Anceborgsposten

Jag är trött. I huvudet efter mycket tänkande. Fick huvudvärk också.

Jag är trött. Axlarna och skulderbladen känns möra, jag tog i ordentligt under stavpromenaden igår. Kan det vara träningsvärk?

Jag är trött. Sov så dåligt. Ett barn låg och hostade och grät i sömnen i natt, tills jag vacklade upp och gav hostmedicin.

I kväll ska jag försöka komma mig i säng tidigare. För se, i morgon behöver jag vara både pigg och alert!

I morse, efter att jag hade gjort många, envisa försök att väcka den kvällspigga och morgontrötta fröken E, lovade min käre make att (har jag hört den förut?) ”ikväll då du kommer hem ska barnen sova!” Man kan ju drömma om sådant… ty det händer inte speciellt ofta. Så icke heller denna soliga majdag.

Ett barn är fortfarande vaken – tror att jag passar morgonritualen helt i morgon – för är hon inte kissnödig, så är hon bajsnödig och är hon inte hungrig så är hon törstig, och är hon inte kramsjuk så har hon tappat sitt mikroskopiska gosedjur bakom sängen… Är det inte ett så är det annat.
Jag har stoppat om henne fem gånger och pussat och kramat minst lika många…

Suck. Jag ser fram emot en glad och sprudlande unge i morgon bitti! Intalar jag mig…

Härmed presenteras en ny kategori: Frågor.

Den första frågan ställs av fröken E, fyra år, som redan uppmanats ett flertal gånger att ta på sig pyjamasen. Frågan lyder:

- Mamma, hur sover man?

Med den frågan, kan jag behöva er hjälp, kära läsare, att besvara. Jag har hållit på och försökt vägleda, lära, träna och informera fröken E i sovandets konst sedan hon föddes. Det går inte så bra. Hjälp? Idéer? Någon?! SNÄLLA – NÅGON!!

Nu går jag och lägger mig. Det torde vara dagens klokaste beslut.

Trots allt!  Jag är ändå i riskzonen för flera sjukdomar, man behöver ju inte öka sina möjligheter att dö i förtid i all oändlighet?

God natt!

Maken gick över till grannen, för att fira att denne nu blivit tvåbarnsfar. Jag är också jätteglad för bebistillskottet i vårt rosa parhus.

Mest glad är jag faktiskt för min egen del… att det inte är min bebis. Jag tror inte att jag skulle klara av fler som inte vill sova om nätterna. Jag behöver min sömn, det lilla jag får – nu får grannarna vaka!

Jag går och lägger mig omgående!

”… så ringer jag till alla gästerna och säger att det inte blir något kalas i morgon, på tisdagen eller någonsin!”

Det är E som ligger och snattrar i sängen, hoppar omkring och annars bara busar. Och nu är kravet för ett kalas att hon ligger i sin säng, är tyst och försöker sova.

Vad sjutton ska vi göra med tårtan och de andra bakverken?? Det är bäst att hon lägger sig omedelbart och ni inte svarar i telefon (för en hel del är ofrysbart och det skulle ju vara synd att slänga).

Hon sover! Det råder inga som helst tvivel om det. Klockan är inte ens 21 och den hopplöst svårsövda fröken E sover så sött i sin säng. Jag är glad och rätt nöjd med mig själv (ok, jag hotade med att hon varken får fara på kalas eller spela på datorn i morgon om hon inte lägger sig och ligger tills hon sover!) och med fröken själv förstås.

Veckans katastrofmorgnar, diverse brandtal om sömnens betydelse och min kloka vän Js goda råd om sömn, fick mig att fatta att familjens barn måste gå och lägga sig tidigare. I synnerhet E. Och nu sover hon.

Så då kan jag också snart gå och lägga mig…

Snart sovdags.

Barnen ”snorsnarkar” i rummet bredvid. Katten sover i soffan. Maken är på julfest. Jag har ansvar.

Klok och förståndig som jag är ska jag också gå och lägga mig.

Sov gott nu – städa och koka er inte fördärvade nu bara! Det ska vara jul i hjärtat också…

PS. Döm om min förvåning då E sov till 10.30 i morse och O till 10.50. Nytt sömnrekord, eftersom båda somnade i soffa under ”På spåret” – kanske tråkigt program? -  men de har aldrig sovit så länge tidigare. Hoppas att de sover lika länge i morgon bitti!!

Fortfarande lugn(t). Jag har fått undan ytterligare lite saker som legat och väntat på sin tur. Skönt. Nog för att jag har en enorm hög kvar, men den står så bra där den står. Jag har samlat kraft.

På kvällen var O till en kompis, och jag hängde med. Själva lekandet gick så bra, att jag gott kunde ha åkt hem en sväng. Men det var så roligt att sitta och prata.

Tror att jag ska gå och lägga mig tidigt ikväll. Sömn är viktigt.

Jag är så trött. Det har varit en arbetsintensiv vecka så här långt, det är ju ändå bara torsdag. Jag har jobbat långa dagar med både lärarmöten och föräldramöten. Och nu… nu ska jag gå och lägga mig.

Det har varit intressanta dagar. Späckade med uppgifter och innehåll.

Nu har jag gjort mitt, på jobbfronten, för denna vecka. I morgon ska jag vara ledig. Övertidsledig. Då får jag väl ägna mig åt min andra favoritsyssla – städning. Men först nu – sova! Jag behöver all vila jag kan få.

(Inkommande vecka börjar studentskrivningarna igen – då behöver man inte vara rädd för att bli sysslolös. När var jag senast rädd för det egentligen??)