Anceborgsposten

Vi har inte varit så flitiga fotografer på sistone. Men några foton har vi tagit. Semesterbilder…

Som av min syster och hennes pojkvän som besökte oss på sin Finlandsvistelse.  Jag har en suddig bild av min syster… och ett av pojkvännens ben, som O håller ett krampaktigt grepp om.

E hade en kompis på besök och O och hans kompis skulle spionera på flickorna. Det resulterade i att O tjatade sig till att få använda kameran och ta några spionbilder…

En bild där jag visar min tuggade frukostsmörgås… blä. Några bilar och ett par bilder från simskoleavslutningen. Wow, vilken semester vi har! Städat var det också en gång…

Bjuder på en bild av barnens rum…

Barnens rum - golvet syns ju!

Jag har semester alltså städar jag.

Jag har faktiskt städat varje semesterdag så här långt. Det är ett hårt jobb, men nödvändigt. Resultatet varar sällan för evigt, men det är glädjande medan det varar…

E frågar: – Mamma vad gör du?

- Jag torkar damm.

- Plockar du damm?

Tja, dammråttorna kan man plocka en och en och bära ut i svansen. Att plocka dammkornen ett och ett är ändå lite  att ta i… Någon enstaka tuss kan man ju sträcka sig till att plocka.

I morse kunde barnen inte vänta tills vi skulle dra ut spisen och städa bakom. Där fanns både mat, pusselbitar, damm och en och annan otäcking. Att barnens högsta önskan är att städtanterna från Rent hus skulle komma till oss är inte längre någon välbevarad hemlighet. Hos oss kan man ju tidvis till och med se golvet!! Men ett eller annat bakterieprov skulle vara perfekt… Jag försöker med min ivriga städning (det går över… det går över…) hålla alla städtanter på avstånd. Även om jag motarbetas…

Jag förstår mig inte riktigt på det här med sommarstuga. Nu är det vackert väder, alltså måste man bara fara dit. Tydligen. För nu ska det jobbas och fixas, medan solen skiner. Jag vet inte om jag orkar…

Jag tycker att sommarstuga är jobbigt. Hur mycket som helst att göra, ganska primitivt och asocialt. Sand och gräs, bromsar och myggor. Handdisk och utedass.

Jag  har nedärvda tendenser till sommarstugesittande. Jag är uppvuxen med ett sommarställe med bilväg och stor gemenskap, dit alla kom med sina kaffekorgar soliga kvällar – för att simma, dricka kaffe, prata och sedan fara hem igen. Så många bra saker i ett.

Jag förstår mig fortfarande inte. Nu skiner solen och kanske även i morgon. Nu borde jag vara där – städa, tvätta fönster, sola, simma – och inget lockar det minsta. För mig är inte sommarstugan någon oas för batteriladdning, vila och ro, utan det är som ett enda långt arbetsläger. Min semester började nyss – varför i hela friden skulle jag nu börja tvätta fönster? Jag ska varva ner och ta det lugnt. Och svettas – det gör jag ändå…

När jag har vilat, när jag orkar hålla ögonen öppna, då kan man börja fundera på stugstädning och fönstertvätt. För husfridens skull.

Semester betyder…

• vila
• läsa
• cykla
• rensa rabatter
• äta jordgubbar
• gå stavgång
• simma i havet
• träffa vänner
• grilla och dricka öl
• städa, tvätta, diska, dammsuga
• göra allt det där man aldrig hinner göra och ändå inte kommer att göra nu heller

Jag har i alla fall lovat mig några saker, som att läsa klart den där spännande boken som legat bredvid sängen sedan maj. Då lade jag Stieg Larsson åt sidan för att jag inte hade tid att bli fast i en spännande bok. Men nu ska här läsas.

Jag har lovat mig att inte stressa, att ta det lugnt, sova mycket och försöka ladda batterierna (som det kallas). Umgås med familjen. Några goda vänner. Inga MÅSTEN om de går att undvika. Ta dagen som den kommer och bara vara… Jag lär nog rapportera hur det går!

Nu ska jag lämna det 29-gradiga arbetsrummet och gå och sätta mig i den minst lika varma bilen.

Semestern börjar NU!

Det är stressigt att ha semester.

Väcktes av E. Klockan sex! Då tyckte hon att det var dags att se på tv. Vi var oeniga på den punkten. Jag vann – för en gångs skull. Lade mig igen.

Väcktes en och en halv timme senare av E. Hon vägrade tydligen klä på sig, och jag kunde skönja en viss irritation i min makes röst. Jag tassar upp och övertygar fröken om att hon nog ska klä på sig, idag också. Gratulerar O på födelsedagen. Skickar iväg barnen till dagis.

Äter frukost med maken. Skickar iväg maken till jobbet. Duschar.

Startar datorn och lägger ner en god stund av min lyxiga förmiddag på att göra en matlista för de kommande dagarna och gör en rekordlång inköpslista, för allt är ju slut. Surfar.

Äter lunch. Hänger tvätt. Får bråttom.

Ska träffa maken i stan för inköp av födelsedagspresenter till sexåringen. Maken föreslår en date på Clas Ohlsson. Romantiskt? Kanske bara K-Rauta som är snäppet värre… Övertygar maken om ett besök i en leksaksaffär för YNGRE pojkar och så blir det. Vi köper massvis med lego (lite fantasilöst kanske, men precis vad han önskat sig) samt en Bionicle. E får en plasthäst med lila man i namnsdagspresent.

Gör något åt den rigorösa inköpslistan. Det blev mycket och dyrt. Kom hem. Lagade mat. Firade födelsedagsbarnet. Förde min bil till verkstaden. Videosamtal med släktingar.

NU sova. HÅhå, man stressar trots att man borde ta det riktigt lugnt!

Nu har jag semester.

morgon är jag ledig. LEDIG!! Och på torsdag börjar höstlovet också för resten av familjen.

Först ska jag vila. Sedan bjuda till kalas och baka och städa. Men först sova…

Arjen valo (ei sammu) - Kaj Stenvall

Semestern är snart slut, för på måndag är jag tillbaka vid mitt skrivbord. Listan med saker som jag ska ta itu med då jag kommer tillbaka ligger bredvid tangentbordet, där jag lade den senaste gång jag var inne där. Så att jag inte missar den! Min nya kaffemugg står och bara väntar på att bli invigd, lagom till förmiddagskaffet.

—

Nu har jag två lediga dagar kvar, innan jag på måndagmorgon pigg och alert skuttar upp ur sängen, redo att ta itu med dagens projekt. Mina två lediga dagar ska jag ägna åt städning (är någon förvånad?) för det ser ut som KAOSET igen. Jag ska också läsa, slappa och verkligen försöka ta ut det sista ur mina lediga dagar. Ingen chans att jag blir mer utvilad, mindre hostig eller att jag hinner göra allt det där som jag hade planerat. Det blev så här nu. Bara.

Jag fick precis ögonen på ett ord: SEMESTERFIRANDE! Är semester verkligen något firande? Något att fira?

Det är förstås individuellt vad man förknippar med ordet semesterfirande. För någon kan det faktiskt vara en lång period av firande i den bemärkelse att man är full, berusad och för det mesta utrustad med något drickbart med alkoholhalt.

Då jag tänker på orden fira och firande tänker jag på kalas. Mest kanske som den förväntansfulla glädje som förknippas med ett barns födelsedagskalas. Spänning, överraskningar, vänner och presenter. Fira som roligt.

Sedan kan man ju fundera om semesterfirande alltid är så himla roligt. Det är stressigt ibland. Många har planerat sin semester nästan på minutnivå för att hinna med så mycket som möjligt. Måla huset, besöka hundra släktingar över halva jorden, plocka blåbär, sola och bada, renovera sommarstugan, båtsemester eller … man kan ju hitta på hur mycket som helst.

När jag fick mitt besked om semesterdagar som jag hade förtjänat, hade vår personalsekreterare skrivit på den lilla post-it-lappen: ” XX dagar att fira” (personalsekreteraren är väldigt finsk), och jag minns att jag tänkte: ”vadå fira?”

Nu då jag har sex semesterdagar kvar och sitter och funderar på semesterfirande, är jag inte säker på att jag har ”firat” så mycket. Jag har haft trevligt, roligt, jag har ätit tårta, umgåtts med vänner… Det har varit bra – men har det varit semesterfirande? Visst har det varit semester – men det är firandet jag är osäker på.

Eller är det så krasst att varje dag som man INTE är på jobbet är firande? Att jobba är ett slavgöra, ett lidande, och då man är ledig, om så på semester, så är det att fira?

Vad tänker du på då du hör ordet semesterfirande??

Det är alltid roligt att resa bort. I synnerhet om man har något roligt som väntar då man är framme. Men ack, att resan kan vara lång…

Om man på de första 40 km frågar 17 gånger hur långt det är kvar, när är vi framme etc. Hur många gånger ställer man samma fråga på 450 km?

SÅ långt var det till Hangö. Vilken tur att barnen, speciellt E, sov ibland. Annars hade jag nog stigit av i närheten av landskapsgränsen.

Väl framme väntade lekkompisar för både stora och små. Barnen lekte och hade roligt. Vi vuxna hann också med mycket prat och skratt. Vi har turistat lite i närmiljön, besökt kompisar och plaskat i vatten. Kan det bli bättre?

Men hur roligt man än har och hur mycket spännande man upplever – så är det ändå få saker som går upp emot att få komma hem…

JO det var kanske ett nytt skrivrekord det förra inlägget. Det var mycket spring som skulle ut genom fingrarna. Nu ska jag packa lite kläder och sedan gå och lägga mig. Imorgon tänker jag trycka in familjen i blåa bilen och köra långt. Till Finlands sydligaste spets för att vara exakt.

Exakt är däremot inte tidsangivelsen för vår ankomst. ”Vi har som mål att komma imorgon” sms:ade jag värdinnan tidigare idag. Så där är vi… först vet vi inte, sen vet vi… Sen vill vi, men det går trögt. Gissar att packningsslutspurten skulle gå smidigast om barnen satt färdigt fastspända på sina platser i bilen… men då blir ju resan ännu längre och ännu mer ansträngande för deras små små tålamod.

Jag ska lägga mitt tålamod på laddning. Imorgon är en annan dag – och tur är väl det?