Anceborgsposten

I morgon, skolavslutningarnas dag, ska jag bli av med 90 studenter. Det känns lite vemodigt. Många av dem känner jag bra, några knappt alls, men de flesta har jag träffat och talat med någon gång. Naturligtvis kommer jag att sakna dem som jag känner bäst.

Men saknaden kommer nog inte i kväll. Inte i morgon heller -  för stressen och tidspressen har varit stor. Nu är det mest känslan av en lättnadens suck som väntar på att få infinna sig. Men kanske på tisdag, eller onsdag, då jag ska städa bort studenterna och bereda plats för nya studerande, då kanske en lätt känsla av saknad kommer.

I morgon består programmet av två stycken studentdimissioner för mina två skolor, sedan blir det kaffe och tårta på skolan och en studentbjudning hemma hos en elev. På kvällen blir det middag med studenterna. Då ska vi försöka orka roa oss lite grann.

Jag ska försöka få lite extra skönhetssömn. Snart.

Jag hörde den här underbara akustiska versionen i kväll, tack vare Os tv-tittande. Man kan bara njuta…

Ikväll var det förskolans vårfest och avslutning. Gulliga ungar, trevlig personal och pratglada föräldrar. Underbart att sitta ute, och barnen fick springa runt och leka. Skönt!

Jag skjutsade sonen till en kompis igår. Jag satt där på altanen och pratade en stund med kompisens mamma… om prestationer, krav och om livet i största allmänhet. Jag berättar att maken ska ut och ha roligt på stan med sina kompisar och vi konstaterar att vi borde också göra något sådant. Fara ut, äta gott i lugn och ro och ha roligt. Precis samma sak som min man och hans kompisar skulle göra.

Så kläcker hon idén. Vi cyklar! Yes – vi cyklar de uppskattningsvis 6 kilometrarna ner till Åminne och äta något gott i lugn och ro. I själva verket tycker jag också att det är en bra idé. Men…

… hur tänker vi egentligen? Är en kväll på lokala strandrestaurangen jämförbart med en LÅNG kväll ute på stan? Det är miljövänligare att cykla hem… än att ta taxi. Billigare är det också. Men jag tycker ändå inte att det är jämförbart.

Är det mammorna i oss som ska hem i skälig tid för att orka stiga upp på morgonen?

Är det för att det blir billigare, jag menar det blir ju ingen krogrunda av stora mått om man sitter hela kvällen (i verkligheten max till midnatt för då har mammorna gäspat sina käkar ur led) på samma ställe.

Eller vad är det som gör att vi skulle nöja oss med det här? Nu säger jag INTE att det skulle bli dåligt, det skulle ändå bli en toppenkväll, men varför gör vi inte samma saker. Och kommer hemvinglande senare än morgontidningen.

Är det för att vi kvinnor/mammor är klokare och tänker på andra än oss själva största delen av tiden… Eller vad är det??

Men JAG skulle då sannerligen inte nöja mig endast med en kväll på strandrestaurangen, jag skulle nog också behöva ha en helgalen kväll på stan – då först kan vi börja prata rättvisa…

Ja, det är klart att jag är trött, det är jag ju jämt. Men ikväll är det ändå fest! Matlagning och vinprovning. Roliga typer.

Jag ska nog orka… ganska länge. Nu ska jag ha kul. Jag har precis lackat naglarna. Nu ska jag fixa resten av mig.

Ha en skön helg!

Jag var helt utmattad igår. Som en urvriden trasa. Jag hade ju ägnat hela dagen åt hjältemodiga insatser, eller vad man nu ska kalla det…?

Det var bara barnen och jag, maken hade förmånen att få umgås med sina kollegor… Vi som inte var ute någonstans hade en ganska mysig kväll tillsammans. Med lite godis kan man få de livligaste barn att sitta stilla i soffan och se på tv. Vi tittade på Pippi. Pippis inverkan på min huvudvärk var förödande. Ni vet ju Pippi…

Jag fick barnen i säng och själv var jag inte sämre. Just innan jag skulle till att somna insåg jag att huvudvärkstabletterna tydligen hade haft effekt. Jag övervägde att stiga upp, i ett par sekunder, men övertygade mig om att jag skulle sova. Att jag behövde sova.

…och det var jag glad att jag hade gjort, för två pigga barn var uppe före kl. 7. Det gick inte att övertala dem om att gå och lägga sig igen heller. Själv försökte jag ha lite sovmorgon, men hur bra går det när E kommer var 20 minut och undrar ”när jag tänker stiga upp egentligen?”

Fixade frukost, delade ut lördagsgodiset (det som var kvar från fredagskvällens mumsande) och pysslade en stund.

Vid lunch kommer en av Os kompisar förbi. O passar på att visa honom den ännu utslagne fadern, tillika festprissen, som kommit hem på småtimmarna. Inga hemligheter hos oss inte… Jag kan se framför mig hur kompisen meddelar sina föräldrar om ”upptäckten” hemma hos familjen Bus.

Dessutom har vi varit ute och lekt, på promenad till ett klätterträd och dessutom badat bastu. Nu hoppas jag på film…

Trevlig helg!

Eftersom vi blev tvungna att tacka nej till födelsedagsfesten igår, då vi inte hade någon barnvakt, passade jag på att gå ut med två av mina goda vänner. Ibland gäller det att slå till då man får en bra idé, vem vet när vi alla är lediga samtidigt nästa gång? Mat och dryck och trevligt sällskap. Kan det bli bättre?

Maken var kanske inte helt överförtjust, han hade nog också hemskt gärna gått ut, allra helst på födelsedagsfesten. Nu ska jag ge honom ”ledigt” för att snart gå ut med killarna kompisarna (man kan väl inte kalla snart 40-åriga män för killar heller?), han måste också få lite roligt. Som plåster på såren.

Jag hade i alla fall trevligt och kul. Det tror jag att mina kompisar också hade. Vi har ju roligt mest jämt…  Tack för en bra kväll. Det här ska jag leva på till nästa gång…

… att bli tvungen att tacka nej till en fest för att man inte har någon som kan barnvakta ens barn (och behålla dem över natten)…

Nåja, ingen lär vakna upp följande morgon med skoskav eller baksmälla. Klen tröst, men dock…

Trötthet är ett normalt tillstånd för mig. Tyvärr. Och då helgen kommer, kommer också (i det bästa fall) möjligheten att vila. Maken var ute och hade trevligt med sina jobbarkompisar, så det var bara jag och barnen som var hemma. Och ärligt – jag var tröttast.

Barnen var inte heller speciellt svårsövda. O somnade som en stock, som han alltid gör numera och E – hon skulle sova bredvid mig. Och flickorna i stora sängen somnade också snabbt.

Då klockan är halv fyra skrålar min mobil Dallas-signaturen (det är makens signal för tillfället). Jo, det är maken.

- Du kanske ligger och sover? frågar han. Ja vad tror han? Att jag sitter med mitt korsstygnsbroderi och väntar..?  Han vill att vi ska hämta honom.

E sätter sig upp i sängen och frågar om det var pappa. Och jag berättar att nu ska vi iväg och hämta honom (hon ville att vi skulle hämta honom redan klockan 20)… så där sitter hon i sängen och klappar händerna och säger ”Jippie”! Nattliga utfärder kan vara roligt.

Maken och jag har en överrenskommelse. Vi hämtar alltid hem den som är ute på galej. Det är många som inte förstår sig på den – det finns ju taxi. Till och med i vår avkrok. Men vi gör ändå det här – man vet ju vad man får hem… så att säga. Det är kanske kärlek – eller galenskap.

Vi hämtade hem maken och jag fick berätta att jag gått och lagt mig lite efter kl. 20. Att jag haft en riktigt mysig hemmakväll. Att jag jobbat på mitt sömnunderskott. Det är kanske därför som jag känner mig ganska utvilad just nu.