Anceborgsposten

E var extra busig, yster och hopplös vid läggdags i kväll. Väldigt svårt att komma till ro. Jag får stoppa ner henne i sägen upprepade gånger. För att inte tala om de gånger jag fick ryta till. Det räckte inte ens med en!

Eftersom lillasyster ändå inte sover säger O:

- Mamma! Du är som kaptenen på ett sjörövarskepp!

Absolut. Det råder inga tvivel om den saken. Och för de barn som inte ligger tysta i sina sängar blir det kölhalning eller plankan!

Undrar hur många inlägg jag skrivit med den rubriken? Jag orkar inte forska i saken nu just. Jag är trött. Det blev sent igår, igen. Att det ska vara så svårt att fatta att man ska gå och lägga sig. Gärna ett par timmar tidigare, varför vänta till ”sista minuten”?

I kväll ska jag gå och lägga mig tidigare. Jag lovar.

När brukar du gå och lägga dig?

I vår serie om att få fröken E att somna om kvällarna, ska vi åter igen behandla ämnet förhalning. Fröken E är känd för sin oförmåga att ligga i sin säng vid läggdags och sina stora insomningsproblem. Svårigheter att somna är tätt förknippade med faktorer som t.ex. att inte blunda, att sitta och leka, att prata oavbrutet, att hoppa i storebrors säng och att vara nödig eller törstig. Kvällens faktor är en klassisk förhalningsteknik, nämligen att springa och kontrollera andras aktiviteter.

Denna afton har jag i egenskap av mor lyft flickebarnet i sin säng fyra gånger. Två gånger låg hon och sprattlade i sin brors säng, de övriga två gångerna var hon ute på språng. Vid flertalet tillfällen har hon stått vid min sida och ”funderat” om olika saker (läs: ingenting). En annan viktig fråga som hon ställt är:

- Mamma, vad gör du?

- Jag klickar på en länk, gåochläggdig.

- Vet du vad du gör?

- Ja det gör jag, gåochläggdig…

Huruvida jag faktiskt vet vad jag håller på med eller inte är inte något som en snart fyraårig fröken kan göra något åt. I synnerhet inte långt efter läggdags. Men i det här fallet hävdar jag att jag vet vad jag gör, åtminstone delvis (man kan ju aldrig vara helt säker).

E vill som bekant inte sova.

”Mamma, jag tror att det kliar!”

”Var då?”

”Jag vet inte!”

Det kliar ofta någonstans, på ryggen, magen, benen eller armarna. All klåda är goda ursäkter för att inte behöva sova. Man kan förhala sänggåendet med flera minuter eftersom man också kräver att bli smord. Men om man bara tror att det kliar på något ställe som man ännu inte ens vet var det är… Nej, det går inte ens jag på!

Min man och jag, vi är rörande eniga om att vi borde gå och lägga oss. Borde ha gått redan. Men vi har båda två lika svårt att komma oss för. Slita oss från våra datorer. (Och är det inte datorerna, så är det böcker eller tv.)

Men nu, nu ska jag bevisa att man faktiskt kan stänga av min dator (tänkte skriva ”genom att klicka på START”, men i Vista står det ju inte start… det var förr…). Det ska gå. Med en rejäl dos viljestyrka!

God natt!

Jag har inte så mycket tålamod. Inte då det gäller busiga barn och läggdags. Mitt mål är att sovtiderna ska vara ”normala” om en vecka. För jag VET hur jobbigt det är att stiga upp första vardagen efter semestern eller sommarlovet. Jag vet om komatillståndet som man drabbas av efter ett par dagar…

Men innan vi är där har vi många kvällar av brottning, tålamodsbeprövande tjat och oändliga ärenden som våra barn hittar på som svepskäl… E hittar på så många olika ärenden och frågor som man varken kan besvara eller ens få någon rätsida på.

Det som är så skönt med läggdags och tålamod, är att jag innerst inne vet att det kommer att vara lika hopplöst oavsett om det är september, februari eller juli…