Sett i ljuset av föregående lat-inlägg… så införskaffade jag den tjusigt rosaryggade “Husmorsorna - the ultimate köksalmanacka” av Emma Hambert och Anette Rosvall, då jag var ute och flängde senaste veckoslut.
Jag visste ju genast att jag ville ha den, från första ögonblicket då jag såg Emma och Anette och köksalmanackan i tv en veckoslutsförmiddag efter Pokémon. Jag har aldrig förstått mig på den gamla, traditionella köksalmanackan, men allt som ger tips om hur man förenklar, effektiverar och underhåller sitt liv tycker jag om. Och att Emma Hambarg är en idol från den tiden då jag var en flitig läsare av Veckorevyn (var det väl?) och hennes tecknade “Singel i stan”.
Nåja, vid närmare eftertanke borde jag kanske ge de äldre föregångarna en chans, man kunde ju få dåligt samvete för att man inte gör “så mycket”. En spark i röven:
Husmoderns köksalmanacka från 1933:
“Julstöket är för husmodern liksom entrébiljetten till en glad och god jul. För barnen är en god jul liktydig med julklappar, jullov och julgotter, för husfadern betyder den sköna helgdagar och god mat, men husmodern skulle inte kunna njuta varken av det ena eller andra, om hon inte visste, att hennes hem samtidigt vore i tippform, dvs. välsignat rent och putsat i varje skrubb och vrå.”
Så då vet vi det… vi ser hur det går. Jag rättfärdigar mitt slappande med att det inte blir bra om man springer omkring med kaffet. Jag hinner bli duktig - om jag vill!
Jag är ledig idag igen, det är en ny vana att vara ledig ett par fredagar varje månad. Tanken var att jag skulle vara energisk idag.
Städa. Tvätta. Diska. Plocka. Torka.
Hm… jag är ganska imponerad av mig själv att jag inte längre har pyjamasen på, utan att jag faktiskt fått på mig någorlunda representativa kläder. Det är väl dagens underverk.
Det som jag gör för hemmets trevnad i övrigt är i minsta laget. Man kanske skulle lägga sig och vila en stund?
| What Kind of Reader Are You?
Your Result: Dedicated Reader
You are always trying to find the time to get back to your book. You are convinced that the world would be a much better place if only everyone read more. |
|
| Literate Good Citizen |
|
| Obsessive-Compulsive Bookworm |
|
| Book Snob |
|
| Fad Reader |
|
| Non-Reader |
|
| What Kind of Reader Are You? Quiz Created on GoToQuiz |
|
… annars är det bra.
Eller ungefär som vanligt. Trötta, glada och vanligt virriga.
Men som min syster E hälsade i morse, efter att amerikanska valet var fixat och klart:
“Vilken dag! Gör det mesta av den!”
Det får vara mitt motto. Det var det idag, och kommer så även att vara i morgon.
Idag gjorde jag det här:
- klarade av arga tanten i telefon, med humöret i behåll
- klarade av förklarande tanten, också med humöret i behåll
- drack kaffe och pratade med en jobbarkompis
- klarade av busiga barnen, med humöret i behåll
- undvek att kverulera (det är ett bra ord, men vet du inte vad det betyder får du själv ta reda på…hihi)
- var ute och gick med en god vän
Det var en riktigt bra, vanlig sketen onsdag. Nästa vad som helst blir bra, om man håller humöret uppe… 
Jag tycker att jag är jätteduktig. Ofta. Jag kan många olika saker och vet lite (varierande mycket) om varje. Det kommer väl till pass i jobbet i alla fall.
Ändå kan jag inte tillräckligt om allt och ofta har jag inte befogenheter att verkställa det jag kan och vet. Det vanligt i mitt jobb. Nu just sitter jag på en programuppdatering till en av våra livsnerver. Jag är inte den lyckliga människan som kan, får, bör och ska koppla ihop programmet, datorerna och servern. För sådant behöver man en data-avdelning. Där sade det stopp.
De verkar inte ha någon som helst aning om vad de sysslar med, för min lilla begäran bollas mellan alla tänbara och otänkbara parter, och vi behöver fortfarande programmet. Data-avdelningen kan inte göra det, för de kan inte svenska. Alla våra program som vi använder på vår svenska enhet är på svenska. Några finska program använder vi, om än motvilligt. Men vi gör allt själva, och det tar sådan tid. Vi frågar om hjälp från våra finska kollegor, men det som heter en sak på finska heter något annat på svenska. Det är inte så lätt, då det gäller att klicka i fler rutor än tre.
Nåja, jag är jättearg på mina överordnade, och i synnerhet på data-avdelningen. Snart är jag nog nätverksadministratör också - men jag har ingen som helst kunskap på det området. Det är kanske inte så noga… Hoppas vi får programmet att fungera före julen. Man kan alltid hoppas.
- och här kommer ett rått och hånfullt skratt -
Jag är trött igen. Jag märkte det extra tydligt när jag satt på möte och kontaktlinserna började klia samtidigt som ögonlocken ryckte och levde till. Tur att jag hade glasögonen i väskan, för jag hade aldrig orkat annars.
Med glasögonen på näsan kändes det som om jag var lite piggare. Kanske i ögonen, men inte i resten av kroppen. Satt av ytterligare ett möte. Svårt att koncentrera och engagera mig. Trött som bara den igen… Det är en elakt ond cirkel.
E hade en kompis på besök, de lekte och busade. Då kan man inte somna. Men nu, nu är det slut för idag. 
Vi har pratat ord. Svåra ord, nya ord, korrekta ord - ord i alla tänkbara former. Vi vet inte hur vi ska väcka nyfikenheten och lusten att lära nya ord. Det är tydligen så jobbigt… åtminstone för målgruppen.
Numera är allt så jobbigt. Att läsa är jobbigt, att lära är jobbigt, att leva är jobbigt. En hel del saker blir lättare med träning. Åtminstone läsning och lärande.
Jag fortsätter att fundera på min syn på lärande och ord och annat krångligt.
Sparat under: Ditt och datt | Etiketter: böcker, resa, sova, tåg, umgås, promenad
Nu är jag hemma igen efter tjejträffen. Jag vill ju gärna se oss som tjejer, men det kan man säkert diskutera… Hur länge är man tjej innan man blir tant? Eller är man båda samtidigt? Har det något med hur man känner sig?
Hur som helst. Jag tog tåget till Helsingfors. Fick den stora äran att sitta bredvid en ciderdrickande finsk man. Det gäller att hålla berusningen konstant. Han ville nog konversera med mig, men jag var faktiskt inte alls intresserad. Jag hade ju min bok - Låt den rätte komma in - som jag formligen slukade, eller kanske sög i mig. Tyvärr var den klar redan innan Tavastehus och jag orkade inte gräva efter nästa projekt.
“Låt den…” var en bra bok. Brutal, grym, fantasieggande och läskigt verklig. Jag rekommenderar den verkligen. Läs den!!
I Helsingfors regnade det. Mörkt, vått och lite otrevligt. Jag besökte en affär och tog sedan metron ut till Östra centrum där jag sedan träffade J. Vi drev runt en stund, shoppade lite lite och åt något smått. Avfärd mot Borgå.
Trevlig samvaro med J och hennes syster. Det är alltid lika roligt att träffas.
På lördagsförmiddagen tog vi en promenad samt tittade på en katt i ett träd. Vid 14-tiden sammanstrålade vi i Lovisa, promenerade mera och hade trevligt tillsammans. God mat, intressanta diskussioner och bara roligt.
Det var nära att vi hade missat tåget hem sedan, det var inte med många minuters marginal som vi rusade in på järnvägsstationen i Böle. Men vi hann och tur var det. Sedan var vi försenade till Seinäjoki, men vad gjorde det - vi hann ju prata mera.
Jag kom hem för två timmar sedan. Nu vill jag sova i min egen säng. Jag är både trött och lätt mörbultad. Min tantkropp tycker nog inte om andras sängar, madrasser eller bäddsoffor. Kanske är det bekvämlighet med ålderns rätt? Och jag vill kalla mig tjej…
