Anceborgsposten

Eftersom nu då O har den stora äran att var bjuden på kalas i dag, så är det väldigt orättvist att inte E också är bjuden till någon. Fruktansvärt orättvist om man får tro henne själv. Helst av allt borde även hon också vara bjuden till någon kompis som i sin tur bjuder på tårta och godis! Inga små krav här inte…

Eftersom E häromdagen fick godis av sin kusin, men O fick inte, kräver nu O att också få motsvarande mängd godis, för att E fick… Och E ska ha, för att O får… Det blir inget godis, säger mamma.

Det är så fruktansvärt orättvist! För några dagar sedan var situationen den omvända, då var det väldigt orättvist att E fick leka med sin kompis, medan O inte kunde pga. att flera av hans kompisar var upptagna eller bortresta. Så orättvist!

Allt är så orättvist. Mest orättvist är att jag måste börja jobba när vädret igen är lite varmare och soligare, och resten av familjen fortsätter att njuta av sommaren. DET är orättvist, tycker jag…

Ikväll gick vi en promenad längs järnåldersleden. Trevligt, om man frånser mygg och flugor. Där fanns får och ätliga bär. Mycket stenar…  Sevärt, när man väl hade tagit sig ut till skogs…

Ett tydligt sommartecken hos oss är att maken och jag spelar canasta. Nu har vi inlett träningen inför kommande kvällar med kära släktingar. Annars blir det inte speciellt mycket kortspel… men regniga dagar och kvällar är det en bra syssla!

E och jag ägnade en liten stund av kvällen åt friluftsaktiviteter. Vi hade inte varit ute på hela dagen så behovet av både rörelse och frisk luft var tydligt.

Hon cyklade en stund, men det hela slutade som det brukade. Nämligen att hon hoppar omkring i vägrenen och jag drar hennes cykel som en bångstyrig hundvalp. När vi kommit hem igen ville hon inte gå in, så vi kastade frisbee i ungefär fyra minuter. Sedan gav hon upp och började jaga katten…

Jag lider lite med vår arma katt, då fröken E finner sådan glädje i att bära omkring den varken barnkära eller famnglada katten i tid och otid. Katten får gå fri och vi besluter oss för att sparka boll till varandra. Vi börjar med att passa, och det går ju bra. Tror jag.

Reglerna ändras konstant. Träffar jag hennes smalben så får jag mål, för att i nästa stund inte få mål för samma sak. Ibland är jag en flygande målvakt, ibland är jag mittfältare och däremellan flyttas målets position till att vara endera mellan gungorna eller mellan väggen och blomrabatten. Vid närmare eftertanke har jag ingen aning om det gäller att ta bollen eller avvakta, tackla eller passa. Och fröken, hon pratar på och ändrar sig hela tiden.

Hon hinner garanterat prata 32 meningar från det hon tar bollen ur diket och tills hon lagt ner den för inspark… Himla mycket prat och väldigt lite fotboll. Eller vad sporten med det ytterst flexibla och varierande reglerna kan kallas… E-boll??

Jag förstår mig inte riktigt på det här med sommarstuga. Nu är det vackert väder, alltså måste man bara fara dit. Tydligen. För nu ska det jobbas och fixas, medan solen skiner. Jag vet inte om jag orkar…

Jag tycker att sommarstuga är jobbigt. Hur mycket som helst att göra, ganska primitivt och asocialt. Sand och gräs, bromsar och myggor. Handdisk och utedass.

Jag  har nedärvda tendenser till sommarstugesittande. Jag är uppvuxen med ett sommarställe med bilväg och stor gemenskap, dit alla kom med sina kaffekorgar soliga kvällar – för att simma, dricka kaffe, prata och sedan fara hem igen. Så många bra saker i ett.

Jag förstår mig fortfarande inte. Nu skiner solen och kanske även i morgon. Nu borde jag vara där – städa, tvätta fönster, sola, simma – och inget lockar det minsta. För mig är inte sommarstugan någon oas för batteriladdning, vila och ro, utan det är som ett enda långt arbetsläger. Min semester började nyss – varför i hela friden skulle jag nu börja tvätta fönster? Jag ska varva ner och ta det lugnt. Och svettas – det gör jag ändå…

När jag har vilat, när jag orkar hålla ögonen öppna, då kan man börja fundera på stugstädning och fönstertvätt. För husfridens skull.

Semester betyder…

• vila
• läsa
• cykla
• rensa rabatter
• äta jordgubbar
• gå stavgång
• simma i havet
• träffa vänner
• grilla och dricka öl
• städa, tvätta, diska, dammsuga
• göra allt det där man aldrig hinner göra och ändå inte kommer att göra nu heller

Jag har i alla fall lovat mig några saker, som att läsa klart den där spännande boken som legat bredvid sängen sedan maj. Då lade jag Stieg Larsson åt sidan för att jag inte hade tid att bli fast i en spännande bok. Men nu ska här läsas.

Jag har lovat mig att inte stressa, att ta det lugnt, sova mycket och försöka ladda batterierna (som det kallas). Umgås med familjen. Några goda vänner. Inga MÅSTEN om de går att undvika. Ta dagen som den kommer och bara vara… Jag lär nog rapportera hur det går!

Nu ska jag lämna det 29-gradiga arbetsrummet och gå och sätta mig i den minst lika varma bilen.

Semestern börjar NU!

Det är så varmt där ute, att jag borde sticka klart ett par sockar. För att vara säker på att de faktiskt är klara då (om) det blir kallt!

Eller så inte. Det är väldigt varmt och svettigt att sticka. Kanske jag skulle ta och brodera på julgransmattan i stället??

Jag har inte varit hemma så mycket den här veckan. Jag har jobbat sent, suttit av möten och dessutom suttit på café med kompisar och pratat. Men varje kväll när jag kommit hem, oavsett om det varit sent eller tidigt, har jag sagt en och samma sak:

- Så här ser ut!!

Och det blir ju inte bättre heller, utan kaoset sprider sig lavinartat i hela lägenheten. Det kan man inte förneka. Den enda delen av vårt hem som är i någorlunda ordning är kanske diskbänken. Att hålla den i ordning och avskalad är en anmärkningsvärd insats i sig… Men kanske man skulle ta och titta runt sig lite mer??

Den ihopskruttade vardagsrumsmattan innehöll många leksaker som gjorde ont i mina fötter eller som jag försökte låta bli att stiga sönder. Böcker, papper, pennor och legobitar, gosedjur och kläder. Det finns inga gränser för vad som kan samlas i vardagsrummet. Man blir sällan förvånad om man hittar en dagsuppsättning kläder under kuddarna.

Inga torra kläder är nedplockade och invikta. Tvättmaskinen är ännu ostartad och skoberget i entrén är nästan lika högt som högen med smutskläder (aka Mount Tvätterest).

Sandlådan har nästan flyttat in till oss. Åtminstone sanden. Nu är den förvisso blandad med rester av popcorn, sugrör, apelsinkärnor och tuggade tuggummin.

Och då har jag inte nämnt barnens rum… Jag låter bli – det är en egen historia. Ett slagfält med två tappra soldater som kan åstadkomma förödelse av stora mått.

Men när man ser det från den ljusa sidan, ja då dammolnet har lagt sig, så är jag glad och tacksam för att mina barn får tillbringa sina sommarlov hemma tillsammans med sin tålmodige far. Han är ju en pappa och därför är det svårt att göra flera saker samtidigt… Och stört omöjligt att både laga mat och kommendera barn till städning samtidigt. Om det ens går på samma dag är ännu outforskat. Men de får mat, tillsyn och kärlek. Aktiviteternas mängd varierar: denna vecka ska de se på tv eftersom vår kabel-tv-leverantör har den goda smaken att visa alla befintliga kanaler gratis och gissa vilka tv-beroende barn som har saknat vissa kanaler och serier. Så min familj vill gärna ha dåligt väder den här veckan. Och ska man se på tv så kan man inte heller städa, eller ens lägga saker på deras riktiga platser.

Och mamman som inte heller tycker att städning är så värst roligt funderar envist på hur hon ska lyckas undkomma den mycket nödvändiga städningen under veckoslutet. Åh så roligt…

Nu är sommaren definitivt slut. Vet förresten inte när och om den någonsin börjat, men sista veckoslutet i augusti markerar i alla fall att den är slut, för då firade vi villaavslutning.

Vi ägnade stora delar av lördagen åt att packa det som vi skulle ha med och samtidigt försökte vi göra hemmet någorlunda trevligt. Även om det finns medlemmar i vår familj som förundrar sig över varför inte alla kläder från garderoben kan ligga kvar på golvet, eller varför kritorna ska upplockas… Vi kom i alla fall ut till stugan och knappt hade vi förtöjt båten innan det började regna.

Men vad är mysigare än att sitta vid brasan och dricka kaffe medan regnet smattrar mot plåttaket? En stund är det i alla fall mysigt för hela familjen, men de medlemmar som inte heller uppskattar tystnad, lugn, ro och en god bok hittar på små bus och som tur är blir det uppehåll. Stora delar av kvällen går åt till att vänta på mörkret. För det är ju då som rakterna ska avfyras och smällarna äntligen ska få låta. O har sett fram emot fyrverkerierna i flera dagar. E däremot, tycker att det låter så otäckt, så hon och jag sitter där inne och beundrar alla fyrverkerier som man kan se över fjärden.

Sedan gick vi och lade oss. Vi tror att det är åldern. Tidigare om åren har det blivit sena nätter med långa kortspelsomgångar och skvalmusik på radion. Nu tuppar vi av innan klockan ens är 23…

…men då är man förstås inte helt överkörd då barnen tycker att det är dags att stiga upp heller! Det var lite kallt och fuktigt i stugan trots mycket eldande och varma kläder. Det är ett tydligt tecken på höst. Efter frukosten fick vi fart på, för vi skulle få besök hemma på landbacken. Att plocka ihop och ställa i ordning tar sin tid, oavsett var vi gör det.

Skönt att komma hem sedan. Äta mat, dricka kaffe, bada bastu och sova igen…

Jag fick precis ögonen på ett ord: SEMESTERFIRANDE! Är semester verkligen något firande? Något att fira?

Det är förstås individuellt vad man förknippar med ordet semesterfirande. För någon kan det faktiskt vara en lång period av firande i den bemärkelse att man är full, berusad och för det mesta utrustad med något drickbart med alkoholhalt.

Då jag tänker på orden fira och firande tänker jag på kalas. Mest kanske som den förväntansfulla glädje som förknippas med ett barns födelsedagskalas. Spänning, överraskningar, vänner och presenter. Fira som roligt.

Sedan kan man ju fundera om semesterfirande alltid är så himla roligt. Det är stressigt ibland. Många har planerat sin semester nästan på minutnivå för att hinna med så mycket som möjligt. Måla huset, besöka hundra släktingar över halva jorden, plocka blåbär, sola och bada, renovera sommarstugan, båtsemester eller … man kan ju hitta på hur mycket som helst.

När jag fick mitt besked om semesterdagar som jag hade förtjänat, hade vår personalsekreterare skrivit på den lilla post-it-lappen: ” XX dagar att fira” (personalsekreteraren är väldigt finsk), och jag minns att jag tänkte: ”vadå fira?”

Nu då jag har sex semesterdagar kvar och sitter och funderar på semesterfirande, är jag inte säker på att jag har ”firat” så mycket. Jag har haft trevligt, roligt, jag har ätit tårta, umgåtts med vänner… Det har varit bra – men har det varit semesterfirande? Visst har det varit semester – men det är firandet jag är osäker på.

Eller är det så krasst att varje dag som man INTE är på jobbet är firande? Att jobba är ett slavgöra, ett lidande, och då man är ledig, om så på semester, så är det att fira?

Vad tänker du på då du hör ordet semesterfirande??