de gånger då man har en orsak att baka.
Ett nybakat exempel:
O har blivit sex år och i morgon, söndag, kommer en hel drös med släktingar för att fira gossen. De har med sig presenter och förväntar sig minst kaffe och tårta i gengäld. Som god fru, mamma och hobbybagare ska man ju förstås prestera något. Gärna något riktigt kalasgott. Läsare av min gamla blogg rent av vet att jag har en viss förkärlek för nya saker varje gång, något som överträffar föregående skapelse. Men det är klart, jag har också några standardbakverk - också kända som favoriter.
Idag var det dags för en favorit. Den är prövad, godkänd, förhållandevis enkel och god. Och just idag - synnerligen svårbakad.
O meddelade redan igår att han nog ville vara med och baka. Jag var rädd för det. “Mamma, varför är du rädd för det?” undrade han. Och jag log så där överslätande och förklarade att jag tycker att det är lättare att baka ensam, speciellt om det är lite bråttom och “finlirigt”. Det förstod han väl… Så O parkerade sig vid datorn och maken fick i uppdrag att underhålla/undanhålla E.
Lätt och behändigt svängde jag ihop botten, gräddade och såg nöjd ut. Tills jag upptäckte att botten mer påminde om en kladdkaka, ställvis i alla fall, än en tårtbotten OCH att bottendelen var ordentligt bränd. Jag muttrade lite fula ord och beslöt mig för att göra ett nytt försök.
Då borde jag ju ha eliminerat alla misstag, men momentet som innebär att man bör sikta mjölet hoppade jag fortfarande glatt över. Korkat. För hela botten var vackert vitprickig av potatismjölsklumpar. Hade jag velat ha potatisgryn i kakan hade jag ju lagt det!
Nu nu var jag riktigt sur. På maken - för hade det inte varit för honom, så hade jag inte behövt baka alls (ja, jag var nog också
lika mycket med på att skaffa barn då det begav sig, men i vissa situationer är det bra att ha någon att skylla på). På O - för att det var hans födelsedagskalas. På E - för att hon ville så gärna hjälpa. Och på mig själv förstås - mästerbagaren.
Maken, lugnet självt, rörde ihop en botten, gräddade den och resultatet utföll till allas belåtenhet. Jag spelade lätta spel på datorn med E. Sedan rörde jag ihop fyllningen tillsammans med barnen och allt var frid och fröjd.
Vad lär vi oss av detta?
Måste du baka - gör det inte! Köp. Det är absolut inget fel på Frödinge.
Vill du baka…
tänk dig för minst två gånger, och ha gärna en plan B.
Vid födelsedagskalas tar gästerna med tårta, och får ev gåvor av värden i stället.
Och vill du nu så hjärtans gärna baka, trots att du vet att det går till skogs, så håll tyst om det!
Även en misslyckad kaka kan smaka kalasgod!
