Nu är sommaren definitivt slut. Vet förresten inte när och om den någonsin börjat, men sista veckoslutet i augusti markerar i alla fall att den är slut, för då firade vi villaavslutning.
Vi ägnade stora delar av lördagen åt att packa det som vi skulle ha med och samtidigt försökte vi göra hemmet någorlunda trevligt. Även om det finns medlemmar i vår familj som förundrar sig över varför inte alla kläder från garderoben kan ligga kvar på golvet, eller varför kritorna ska upplockas… Vi kom i alla fall ut till stugan och knappt hade vi förtöjt båten innan det började regna.
Men vad är mysigare än att sitta vid brasan och dricka kaffe medan regnet smattrar mot plåttaket? En stund är det i alla fall mysigt för hela familjen, men de medlemmar som inte heller uppskattar tystnad, lugn, ro och en god bok hittar på små bus och som tur är blir det uppehåll. Stora delar av kvällen går åt till att vänta på mörkret. För det är ju då som rakterna ska avfyras och smällarna äntligen ska få låta. O har sett fram emot fyrverkerierna i flera dagar. E däremot, tycker att det låter så otäckt, så hon och jag sitter där inne och beundrar alla fyrverkerier som man kan se över fjärden.
Sedan gick vi och lade oss. Vi tror att det är åldern. Tidigare om åren har det blivit sena nätter med långa kortspelsomgångar och skvalmusik på radion. Nu tuppar vi av innan klockan ens är 23…
…men då är man förstås inte helt överkörd då barnen tycker att det är dags att stiga upp heller! Det var lite kallt och fuktigt i stugan trots mycket eldande och varma kläder. Det är ett tydligt tecken på höst. Efter frukosten fick vi fart på, för vi skulle få besök hemma på landbacken. Att plocka ihop och ställa i ordning tar sin tid, oavsett var vi gör det.
Skönt att komma hem sedan. Äta mat, dricka kaffe, bada bastu och sova igen…
Jag älskar liljor, och jag vill gärna dela med mig av min ståtliga “Muscadet”-lilja. Den har mängder av blommor, och alla är de lika vackra och doftar alldeles underbart. Njut!
Semestern är snart slut, för på måndag är jag tillbaka vid mitt skrivbord. Listan med saker som jag ska ta itu med då jag kommer tillbaka ligger bredvid tangentbordet, där jag lade den senaste gång jag var inne där. Så att jag inte missar den! Min nya kaffemugg står och bara väntar på att bli invigd, lagom till förmiddagskaffet.
—
Nu har jag två lediga dagar kvar, innan jag på måndagmorgon pigg och alert skuttar upp ur sängen, redo att ta itu med dagens projekt. Mina två lediga dagar ska jag ägna åt städning (är någon förvånad?) för det ser ut som KAOSET igen. Jag ska också läsa, slappa och verkligen försöka ta ut det sista ur mina lediga dagar. Ingen chans att jag blir mer utvilad, mindre hostig eller att jag hinner göra allt det där som jag hade planerat. Det blev så här nu. Bara.
Jag fick precis ögonen på ett ord: SEMESTERFIRANDE! Är semester verkligen något firande? Något att fira?
Det är förstås individuellt vad man förknippar med ordet semesterfirande. För någon kan det faktiskt vara en lång period av firande i den bemärkelse att man är full, berusad och för det mesta utrustad med något drickbart med alkoholhalt.
Då jag tänker på orden fira och firande tänker jag på kalas. Mest kanske som den förväntansfulla glädje som förknippas med ett barns födelsedagskalas. Spänning, överraskningar, vänner och presenter. Fira som roligt.
Sedan kan man ju fundera om semesterfirande alltid är så himla roligt. Det är stressigt ibland. Många har planerat sin semester nästan på minutnivå för att hinna med så mycket som möjligt. Måla huset, besöka hundra släktingar över halva jorden, plocka blåbär, sola och bada, renovera sommarstugan, båtsemester eller … man kan ju hitta på hur mycket som helst.
När jag fick mitt besked om semesterdagar som jag hade förtjänat, hade vår personalsekreterare skrivit på den lilla post-it-lappen: ” XX dagar att fira” (personalsekreteraren är väldigt finsk), och jag minns att jag tänkte: “vadå fira?”
Nu då jag har sex semesterdagar kvar och sitter och funderar på semesterfirande, är jag inte säker på att jag har “firat” så mycket. Jag har haft trevligt, roligt, jag har ätit tårta, umgåtts med vänner… Det har varit bra - men har det varit semesterfirande? Visst har det varit semester - men det är firandet jag är osäker på.
Eller är det så krasst att varje dag som man INTE är på jobbet är firande? Att jobba är ett slavgöra, ett lidande, och då man är ledig, om så på semester, så är det att fira?
Vad tänker du på då du hör ordet semesterfirande??
Vi har solat och badat! Vi har haft härliga stunder vid stranden.
Vi har spelat fotboll.
Vi har ätit jordgubbar och glass.
Vi har svettats.
Vi har suttit uppe länge på nätterna. Försökt sova på morgnarna.
Vi har varit på en underbar konsert.
Vi har grillat korv.
Vi har sommar!
Man ska inte klaga - för det är ju egentligen helt underbart. Men någonstans i värmen tar det underbara slut och man blir bara varm, svettig och trött. I synnerhet då det är 35 grader varmt inne och inte en sval fläck någonstans.
Nej, det är bara att bita ihop och njuta. Det här ska vi komma ihåg i vinter då kylan biter sig rakt igenom benmärgen och det är bara svinkallt och eländigt. Då ska vi bara minnas… hur varmt och svettigt det var. En gång.
Vilket strålande väder! Idag har vi tillbringat dagen ute vid sommarstugan. Solat, badat, slappat och ätit gott.
Jag struntade i badandet idag. Jag inbillar mig att det ska påskynda tillfrisknandet. Jag har den mest irriterande hosta och ont både här och där. Jag är gammal också. Jag har mått bättre alltså. Maken tyckte att jag suckade så mycket idag… men det är så det känns.
Men några delar av kroppen har i alla fall fått en ny nyans. Maten var jättegod. Och nu är jag ensam hemma medan övriga familjen tänker sova över bland myggen i sommarstugan.
… då jag kommer på att försöka flytta den genomregnade påsen med grillkol till en torrare och mer skyddad plats. För botten var blöt och ut rann alla kol på terassen…
Igår sken solen och då passade vi på att lasta båten full med släktingar och fara ut till sommarstugan för korvgrillning, simning och avslappnad samvaro.
Idag, då det regnat som bara den, har vi i stället haft hemmet fyllt med nära och kära. Barnens kusin J och hennes sambo S, samt Os fadder J och hans sambo M och deras lilla dotter. Finns det hjärterum så finns det stjärterum.
Vi bakade pizza och hade trevligt tillsammans. Inomhus blev det varmt i alla fall.
Nu har vi några fullspäckade dagar framför oss. Roligt ska vi ha - oberoende av väderlek!
Det är alltid roligt att resa bort. I synnerhet om man har något roligt som väntar då man är framme. Men ack, att resan kan vara lång…
Om man på de första 40 km frågar 17 gånger hur långt det är kvar, när är vi framme etc. Hur många gånger ställer man samma fråga på 450 km?
SÅ långt var det till Hangö. Vilken tur att barnen, speciellt E, sov ibland. Annars hade jag nog stigit av i närheten av landskapsgränsen.
Väl framme väntade lekkompisar för både stora och små. Barnen lekte och hade roligt. Vi vuxna hann också med mycket prat och skratt. Vi har turistat lite i närmiljön, besökt kompisar och plaskat i vatten. Kan det bli bättre?
Men hur roligt man än har och hur mycket spännande man upplever - så är det ändå få saker som går upp emot att få komma hem…
