Anceborgsposten

Nu är julgranen strippad (nästan in på sista barret) och utslängd. Jag har jagat förrymda julgransbollar och omplacerade julpynt. Nu är det bara gardinerna och stjärnorna i vardagsrummet. Men det är projekt för en annan dag.

Jag är så nöjd! Nu har sovrumsdjungeln flyttat hem och så småningom blir det som det ska. Om man frånser att jag har barr i kläderna och håret. Det kanske inte gör något. Det kan var bra för något!!

Senare tillägg:

Det är med förebråelse i rösten som barnen frågar mig varför jag kastat ut julgranen. Jag har gjort något fult och dumt, tycker de. Det tycker inte jag!

Jag sitter under min stora, ännu obeskurna, kinaros och trycker. Den maffiga grönväxten har intagit mitt lilla datorhörn till förmån för julgranen – och nu är jag så fruktansvärt trött på julen. I synnerhet kinarosen.

Det är lite osannolikt, men den står i vägen. Vi har sovrummet fullt med grönväxter som egentligen bor någon annanstans. Men på grund av julen är de nu förvisade till vårt sovrum.

Jag känner mig väldigt trött på julen. I synnerhet på julgranen. ”Kan vi inte slänga ut den?” frågar jag snällt av maken. Nej, det tycker inte han, ivrigt påhejad av barnen. Julgranen ska stå inne tills det sista barret har dalat till golvet. Att halva granen redan är strippad på bollar och pynt gör inte så mycket – jag smugglar ner dem i julpyntslådan så fort de når golvet. Ibland hittar man dem också på helt oväntade ställen, där E ansett att det krävts lite pynt.

Inspirerad av mina jobbarkompisar som meddelade att de alltid har städat bort julen innan skolan börjar vill jag också ge mig i kast med projektet. O tycker, från sitt hörn i soffan, att han vill minsann ha julen kvar ännu…

Jag fortsätter att smuggla undan julpynt och konstaterar att det faktiskt inte är så länge kvar till tjugondagknut.

Snart sovdags.

Barnen ”snorsnarkar” i rummet bredvid. Katten sover i soffan. Maken är på julfest. Jag har ansvar.

Klok och förståndig som jag är ska jag också gå och lägga mig.

Sov gott nu – städa och koka er inte fördärvade nu bara! Det ska vara jul i hjärtat också…

PS. Döm om min förvåning då E sov till 10.30 i morse och O till 10.50. Nytt sömnrekord, eftersom båda somnade i soffa under ”På spåret” – kanske tråkigt program? -  men de har aldrig sovit så länge tidigare. Hoppas att de sover lika länge i morgon bitti!!

Egentligen skulle jag ju logga ut… men så fastnade jag i youtube-fällan…

Det är ”Silent night” på ett sätt som i alla fall jag tycker om. Vad tycker du? Härligt eller hemskt helgerån?

Måndag morgon! Tjohoo!

Det är inte alla morgnar som jag sitter och tittar på Barnkanalen… men idag var det äntligen dags för julkalendern och den allra första luckan. Barnen – ja, de var redan levererade till dagis!

Åh vilken rolig väntan på julen det kommer att bli! Det känner jag på mig. Jag är väldigt förtjust i Anders och Måns, så jag väl omöjligt bli besviken? Någon pluttenuttig, supergullig tomtekalender blir det nog inte, men jag tror inte att det förstör stämningen och friden…

Nu ska jag öka tempot. Jag är inte ledig hela dagen…

Ha en bra dag!

Barnen är uppslupna och glada. Lilla jultomten gav lite småsaker och efteråt såg vi en film. Nu vill de inte sova. Allt är som vanligt.

Julfesten igår var kul. Gott också för den delen. Jag kom ändå hem tidigt. Det är en utmaning att gå hem på hala vägar i mörkret, men jag klarade det… Utanför grannen halkade jag omkull i alla fall. Hela gårdsplanen var ändå en skrinnskobana, så jag kom långt. Det var ingen som såg mig i mörkret.

Glad lilla jul! Det är ännu en massa dagar kvar att vara snälla på!

Åh det strålande humöret håller i sig… men nu strålar i alla fall två julstjärnor, strategiskt placerade i fönstren mot skogen.

Nu då jag har så fruktansvärt mycket att göra på jobbet kommer julen olägligt. Jag har inte tid med jul. Jag får ångest av att höra hur de duktiga kvinnorna som jag jobbar med gör julkort, pyntar och och fejar. Jag hinner bara inte. Och skulle jag ha lite tid är det tveksamt om jag orkar…

Men idag hängde jag i alla fall upp julgardiner i två bristfälligt tvättade fönster och julstjärnorna lyser så vackert. Jag låtsas att jag inte ser dammet och oredan. Kanske orkar jag röja någon annan dag – å andra sidan hinner säkert ett nytt lager damm lägga sig innan jul, så varför göra det tråkiga två gånger?

I morgon blir det dessutom julfest med jobbarkompisarna, så tills dess hoppas jag på en god natts sömn, mirakel för mina axlar och ett strålande humör till kvällen.

Åh – det är så härligt när det är snö på marken. E och jag var ute och skottade snö på morgonen. Det var väl mest jag som jobbade, för E låg i varenda liten hög eller driva och sprattlade. Hon njöt av snön!

Senare på dagen, då jag gick till jobbet, dalade stora snöflingor. Jag kände mig som ett lyckligt barn och försökte motstå frestelsen att sticka ut tungan för att försöka fånga någon flinga.

Jag gjorde entré på jobbet med att sjunga ”Hej mitt vinterland, nu är JAG här!” åt kollegorna i kafferummet, för där var jag ju…

Måste vara en julsång också:

Maken kom hem med de förlorade jultidningarna – ett flertal olika indredningstidningars julnummer från flera år – och det är alltid lika roligt att bläddra i dem, tycker jag.

Maken var faktiskt den som först tog ut en tidning och började titta på recept. O var inte sämre och hittade en ”Drömhem & Trädgård” som han tittade i. Det var mycket vackert i den, tyckte han.

Lite senare frågade jag min sexårige son: – Hurudan jul skulle du vilja ha i år?

Ganska knepig fråga att ställa till en sexåring, tyckte jag, men han hade det hela på klart: -Mamma, jag vill ha en lugn jul! svarade han.

En lugn jul.

Jag försökte ta reda på vad han egentligen menade med det, men han log bara kryptiskt. Kanske tycker han att det har varit för stressigt tidigare om åren. Vi har flängt av och an mellan släktingar och bjudningar, haft egna gäster, allt detta eviga städande innan (dessvärre också under och efter – det står det aldrig något om i inredningstidningarna eller -bloggarna!) julen. Stöket, stressen och ståhejet.

Min son vill ha en lugn jul. Och nu, då maken och jag har analyserat hans uttalande så är vi ganska säkra på att han vill ha en mysarjul. Kura ihop sig under en pläd i soffan och se en film hela familjen. Äta lite hemgjort julgodis och dricka julmust eller glögg. Göra snöänglar och ha snöbollskrig, mata småfåglarna och elda tomtebloss. Mysigt mysigt mysigt…

Blir det lugnt och fridfullt – det vet vi inte än – men det ska vara målet även i år…

Ja så där ser ju alla våra vinterdagar ut… (dream on!) Bilden från Country Home.

Jag skyller på maken! Men det var faktiskt han som började prata om julen. Att det SNART är jul…

Och jag var inte sen att haka på. Satt i soffan och sjöng julsånger för full hals.  ”Det strålar en stjärna…”

-Mamma varför sjunger du julsånger?? frågad barnen, inte helt oväntat.

Så här på avstånd verkar julen alldeles, alldeles underbar… Sen blir det lite jobbigare, mer arbetsamt. Men jul.