Anceborgsposten

Maken hade planerat en ljuvlig nyårsmeny. Bäst var nog desserten.   Även om originalreceptet föreslog 1½ matsked malen kardemumma, räckte det riktigt bra med 1½ tesked (hade faktiskt inte mer heller…). Try this at home!

Pannacotta med kardemumma och blåbär

1 vaniljstång
5 dl vispgrädde
1/2 + 1 dl socker
1 1/2 tsk malen kardemumma
3 1/2 gelatinblad (dela med sax)
cirka 3 1/2 dl frysta blåbär
1 msk citronsaft
1/2 tsk vaniljextrakt eller 1 tsk vaniljsocker
maizena

Dela vaniljstången på längden. Skrapa ur fröna med en knivsudd och lägg i en kastrull med grädden. Lägg ner själva stängerna också. Tillsätt 1/2 dl socker och kardemumman. Koka upp, ställ åt sidan och låt stå och dra en stund.
Blötlägg gelatinet i kallt vatten under tiden i cirka fem minuter. Krama ur och smält bladen i vattenbad.
Sila gräddblandningen (spara vaniljstången) och rör i det smälta gelatinet. Häll upp i formar och ställ i kylen i minst en timme, gärna över natten. Frysen funkar om du har bråttom.
Koka ihop blåbär, 1 dl socker, citronsaft och vaniljextrakt eller vaniljsocker. Lägg i vaniljstången från gräddkoket. Låt koka en stund och red sedan av med lite maizena utrört i kallt vatten för en tjockare kompott. Låt svalna.
Stjälp upp pannacottan på assietter. Servera med blåbärskompott.

På kvällen den 23:e gjorde vi lite julgodis. Mest för att O ville det faktiskt… Och gott blev det också.

Världens godaste smörkola med limesmak,  Leilas Cornflakes crisps och slutligen Leilas Rocky Road fudge.

Vi har gjort limekola tidigare. Jag och mannen tycker att det är gott. Inget av barnen tyckte om det, dels så smakade det ”konstigt” av lime och dels är det ju så fruktansvärt segt. Som om det skulle vara ett problem?

Cornflakes crispsen är – de som finns kvar alltså – goda. Som godis. Svårt att doppa de nougat- och nutellamjuka bitarna i varm, smält choklad utan att allt rinner ut i en enda stor välsmakande hög.  Hur man än gör så smakar de alldeles, alldeles underbart…

Min favorit är fudgen. Vi hade extra roligt vid tillverkningen. Vad är det med pistagenötter som gör att man bara MÅSTE äta av dem? Det gick åt många nötter för att komma till en skalad deciliter. Dessutom hade maken inte lyckats hitta marshmallows i någon helvit version, utan han kom hem med smurf-marshmallows! Inte kan man ju ha blåa bitar och vita bitar tillsammans med grönskiftande pistagenötter tyckte jag, så jag och O klippte helt sonika bort kropparna från de skummiga smurfarna. Kropparna fick man äta, men inte luvan eller benen! Haha! Barnen klarade med bravur av uppdraget att ”avpappra” dumlekolorna. De fick äta en var, och det klarade de av. Svårare var det dock att få pappren att stanna på bordet under processens gång.

Jo, det finns godis kvar. Åtgången motsvarar inte alls glädjen i själva tillverkningen. Nåja, vi mår ju bra – i magen!

Mums!