Anceborgsposten

Det var de två tröttaste föräldrarna som kom på att ta hela familjen med till stora varuhuset i fredags kväll. Ja, vi kunde ju ha åkt iväg lite tidigare, men vi föreställde oss att vi skulle hinna och orka planera lite innan.

Nåja, vi hade en vag plan och den lyckades vi väl rätt bra att följa. Förstås var det bara femton minuter kvar till stängning då vi inser att det allra viktigaste, det hade vi glömt. Snabbt tillbaka in, för att upptäcka att det inte fanns. Surt! För sent för att besöka någon annan affär…

Vi går till bilen, och sätter oss. Maken startar och plötsligt hör vi världens illvrål. ”Varför skriker E? Vi kan ju inte ha backat på henne!” tänker jag. Fröken står och bankar på bilrutan vid min dörr, tårarna sprutar och där inser vi ganska snabbt att det var nära ögat att vi hade lämnat henne kvar i parkeringshuset.

”Mamma, vet du varför jag skrek?” frågar flickan lite senare, då maken parkerat flickan i bilen. JO, det kunde jag svara på… Es plats är bakom chauffören och därför var det pappas uppgift att ta hand om henne. Vi brukar ha den uppdelningen om vi är båda två.

När man har varit så nära att lämna sitt barn kvar i varuhusparkeringen pga. trötthet, är det enda rätta att gå och lägga sig så fort man bara kan. Så är det bara!

På lördagen hade vi våra mycket goda vänner över på mat. Det var alltför länge sedan senast. Varför dröjer det så länge mellan gångerna, då man ändå äter mat varje dag – och trevligt sällskap är ju aldrig fel!

Idag har vi tagit upp båten. Det är inte så ofta som man ror en båt och är iklädd vinterkläderna. Nu är nog skärisäsongen avslutad för i år…

Förra helgen gick åt till tårtbak och -ätande, städning och födelsedagskalas. Den här helgen – det nästan mirakulöst – är det inget större behov av städning (skriver jag och blundar för legobitarna och bokstäverna som invaderat golvet i vardagsrummet, för att inte tala om barnens rum). Det krävs i varje fall inga större åtgärder. Och vi har lovat oss att inte städa så mycket heller. Göra så lite som möjligt. Vara ute någon stund varje dag, spela kort, se en film eller två, läsa böcker och bara umgås.Ta det lugnt. Vi behöver det…

Jag har ordnat i mina rabatter. Var trycker man ner 36 tulpanlökar då man egentligen har fullt över allt?? Jag har krattat lite löv. Bara 5 skottkärror, från det kritiska stället (också känt som ”risodlingen”). Plockat undan sandlådeleksaker och andra utesaker. Nu finns det bara några förrymda klädpinnar och två tennisbollar på terassen. Maken tog barnen med sig till farmor. Han har hand om vinterdäcken. Barnen skulle visst hjälpa till, men det skulle jag allt vilja se…

Jag har i alla fall rosiga kinder.

Idag har jag suttit på skolbänken. Underbart intressant och givande. Och utmanande. Jag ska träna, repetera och pyssla – ja det är ju datorrelaterat – i det oändliga. Sen. Någon annan dag.

En annan utmaning var att få hem E från dagis, hon ville inte riktigt som jag. Jag lade ner saker i hennes väska. Jag lade ner fel saker i hennes väska. Allt som jag gjorde var fel. Det gick så trögt… Hon skulle klättra och hon skulle ha andra skor och hon skulle gå baklänges till bilen. Jag hade lite ont om tålamod då jag kom hem. Jag kan bli så vansinnigt irriterad och kanske mest av allt på mig själv för att jag inte behåller lugnet och fattningen utan blir så där otrevlig, som bara jag kan bli.

Efter kvällsmaten drog jag täcket över huvudet och sov en stund. Det var behövligt. Maken parkerade sig i soffan med barnen och såg på film. Nåja, nu är inte mina barn några tystlåtna filmåskådare utan man hör dem tjoa och skratta och ibland, om det blir riktigt spännande galopperar det ett varv eller två runt lägenheten. Det är inte så lätt att sova.

Sömn lär jag behöva mer av. Maken är förkyld och gör allt som står i hans makt att smitta ner mig ordentligt. Att vara sjuk på min annalkande semester är inte min högsta dröm precis… Men om min make tackar nej till en rolig fest på grund av förkylning, då är det illa ställt.

Under den kommande helgen ska jag göra följande:

• ta hand om sjuklingen
• planera ett födelsedagskalas (garanterat mer om det senare)
• om väderleken inbjuder – plantera tulpanlökar och pyssla lite i trädgården
• städa
• vila
• sticka sockar
• se en film
• läsa en bok
• leka och pyssla

Precis som vanligt alltså. Men nu vila mig, bli snällare och vakna i morgon, pigg och vacker som en nyponros (öh?).

Ibland blir jag så trött på ”storhelger” bara av den enkla anledningen att det förväntas så mycket av en då. Allt roligt och trevligt ska göras just under den helgen. Man ska umgås med hela tjocka släkten, man ska ha det trevligt och avlappnat och gott och välstädat, roligt och tjosan hejsan hela tiden. Bara för att det kommer till någon ledig dag eller extra rött i almanackan så förväntas man ha ”veckoslutet i sitt liv” – typ.

Jag kan erkänna att jag överdriver – lite. Men bara lite.

På midsommaren ska man äta sill och snapsa med släktingar och/eller vänner. Långbord är ett måste. Tack och lov så måste man inte dansa kring någon midsommarstång…  Man ska ta det lugnt vid sommarstugan (skären, villan – kalla det vad du vill!), det är Oasen för kroppslig och själslig återhämtning. Lugnet och friden. Alternativt Festplatsen. Dessutom ska man ha ett välstädat hem att återvända till då man firat midsommar i dagarna tre, förutsatt att man någonsin lämnat hemmet.

Jaha – vad har vi gjort? Ja, vi har snapsat och sillat med släktingar. Vi åt tills vi sprack. Sen fortsatte vi ätandet i goda vänners lag. Det gick inte att krypa hem, man fick rulla! Det var midsommarafton. Jag gick hem med fröken E redan för midnatt, då hade hon fått nog för länge sen.

Midsommardagen gick åt till kroppslig och själslig återhämtning. Vila. Skönt. Nödvändigt. Andra mer, andra mindre.

Midsommar annandag – tro det eller inte – städning! Äntligen var vi så utvilade att vi kunde tänka oss att städa lite. Nej, någon traditionell midsommarstädning med nytorkade köksskåp och rentvättade mattor har vi inte fått till (det måste finnas roliga saker kvar till semestern också). Men kladdiga saftfläckar och förrymda makaroner är i alla fall undanröjda. Det är förhållandevis rent hos oss.

Nej, jag är inte bitter. Det är jag inte alls. Snarare trött. Trött på krav och måsten. Trött på att göra precis som man förväntas göra. Vi har haft en helt ok helg. Ingen helg som kommer att gå till historien som den absolut roligaste, godaste, mest perfekta, mest välstädade, bäst planerade etc. etc. i mannaminne. Men vi har haft en helg. Skönt att den är över!

Städar ni inför midsommar? Bör man göra det?

Jag har nog blivit fostrad i den andan. Att huset ska vara städat från golv till tak inför midsommarhelgen. Delvis kan det ha något att göra med flera syskon och konfirmationer under midsommarhelgen. Nåja, SÅ många syskon är vi inte…

Men nu undrar jag – om jag borde påbörja en grundlig storstädning (borde nog ha börjat för länge sedan för kaoset är stort). Och i så fall – till vilken nytta och till vems glädje?

Ok, nyttan av städning. När är städning egentligen inte nödvändigt? Men vi är ju kanske inte hemma alls på midsommarhelgen. Och är vi hemma så är nog hemmet endast en genomfartsplats, där vi byter kläder och packar väskor. Om hemmet mot förmodan skulle vara 78 m2 ordning och reda efter klädbyten och packande, så då kan man ju se någon typ av nytta. Men nu brukar det inte vara så… inte hos oss.

Bör jag/vi städa? Varför? När? (Kan inte förutsätta att mannen och barnen åstadkommer några mirakel heller… Någon som vill låna två ”hjälpsamma” barn?)

Nää… jag tror att jag struntar i det…