Anceborgsposten

Det är ju extremt tråkigt väder. Grått, regnigt och trist.

Jag drömde om en resa söderut.

Men det blev bara till Helsingfors. I arbetets tecken…

Varken sol, bad eller vila i första taget.

Nu är jag hemma igen efter tjejträffen. Jag vill ju gärna se oss som tjejer, men det kan man säkert diskutera… Hur länge är man tjej innan man blir tant? Eller är man båda samtidigt? Har det något med hur man känner sig?
Hur som helst. Jag tog tåget till Helsingfors. Fick den stora äran att sitta bredvid en ciderdrickande finsk man. Det gäller att hålla berusningen konstant. Han ville nog konversera med mig, men jag var faktiskt inte alls intresserad. Jag hade ju min bok - Låt den rätte komma in - som jag formligen slukade, eller kanske sög i mig. Tyvärr var den klar redan innan Tavastehus och jag orkade inte gräva efter nästa projekt.

”Låt den…” var en bra bok. Brutal, grym, fantasieggande och läskigt verklig. Jag rekommenderar den verkligen. Läs den!!

I Helsingfors regnade det. Mörkt, vått och lite otrevligt. Jag besökte en affär och tog sedan metron ut till Östra centrum där jag sedan träffade J. Vi drev runt en stund, shoppade lite lite och åt något smått. Avfärd mot Borgå.

Trevlig samvaro med J och hennes syster. Det är alltid lika roligt att träffas.

På lördagsförmiddagen tog vi en promenad samt tittade på en katt i ett träd. Vid 14-tiden sammanstrålade vi i Lovisa, promenerade mera och hade trevligt tillsammans. God mat, intressanta diskussioner och bara roligt.

Det var nära att vi hade missat tåget hem sedan, det var inte med många minuters marginal som vi rusade in på järnvägsstationen i Böle. Men vi hann och tur var det. Sedan var vi försenade till Seinäjoki, men vad gjorde det – vi hann ju prata mera.

Jag kom hem för två timmar sedan. Nu vill jag sova i min egen säng. Jag är både trött och lätt mörbultad. Min tantkropp tycker nog inte om andras sängar, madrasser eller bäddsoffor. Kanske är det bekvämlighet med ålderns rätt? Och jag vill kalla mig tjej…

Stockholm är en underbar stad. Men det är också väldigt underbart att komma hem igen…

Många sade att vi skulle passa på att vila lite också då vi var borta, vila och koppla av, men då borde vi kanske inte ha varit på arbetsresa. Hjärnan har gått på högvarv, vi har jobbat hårt med vår projektansökan och fått många nya intryck och idéer. Benen har också gått en hel del på stan. Som vanligt har jag köpt mest böcker, men också lite annat… lite saker åt barnen och åt mig själv. Om någon är orolig för maken, så fick han också ett par böcker och en ”plupp”. Precis vad han anser att jag behöver!

Ovanstående bild från Kreativ insikt ska få en väggplats i sovrummet. Det var ett underbart ställe! Dit kommer jag att gå igen nästa gång jag har vägarna förbi.

Några vänner eller släktingar hann jag inte träffa. Det var lite synd, men det gick inte att planera in något heller, med tanke på det program som vi hade. Det får bli en annan gång. På flyget hem träffade jag på två bekanta från förr. Roligt att se dem.  

Det är väldigt roligt att resa bort – men nog är det ändå underbart att komma hem!

Det är alltid kaos. Och i synnerhet om man har den dåliga smaken att fly fältet. Alla förberedelser, alla arrangemang, alla förtydliganden och alla påminnelser. Jag har, så gott jag kunnat, ordnat och förberett så att de som är kvar ska klara av det som jag annars tar hand om. Det som är mest akut, och det som måste ordnas. Det är stressigt att förbereda allt, och då man återvänder finns högar med nya stressmoment samlade.

Jag åker till Stockholm i morgon bitti. Och är borta till fredag kväll.

Det är ingen nöjesresa, utan det är en arbetsresa. Möten, planering och besök.

Nu måste jag packa…

Ta hand om varandra!

Vågar man säga att det är mycket nu? Det är det… Fruktansvärt stressigt. Skönt att komma hem, glöma arbetet för en stund och pyssla i trädgården i stället. Jag har börjat höststäda där ute.

Jag underhöll min man med skönsång ikväll. Experimentell skönsång. Jag sjöng hurtiga låtar i långsamt tempo. Föreställ er ”I’m so excited” i ett långsamt släpigt tempo. Det är så man vill dö. Eller ”We will rock you” i vaggviseversion. Sånt roar mig… Klämkäcka sånger för en dödstrött?!

Jag har avbokat höstlovsresan till Sverige. Det finns andra saker att sätta pengarna på än resan. Tyvärr, för den här gången såg hela familjen verkligen fram emot det. E frågar flera gånger om dagen och ibland även mitt i natten när vi ska fara till Stockholm. Det får väl bli på sommaren i stället.

För dem som inte kommer med mig på onsdag. Det ska bli roligt. Det är en arbetsresa och arbetsuppgiften är inte heller någon lätt sak. Det är tungt och jobbigt oavsett var man är. För en gångs skull får jag fara någonstans, även om tajmingen är katastrofal!

Åh nu längtar jag till höstlovet. Jag ska ju ha semester och övertidsledigt och allt vad som tänkas kan. Jag behöver vila mig. Det ska jag göra nu genast, jag har en ny tidning vid min säng som bara väntar på mig…

Vilken tråkig väg det är upp till Uleåborg. Åkrar, lador, sand och skog. I alla oändlighet.

Väl framme besökte vi en skola. Träffade folk och tittade på lösningar.

Åt underbart god mat och somnade som stockar.

Studerade den finske mannen över en hotellfrukost (ja, det är ju alltid flest män på hotell!).

Hade planeringsmöte.

Åkte den tråkiga vägen hem igen.

Det var det. Jag har varken shoppat eller turistat. Jag vet precis lika lite om Uleåborg som innan. Jag får kanske åka igen.

I morgon far jag iväg på en arbetsresa. Det kommer att bli mycket sittande, dels i bil och dels på möten. Jag är i gott sällskap och får sova på hotell!! Det tycker jag alltid är roligt. På fredag kväll är jag hemma igen, då kanske jag har något att rapportera från resan norrut. Kanske.

Det är alltid roligt att resa bort. I synnerhet om man har något roligt som väntar då man är framme. Men ack, att resan kan vara lång…

Om man på de första 40 km frågar 17 gånger hur långt det är kvar, när är vi framme etc. Hur många gånger ställer man samma fråga på 450 km?

SÅ långt var det till Hangö. Vilken tur att barnen, speciellt E, sov ibland. Annars hade jag nog stigit av i närheten av landskapsgränsen.

Väl framme väntade lekkompisar för både stora och små. Barnen lekte och hade roligt. Vi vuxna hann också med mycket prat och skratt. Vi har turistat lite i närmiljön, besökt kompisar och plaskat i vatten. Kan det bli bättre?

Men hur roligt man än har och hur mycket spännande man upplever – så är det ändå få saker som går upp emot att få komma hem…

JO det var kanske ett nytt skrivrekord det förra inlägget. Det var mycket spring som skulle ut genom fingrarna. Nu ska jag packa lite kläder och sedan gå och lägga mig. Imorgon tänker jag trycka in familjen i blåa bilen och köra långt. Till Finlands sydligaste spets för att vara exakt.

Exakt är däremot inte tidsangivelsen för vår ankomst. ”Vi har som mål att komma imorgon” sms:ade jag värdinnan tidigare idag. Så där är vi… först vet vi inte, sen vet vi… Sen vill vi, men det går trögt. Gissar att packningsslutspurten skulle gå smidigast om barnen satt färdigt fastspända på sina platser i bilen… men då blir ju resan ännu längre och ännu mer ansträngande för deras små små tålamod.

Jag ska lägga mitt tålamod på laddning. Imorgon är en annan dag – och tur är väl det?

Inkommande torsdag ska jag på kurs. Jag har själv begärt att få gå på den, eftersom den behandlar flera saker som jag stöter på i mitt arbete och som vållar mig lika mycket huvudbry varje gång. Jag behöver kursen, helt enkelt.

Då det var dags att anmäla sig, då var det idel ljuva toner i skällan och alla berörda överordnade var så positivt inställda. Vilket fint inititativ det var från min sida!

Idag tänkte jag boka tågbiljetter, för ska man ner till Helsingfors ska man ju ta det billigaste färdmedlet. Jaha, jag måste ta bussen som går från stan 04.10 och skumpa iväg till Seinäjoki för att där stiga på det första tåget. Om bussen går tio över fyra från stan – när ska jag åka hemifrån då? MIn beräkning säger: det tar mig 25 min med bil hemifrån till jobbet, där jag parkerar gröna pärlan, och 12 min att gå från jobbet till busstationen. 37 minuter.  Och så vill jag vara ut i extra god tid, så då lägger jag till minst 10 minuter.

Avfärd lite före 03.30 på en vanlig torsdagsmorgon låter inte så lockande. Och det kunde ju gå… om det inte var för OM.

Jag vill shoppa lite, bara lite, då jag nu för en gångs skulle är i huvudstaden. Jag reserverar 2 timmar för shopping efter kursens slut, vilket betyder avfärd från storstaden vid 18-tiden. Tågresan hem tar länge… hemkomst vid 22-tiden. Tidigast.

På fredag ska jag också på kurs. Åter igen en jättebra kurs, beövlig etc. Undrar hur pigg och alert jag är på kursen om ”liv och död i skolan”, om jag varit borta hemifrån 20 timmar föregående dygn… stigit upp i ottan och gått och lagt mig mitt i natten???

Näe, jag borde resa billigt. Definitivt inte shoppa… Jag vill flyga. Att flyga kl. 07 är betydligt trevligare än att starta bilen 03. Men att det sitter hårt åt att få flyga då man kan åka tåg. Typiskt att man ska bo så långt borta då det händer något  i hufvudstaden. Tusan – jag tar flyget!