Anceborgsposten

Det är mycket som snurrar runt i huvudet under och efter närstudietillfällena för de pedagogiska studierna. Jag är förmodligen rätt ”skadad” av pedagogiken från tidigare, med tanke på att det är mitt huvudämne. Jag tycker det är intressant och fascinerande, och jag har inte tvivlat speciellt mycket på om jag är på rätt ställe. Jag tycker väldigt mycket om ämnet och frågeställningarna.

Tyvärr blir jag så fruktansvärt arg också. Det må vara studiernas baksida. De väcker otroligt mycket ilska och irritation inom mig. Speciellt när man ser hur det kunde vara, vad man kunde göra och hur man kunde göra det… och sedan jämför med den reella situationen. Det är utvecklingstankarna jag saknar, den gemensamma reflektionen och vilja att faktiskt bli bättre. För nu är det mest ord på papper och betydelselöst babbel. När man kan på riktigt. Om man riktigt vill. För om man vill så tar man sig tid.

Jag vill.  Jag kan. Kanske ska jag också…

Det är roligt att studera, men det är sannerligen en konst att kombinera studier med heltidsarbete. Som när viktiga fortbildningsdagar sammanfaller med obligatoriska studieträffar. Men tänk, det mesta ordnar sig!! Och medför en liten tur till huvudstaden (tänk om man hinner shoppa!!)!

Nu gäller det bara att bestämma sig för om det blir tåg eller flyg…

Det är mycket pedagogik nu. Hela mitt huvud är fullt av pedagogik. Jag känner mig som hemma!

Det var kära återseenden att träffa mina gamla föreläsare. Om jag riktigt tänker till, så minns jag nog hur de fungerar. Förvisso bör jag kanske tänka till ytterligare vad beträffar pedagogiken – den är lite långt borta. Men ändå nära.

Idag inledde jag mina yrkespedagogiska studier. En 35 sp pedagogisk påbyggnadsutbildning för att få yrkeslärarkompetens. Hårt arbete utlovades, men också trevligt sällskap och intressanta studier. Det hoppas jag verkligen!! Lite trevligt sällskap har jag redan hittat…

Eftersom det är några år sedan jag senast ägnade mig åt akademiska studier hade jag faktiskt glömt hur det kan vara… att föreläsaren med den mest sövande rösten föreläser på eftermiddagen då man är mest trött…

Det blir nog bra det här!