Anceborgsposten

Igår gick jag inte alls och lade mig som jag lovade! I morse insåg jag att det var ett misstag. Eller egentligen en lång rad av misstag: greppa fjärrkontrollen var ett misstag, bli att se på en film var ett misstag, ligga och läsa var ett misstag… I morse var jag trött. I dag har jag varit trött. Och nu i kväll är jag så fruktansvärt trött. Nu ska här sovas. Dessutom har jag ingen orsak att stressa i morgon bitti. Jag har möte kl. 9.00 och det brukar sällan ge något att fara till jobbet innan. Man hinner ju ändå bara dit för att svänga… Kaffe kan jag dricka hemma!

Men nu – sova!

Härmed presenteras en ny kategori: Frågor.

Den första frågan ställs av fröken E, fyra år, som redan uppmanats ett flertal gånger att ta på sig pyjamasen. Frågan lyder:

- Mamma, hur sover man?

Med den frågan, kan jag behöva er hjälp, kära läsare, att besvara. Jag har hållit på och försökt vägleda, lära, träna och informera fröken E i sovandets konst sedan hon föddes. Det går inte så bra. Hjälp? Idéer? Någon?! SNÄLLA – NÅGON!!

O ligger i sin säng och ropar. Han vill ha hjälp med täcket (alla som har kämpat med att byta påslakan vet hur knepigt ett täcke kan vara…). Jag hade fixat täcket åt honom redan flera gånger den kvällen.

- Mamma! Täcket!!

- Vad är det för fel med täcket? undrar jag.

- Det är inte på!

Man är en serviceinrättning för de otäckta ungarna…

I vår serie om att få fröken E att somna om kvällarna, ska vi åter igen behandla ämnet förhalning. Fröken E är känd för sin oförmåga att ligga i sin säng vid läggdags och sina stora insomningsproblem. Svårigheter att somna är tätt förknippade med faktorer som t.ex. att inte blunda, att sitta och leka, att prata oavbrutet, att hoppa i storebrors säng och att vara nödig eller törstig. Kvällens faktor är en klassisk förhalningsteknik, nämligen att springa och kontrollera andras aktiviteter.

Denna afton har jag i egenskap av mor lyft flickebarnet i sin säng fyra gånger. Två gånger låg hon och sprattlade i sin brors säng, de övriga två gångerna var hon ute på språng. Vid flertalet tillfällen har hon stått vid min sida och ”funderat” om olika saker (läs: ingenting). En annan viktig fråga som hon ställt är:

- Mamma, vad gör du?

- Jag klickar på en länk, gåochläggdig.

- Vet du vad du gör?

- Ja det gör jag, gåochläggdig…

Huruvida jag faktiskt vet vad jag håller på med eller inte är inte något som en snart fyraårig fröken kan göra något åt. I synnerhet inte långt efter läggdags. Men i det här fallet hävdar jag att jag vet vad jag gör, åtminstone delvis (man kan ju aldrig vara helt säker).

E vill som bekant inte sova.

”Mamma, jag tror att det kliar!”

”Var då?”

”Jag vet inte!”

Det kliar ofta någonstans, på ryggen, magen, benen eller armarna. All klåda är goda ursäkter för att inte behöva sova. Man kan förhala sänggåendet med flera minuter eftersom man också kräver att bli smord. Men om man bara tror att det kliar på något ställe som man ännu inte ens vet var det är… Nej, det går inte ens jag på!

Nu är jag hemma igen efter tjejträffen. Jag vill ju gärna se oss som tjejer, men det kan man säkert diskutera… Hur länge är man tjej innan man blir tant? Eller är man båda samtidigt? Har det något med hur man känner sig?
Hur som helst. Jag tog tåget till Helsingfors. Fick den stora äran att sitta bredvid en ciderdrickande finsk man. Det gäller att hålla berusningen konstant. Han ville nog konversera med mig, men jag var faktiskt inte alls intresserad. Jag hade ju min bok - Låt den rätte komma in - som jag formligen slukade, eller kanske sög i mig. Tyvärr var den klar redan innan Tavastehus och jag orkade inte gräva efter nästa projekt.

”Låt den…” var en bra bok. Brutal, grym, fantasieggande och läskigt verklig. Jag rekommenderar den verkligen. Läs den!!

I Helsingfors regnade det. Mörkt, vått och lite otrevligt. Jag besökte en affär och tog sedan metron ut till Östra centrum där jag sedan träffade J. Vi drev runt en stund, shoppade lite lite och åt något smått. Avfärd mot Borgå.

Trevlig samvaro med J och hennes syster. Det är alltid lika roligt att träffas.

På lördagsförmiddagen tog vi en promenad samt tittade på en katt i ett träd. Vid 14-tiden sammanstrålade vi i Lovisa, promenerade mera och hade trevligt tillsammans. God mat, intressanta diskussioner och bara roligt.

Det var nära att vi hade missat tåget hem sedan, det var inte med många minuters marginal som vi rusade in på järnvägsstationen i Böle. Men vi hann och tur var det. Sedan var vi försenade till Seinäjoki, men vad gjorde det – vi hann ju prata mera.

Jag kom hem för två timmar sedan. Nu vill jag sova i min egen säng. Jag är både trött och lätt mörbultad. Min tantkropp tycker nog inte om andras sängar, madrasser eller bäddsoffor. Kanske är det bekvämlighet med ålderns rätt? Och jag vill kalla mig tjej…

Koka. Äta. Diska. Städa. Tvätta. Koka. Äta. Diska. Städa. Koka. Äta. Diska. Städa. Sova. Sova. Sova.Koka. Äta. Diska. Städa. Tvätta. Koka. Äta. Diska. Städa. Koka. Äta. Diska. Städa. Sova. Sova. Sova.Koka. Äta. Diska. Städa. Tvätta. Koka. Äta. Diska. Städa. Koka. Äta. Diska. Städa. Sova. Sova. Sova.Koka. Äta. Diska. Städa. Tvätta. Koka. Äta. Diska. Städa. Koka. Äta. Diska. Städa. Sova. Sova. Sova.Koka. Äta. Diska. Städa. Tvätta. Koka. Äta. Diska. Städa. Koka. Äta. Diska. Städa. Sova. Sova. Sova.Koka. Äta. Diska. Städa. Tvätta. Koka. Äta. Diska. Städa. Koka. Äta. Diska. Städa. Sova. Sova. Sova.Koka. Äta. Diska. Städa. Tvätta. Koka. Äta. Diska. Städa. Koka. Äta. Diska. Städa. Sova. Sova. Sova.

Ungefär så. Ibland lite annat Jobba också. Nu sova igen då.

Min man och jag, vi är rörande eniga om att vi borde gå och lägga oss. Borde ha gått redan. Men vi har båda två lika svårt att komma oss för. Slita oss från våra datorer. (Och är det inte datorerna, så är det böcker eller tv.)

Men nu, nu ska jag bevisa att man faktiskt kan stänga av min dator (tänkte skriva ”genom att klicka på START”, men i Vista står det ju inte start… det var förr…). Det ska gå. Med en rejäl dos viljestyrka!

God natt!

Jag har inte så mycket tålamod. Inte då det gäller busiga barn och läggdags. Mitt mål är att sovtiderna ska vara ”normala” om en vecka. För jag VET hur jobbigt det är att stiga upp första vardagen efter semestern eller sommarlovet. Jag vet om komatillståndet som man drabbas av efter ett par dagar…

Men innan vi är där har vi många kvällar av brottning, tålamodsbeprövande tjat och oändliga ärenden som våra barn hittar på som svepskäl… E hittar på så många olika ärenden och frågor som man varken kan besvara eller ens få någon rätsida på.

Det som är så skönt med läggdags och tålamod, är att jag innerst inne vet att det kommer att vara lika hopplöst oavsett om det är september, februari eller juli…

Vad är det som går från sovande i soffan, via illvrål i badrummet, via nedbäddad i sängen till full fart upp och ner och hit och dit på fem minuter?

Inte kan det ju vara fröken E som sov i soffan och som var så trött att hon inte kunde säga om hon skulle gå till sin säng eller bli buren. Det kan omöjligt ha varit hon som var så trött att inte ens jordgubbar kunde hålla hennes trötta ögon öppna.

Nämen, var det E som sprang förbi för sjuttonde gången. Igen! Hon kan ju inte ha varit det minsta trött för bara en stund sedan…