Anceborgsposten

Det är en vacker morgon där ute, nu då isen smälter. Vattendropparna i träden här utanför blinkar till mig i solskenet. Bilen blir långsamt grön från att ha varit vit och täckt med is. Jag har tid att vänta, för idag börjar jag jobba på utsatt tid. 12.00. Skönt att kunna unna sig en lugn och avslappnad förmiddag…

Maken ”dumpade” barnen på dagis och kom hem igen för att äta frukost med mig. Han hade önskat sig gröt, så då fick det bli det, juice, kaffe och ägg- och ostsmörgås. Levande ljus. Som en romantisk söndagsfrukost på en måndag. Och så var det tyst och stilla, inga barn som sprang iväg från bordet med smörgåsar i högsta hugg, inga välta juiceglas, inga små äggbitar på golvet. Bara vi, maten, myset och… tidningen.

Att läsa tidningen är ganska asocialt, i synnerhet om man sitter tillsammans med någon. Men det hör ändå till rutinen, på något märkligt sätt. För maken var det garanterat enda chansen idag att få läsa en tidning i lugn och ro.

Och varvat med lite ”titta varandra djupt i ögonen” – så kan man ha överseende med nästan vad som helst (jag hade en bok…).

Ha en bra dag!!

Det är mycket nu. Kanske inte mer än vanligt… men det känns så skönt att säga att det är mycket. Jag är sysselsatt i alla fall.

Imorse var ”en sådan morgon” – en förfärlig morgon. Det var inte jag!! Det var de söta, men ack så samarbetsovilliga barnen. I tur och ordning grät de båda två, av de mest löjliga anledningar. Speciellt jobbigt är det för E som ju kan precis allt själv, och då man i största välmening vill hjälpa till för att det ska gå lite snabbare…  Vi fick göra om en mängd olika saker. Och däremellan är det helt otänkbart att ta på trosorna om man glömt t-skjortan som ska vara under. Och sånt.

Jag hade en morgonträff ute vid flygfältet – min goda vän J kom upp till Vasa och det hör till mina hedersuppdrag att ta henne från flygfältet till centrum. Jag kan lugnt erkänna att jag var lite sen, men jag skyller ifrån mig. Det var inte jag som trilskades!

Efter kämpiga och stressiga morgnar är det skönt att komma till jobbet, ta en mugg kaffe och bara pusta ut. Och det känns inte ett dugg sämre av att man har en stor godispåse i väskan! Tack för den!

Jag måste ju rapportera om dagis också. Nema problema.

Morgnarna har varit så smidiga så här långt, att jag är lite orolig att någon bytt ut barnen under natten. På kvällen plockar vi fram kläderna och då de vaknat klär de på sig själva. Jag får ju hjälpa ibland, men det ingår väl i föräldraskapet? Inget gnäll, inget bråk. Bara snälla barn. Rätt samarbetsvilliga dito.

I bilen sitter E och trallar glatt om att de ska till dagis. Hon har tydligen hittat på en dagissång. Framme vid dagis följer E och jag O till hans avdelning, pussar och säger hej då och han försvinner för att leka med sina kompisar. Sedan gör vi samma procedur på Es avdelning. Puss och hej då och vips är hon också någonstans och leker.

Idag blev jag ju riktigt förvånad, för jag kom riktigt tidigt till jobbet. Det gäller väl att njuta medan det varar. Samarbetsvilja och smidighet tenderar ju att gå i vågor.

 Det blev lite fel, tror jag… någonstans i morgonprocessen.

1. E vill ha frukost hemma (då är vi redan sena), trots att hon vet att hon får hos dagmamman.
2. E vill inte klä på sig, för hon vill ha frukost hemma.
3. E vill inte att jag ska klä på henne, för hon ska ha frukost hemma.

Avbrott för milt våld i samband med påklädning.

4. E vill ha sin lilla ryggsäck på ryggen (nu är vi rejält sena) under den 7 meter långa promenaden från ytterdörren till bilen.
5. E står på trappan och väntar att ryggsäcken ska hamna på ryggen – snäll pappa fixar. Ond mamma tänker redan köra iväg.
6. Beslutsam pappa lyfter ner ryggsäcksklätt barn från trappan till grusgången, varvid barnet storgråtande går i snigeltempo de 7 metrarna från dörren till bilen.
7. Det i bilen placerade barnet (med ryggsäck och kläder) gråter hela vägen till dagmamman för att hon inte fick gå nerför trappan själv. Tre trappsteg.
8. Den uttröttade mamman levererar gnällande unge till dagmamman. Ungen gråter för att hon  a) inte fick äta frukost hemma, b) inte fick gå nerför trappan själv, c) bara är sur.

Mamman anländer till jobbet endast 35 minuter senare än igår, 20 minuter senare än normalt.