Anceborgsposten

Jag var fruktansvärt alert och energisk på förmiddagen. Jag var först på plats och hann inte bara koka kaffe utan också åstadkomma några andra små mirakel innan mina övriga jobbarkompisar dök upp. Jag hade bra flyt och fick mycket gjort.

Vid lunchtid dök mina två barn upp, för de skulle vara hos mig en stund mitt på dagen. Jag hade lovat dem hamburgare och de skuttade glatt ut i regnet för att få sina efterlängtade hamburgare. E vill bara ha leksaken, maten intresserade henne inte nämnvärt. Efteråt gick vi för att köpa glass… Det var mysigt att ”luncha ute” med barnen. Och högst antagligen väldigt underhållande för alla andra…

Men efteråt tappade jag tråden, farten och inspirationen. Så jag ägnade mig åt det som i min familj heter ”städa låda 3 timmar”. Att förhala eller skjuta upp till morgondagen det du kan göra i dag kan det också kallas. Jag städade nämligen på min dator (min man brukar också ägna sig åt datorstädning då vi akutstäda för gäster o.dyl.). Visserligen behöver min dator städas, jag kommer att få en ny dator snart och då ska allt viktigt ändå överföras till den nya maskinen.  Men det finns alltid gamla dokument som kan sparas någon annanstans. Så där satt jag och sparade och städade. I stället för att göra det som jag faktiskt borde ha gjort… men som jag drar mig för att göra. Det känns extra jobbigt i år.

Började till och med fundera på ommöbleringen av mitt rum, men insåg att jag måste göra det där inte så lockande jobbet först - sen får jag möblera bäst jag orkar… (för då det tråkiga är klart har möbleringshjälpen semester…) I dag har mitt motto varit: Just do it… tomorrow!

Idag har vi städat. Då maken har ”bombnedslag i …” som status på msn kunde man ju bli orolig för att de hemmavarande hade besök av något storbystat, läckert bombnedslag som inte är jag… men det betydde bara att det var om möjligt ännu mera kaotiskt och smutsigt. Oavsett om  huset kryllar av bombnedslag med plutande läppar eller sandiga barn medan jag jobbar, så var det hög tid att städa.

Vårt badrum har inte varit så dammfritt på väldigt länge. Äckelskåpet under diskbänken är rent och glänsande och ”legoland” i barnens rum är bortplockat. Dammråttorna är utflugna. Det är ganska fint, om jag får säga det själv. De städade områdena är mycket fina. Barnen var dock lite besvikna över det faktum att det inte dök upp någon tant som tog bakterieprov i sopskåpet (i synnerhet).

Tyvärr skulle städprojektet behöva ytterligare en dag… vilken det blir återstår att se. Alla inblandade belönades med godis och filmen ”Familjen Robinson”.

Jag önskar att mitt hem var välstädat, rent och snyggt. Det är inte det nu.

Det är dammigt på golvet, för att inte nämna alla andra ytor. Fönstren är fulla med fingeravtryck. Köksskåpen prydda av feta fläckar.

Det som döljs av skåpdörrar får nu just förbli en hemlighet.

Jag önskar att min hem var välstädat, rent och snyggt. Jag vill ju göra ett gott intryck. Men jag har inte orken. Inte mer idag, och dessutom är tiden knapp. Det kommer att bli ok, men det kunde bli bättre.

Jag önskar att jag slapp göra det.

PS. jag har lite kakdekorationer och liknande att ordna med också.

E har tappat / kastat ut  pysselmaterial under köksbordet: tuschpennor, limstift, paljetter, glitter… Jag ber henne vänligt plocka upp lite saker, och lägga dem på deras rätta platser. Hon ORKAR inte… (ok, idag är hon ju SJUK…)

Jag kryper på alla fyra under köksbordet och plockar ihop pennor, suddgummin, papper och liknande. Det är fruktansvärt tråkigt och jag känner mig något utnyttjad.

- E, kan du inte komma och hjälpa till och plocka upp?

- Neee, jag vill INTE!

- Men jag vill inte heller, säger jag.

- Ja men mamma, du måste!

- Varför måste jag plocka upp dina saker?

- För att du är en MAMMA. Så du vill plocka upp…

Jasså?! Längtan efter egna barn var egentligen bara en omskrivning för önskan om att få städa upp mera? Hur lång är reklamationstiden för barn?? Ajja, det fanns ingen sådan heller…

Åh att de är morgonpigga på veckosluten! Klockan 7 är de uppe och skuttar. Inte den minsta tillstymmelse till trötthet där inte…

…medan föräldrarna behöver lite mera sömn. Gamla och trötta som de är. Inte så lätt att sova då E kommer med jämna mellanrum och undrar om inte snart är ”nu” och liknande saker. Det är omöjligt att sova.

Jag går upp, fixar frukost och löser korsord. Startar favoritmaskinerna ”disk och tvätt”. Barnen sitter som klistrade vid tv. O vill ha bilder att måla. Jag föreslår att han ska plocka upp alla legobitarna i stället. ”Meeen mamma, då börjar jag ju leka med dem!”, utbrister han. ”Gör det då!” är mitt svar.

Han får sina utskrivna bilder, nätet är en enda stor guldgruva på det området. Spindelmannen, Pokémon, Bilar och alla tänkbara odjur. E är nöjd med Hello Kitty och prinsessor, och några små monster. Jag är helt imponerad av deras tålamod, de målar och målar, ritar och färglägger. Vilken tur att det är tråkigt väder och vi med gott samvete kan stanna inne hela familjen.

Dagens stora tilltag var att röja i barnens rum – detta eviga projekt – och nu kan man se både mattan och golvet! Vi som gjorde det är mycket nöjda med vår insats. Tack vare att orsakerna till oredan satt och målade så energiskt.

Vi är rätt så nöjda med vår egen insats, vi har varit så duktiga… Ett extra tack riktar vi till ”Rödluvan” för att hon ännu en gång tillsammans med sin mormor, vargen och några andra typer trollband våra barn i filmen ”Hoodwinked!” så att vi fick städa i lugn och ro. För övrigt rekommenderar jag filmen för alla barnsliga typer…

Svärmor meddelade på fredagskvällen att det var verkligen hög tid att plocka vinbär ”om ni nu har tänkt att ni ska ha några!! Ord och inga visor där, så där hade vi lördagens projekt. I begynnelsen kändes det föga lockande att sitta i en vinbärsbuske… men jag som är uppvuxen bland vinbärsbuskar passade på att äta, njuta och insupa den underbara doften av vinbär. Dessvärre har vi inte rensat de där bären ännu…

På lördagskvällen var vi på födelsedagsbjudning hos barnens kusin. Och det var gott, trevligt och roligt.

Jag vet inte vad som är fel med mig, för jag vaknar så tidigt. Trots att det är veckoslut! Till och med tidigare än mina morgonpigga barn. Det är oroväckande.

Idag har vi ägnat oss åt vår favorit sysselsättning. Städning. För att citera O: ”Mamma, varför dammsuger ni aldrig under min säng, där är ju fullt med damm?!” Jag har väldigt tydliga minnen av ha dammsugit åtskilliga gånger just under den sängen…

Nu blir det bastu, middag och, om jag har tur, ”fritid”.

Vilken tillfredsställelse man känner i hela kroppen då man har städat och kämpat sig svettig och man slutligen är helt klar. Det är rent och fräscht och man vet att man har gjort ett bra jobb. Man är helt nöjd och tillfredsställd. En städorgasm. Kan det bli bättre?? Vad beträffar städning alltså…

För några dagar sedan drabbades jag av den stora duktigheten och städade båda bilarna invändigt.

Med den blåa pärlan hade vi besökt en sandstrand, och det märktes. O hade sparat stenar och andra fynd i facken på både sätet och dörren. Många saker blev det. E å sin sida hade spillt saft. Maken samlar på näsdukar… Den gröna pärlan är kanske mer lättstädad, för den är min, och jag gillar faktiskt att hålla min bil ren, även om jag motarbetas av några träd.

I utbyte mot denna stora städinsats har jag försökt få maken att tvätta bilarna på utsidan. Jag har svårt att räcka till… Det är inte lätt då man är kort. Sin egen bil tvättade han direkt. Han hävdade att den var så smutsig – och jag kan med långa tänder medge att den var smutsigare än min. Men att sedan få honom att tvätta min bil var en större utmaning. Den stora fågelskiten på motorhuven räknades inte riktigt som smuts…

Men då han insåg att han skulle bli tvungen att gunga barnen medan jag själv tvättar min bil fick han eld i baken. Det kan förstås också ha haft något att göra med min sura och demonstrativa min då jag funderade om man faktiskt måste ha gummistövlar då man tvättar en bil i sommarvärmen, men då kom han sig äntligen igång med biltvätten.

Jag i min tur slapp gunga några barn för de ville hellre bli våta av biltvättsslangen. Jag fick en ren bil och två dyblöta, men glada barn! Men nog fick jag tjata för att få den där rena bilen…

(Tillägg: jag städar och tvättar min bil oftast själv – och maken sköter sin – det är därför som min alltid är renare än hans! Han har kanske inte hört om tjänster och gentjänster… )

Jag hade lovat att jag skulle svänga med trollspöet och städa som Fru Weasley i Harry Potters värld. Men a) jag kan inte trolla och b) jag hann inte ens försöka.  Så då vår kompis J dök upp för att dricka kaffe med oss övervägde jag faktiskt för några minuter att försöka rymma. – Säg att jag är bortrest, så har han nog överseende. Vid närmare eftertanke insåg jag, sorgligt nog, att jag inte är säker på att det någonsin varit städat och rent hemma hos oss då J varit på besök. Kanske medan O var nyfödd och helt inkapabel att röra till saker och ting och medan föräldrarna hade mer tid för ordningsarbete… Kanske. Pinsamt är det ändå.

Fru Weasley är förvisso inte heller den mest ordningssamma varelse, men hon kan i alla fall trolla så att det blir ordning. Den kunskapen besitter inte jag! Eventuellt kunde jag försöka konkurrera med henne stickning.

Idag har vi i alla fall städat. Både O och E var väldigt ivriga att delta. De ville nämligen att vi skulle tömma bokhyllan och kolla vad som fanns gömt i dammlagret bakom. Så även om det kanske var att börja från fel ände, så började vi där. Det vill säga – jag började. Jag tyckte också att det var lite intressant, kanske skulle den borttappade pusselbiten komma fram, eller spelkortet. Men det var många böcker som skulle flyttas innan vi ens kom så långt. Vi hittade i alla fall ett halsband, en klädnypa, två glasspinnar och några skrynkliga klistermärken. Och mycket damm. Så var det gjort i alla fall!

Nåja, jag har städat på fler viktiga ställen också. Som i städskåpet. Det var nödvändigt. Det är ju också där våra gäster inspekterar. Inte. Vitrinskåpet har fått sig en grundlig rengöring… Medan jag satt och organiserade servetterna tog maken hand om golven och både dammsög och torkade.

Tjoho vad städning är roligt!!

De kommande dagarna kommer Anceborgsfamiljen att göra följande:

• Någon solig dag ska vi till stugan för att GRILLA KORV OCH DRICKA KAFFE!
• Städa. Som maken sade det: ”någon av de kommande tre dagarna bör vi nog städa” medan frun tittade sig omkring och kontrade ”alla av de kommande tre dagarna måste vi nog städa”.
• Handla mat. Det är tomt i förrådet. Handling bör dock föregås av planering.
• Kurera sonen som har halsont. ”Det är mer synd om O än om mig” förklarade E då hon också ”behövde” dricka något varmt för sin ”sjuka hals”.

Egentligen helt vanliga och vardagliga saker. Utöver detta ska maken iväg på konsert till huvudstaden – gissa om han är nöjd! E är lite orolig att jag ska följa med, vilket jag i och för sig vill, men jag intygar och lovar dyrt och heligt att jag ska stanna hemma. För någon måste ju vara här och ”ta emot svenskarna” som snart anländer.

E funderar:

-Mamma, kommer J&S i morgon?

- Nej, de kommer först på lördag.

- Men EGENTLIGEN!  När är det lördag då??

-Idag är det måndag, efter måndag kommer tisdag, efter tisdag kommer…

- Jag vill att de ska komma NUU!

 

Jag hoppas att vi hinner städa lite innan de står på trappan. Även om barnen har lite svårt att förstå varför man måste städa. Det måste vara någon universell lag som gör att barn alltid börjar leka då de ska plocka sina leksaker. Aldrig någon annan gång leker de så bra som just då.

Slutligen en låt till maken: