Anceborgsposten

… lite trött efter en arbetsdag. Trött både i kroppen och knoppen. Nu satsar jag på vila och återhämtning – vill inte ha fler otäcka sjukdomar…

Jag äter magsyrebakterietabletter för att få mag- och tarmfloran i ordning. Vad annat bör jag tänka på att äta (bortsett från hälsosamt och varierat) för att bygga upp motståndskraften och för att tillfriskna?

Jag tror att det är stress och sömnbrist i en härlig kombination som bidragit till att jag besökt två affärer denna vecka utan att ha plånboken med. Lite pinsamt.

Nu ska jag bara ladda batterierna!

Jag är trött igen. Jag märkte det extra tydligt när jag satt på möte och kontaktlinserna började klia samtidigt som ögonlocken ryckte och levde till. Tur att jag hade glasögonen i väskan, för jag hade aldrig orkat annars.

Med glasögonen på näsan kändes det som om jag var lite piggare. Kanske i ögonen, men inte i resten av kroppen. Satt av ytterligare ett möte. Svårt att koncentrera och engagera mig. Trött som bara den igen… Det är en elakt ond cirkel.

E hade en kompis på besök, de lekte och busade. Då kan man inte somna. Men nu, nu är det slut för idag.

Förra helgen gick åt till tårtbak och -ätande, städning och födelsedagskalas. Den här helgen – det nästan mirakulöst – är det inget större behov av städning (skriver jag och blundar för legobitarna och bokstäverna som invaderat golvet i vardagsrummet, för att inte tala om barnens rum). Det krävs i varje fall inga större åtgärder. Och vi har lovat oss att inte städa så mycket heller. Göra så lite som möjligt. Vara ute någon stund varje dag, spela kort, se en film eller två, läsa böcker och bara umgås.Ta det lugnt. Vi behöver det…

Jag har ordnat i mina rabatter. Var trycker man ner 36 tulpanlökar då man egentligen har fullt över allt?? Jag har krattat lite löv. Bara 5 skottkärror, från det kritiska stället (också känt som ”risodlingen”). Plockat undan sandlådeleksaker och andra utesaker. Nu finns det bara några förrymda klädpinnar och två tennisbollar på terassen. Maken tog barnen med sig till farmor. Han har hand om vinterdäcken. Barnen skulle visst hjälpa till, men det skulle jag allt vilja se…

Jag har i alla fall rosiga kinder.

Det har varit mycket. Jag har jobbat som en besatt med kalas och städning. Det har varit tandkontroll och möten. Sena kvällar och mycket att göra. Och det märks. I hela kroppen. Jag är trött och grinig, tålamodet har jag tappat och jag fräser för mista lilla motgång. Det är så fruktansvärt svårt att klara av en grinig 3-åring när man är precis likadan själv…

Idag är jag ledig. Underbart ledig. När maken förde barnen till dagis drog jag täcket över huvudet igen. Jag sov långt in på förmiddagen. Det var underbart skönt, för det var precis vad jag behövde. Jag har bara gjort absolut nödvändiga saker. Och jag tänker bara göra det som jag vill…

Jag måste ladda mina batterier.

Nu har jag semester.

morgon är jag ledig. LEDIG!! Och på torsdag börjar höstlovet också för resten av familjen.

Först ska jag vila. Sedan bjuda till kalas och baka och städa. Men först sova…

Arjen valo (ei sammu) - Kaj Stenvall

Koka. Äta. Diska. Städa. Tvätta. Koka. Äta. Diska. Städa. Koka. Äta. Diska. Städa. Sova. Sova. Sova.Koka. Äta. Diska. Städa. Tvätta. Koka. Äta. Diska. Städa. Koka. Äta. Diska. Städa. Sova. Sova. Sova.Koka. Äta. Diska. Städa. Tvätta. Koka. Äta. Diska. Städa. Koka. Äta. Diska. Städa. Sova. Sova. Sova.Koka. Äta. Diska. Städa. Tvätta. Koka. Äta. Diska. Städa. Koka. Äta. Diska. Städa. Sova. Sova. Sova.Koka. Äta. Diska. Städa. Tvätta. Koka. Äta. Diska. Städa. Koka. Äta. Diska. Städa. Sova. Sova. Sova.Koka. Äta. Diska. Städa. Tvätta. Koka. Äta. Diska. Städa. Koka. Äta. Diska. Städa. Sova. Sova. Sova.Koka. Äta. Diska. Städa. Tvätta. Koka. Äta. Diska. Städa. Koka. Äta. Diska. Städa. Sova. Sova. Sova.

Ungefär så. Ibland lite annat Jobba också. Nu sova igen då.

Idag har jag suttit på skolbänken. Underbart intressant och givande. Och utmanande. Jag ska träna, repetera och pyssla – ja det är ju datorrelaterat – i det oändliga. Sen. Någon annan dag.

En annan utmaning var att få hem E från dagis, hon ville inte riktigt som jag. Jag lade ner saker i hennes väska. Jag lade ner fel saker i hennes väska. Allt som jag gjorde var fel. Det gick så trögt… Hon skulle klättra och hon skulle ha andra skor och hon skulle gå baklänges till bilen. Jag hade lite ont om tålamod då jag kom hem. Jag kan bli så vansinnigt irriterad och kanske mest av allt på mig själv för att jag inte behåller lugnet och fattningen utan blir så där otrevlig, som bara jag kan bli.

Efter kvällsmaten drog jag täcket över huvudet och sov en stund. Det var behövligt. Maken parkerade sig i soffan med barnen och såg på film. Nåja, nu är inte mina barn några tystlåtna filmåskådare utan man hör dem tjoa och skratta och ibland, om det blir riktigt spännande galopperar det ett varv eller två runt lägenheten. Det är inte så lätt att sova.

Sömn lär jag behöva mer av. Maken är förkyld och gör allt som står i hans makt att smitta ner mig ordentligt. Att vara sjuk på min annalkande semester är inte min högsta dröm precis… Men om min make tackar nej till en rolig fest på grund av förkylning, då är det illa ställt.

Under den kommande helgen ska jag göra följande:

• ta hand om sjuklingen
• planera ett födelsedagskalas (garanterat mer om det senare)
• om väderleken inbjuder – plantera tulpanlökar och pyssla lite i trädgården
• städa
• vila
• sticka sockar
• se en film
• läsa en bok
• leka och pyssla

Precis som vanligt alltså. Men nu vila mig, bli snällare och vakna i morgon, pigg och vacker som en nyponros (öh?).

Jag var helt utmattad igår. Som en urvriden trasa. Jag hade ju ägnat hela dagen åt hjältemodiga insatser, eller vad man nu ska kalla det…?

Det var bara barnen och jag, maken hade förmånen att få umgås med sina kollegor… Vi som inte var ute någonstans hade en ganska mysig kväll tillsammans. Med lite godis kan man få de livligaste barn att sitta stilla i soffan och se på tv. Vi tittade på Pippi. Pippis inverkan på min huvudvärk var förödande. Ni vet ju Pippi…

Jag fick barnen i säng och själv var jag inte sämre. Just innan jag skulle till att somna insåg jag att huvudvärkstabletterna tydligen hade haft effekt. Jag övervägde att stiga upp, i ett par sekunder, men övertygade mig om att jag skulle sova. Att jag behövde sova.

…och det var jag glad att jag hade gjort, för två pigga barn var uppe före kl. 7. Det gick inte att övertala dem om att gå och lägga sig igen heller. Själv försökte jag ha lite sovmorgon, men hur bra går det när E kommer var 20 minut och undrar ”när jag tänker stiga upp egentligen?”

Fixade frukost, delade ut lördagsgodiset (det som var kvar från fredagskvällens mumsande) och pysslade en stund.

Vid lunch kommer en av Os kompisar förbi. O passar på att visa honom den ännu utslagne fadern, tillika festprissen, som kommit hem på småtimmarna. Inga hemligheter hos oss inte… Jag kan se framför mig hur kompisen meddelar sina föräldrar om ”upptäckten” hemma hos familjen Bus.

Dessutom har vi varit ute och lekt, på promenad till ett klätterträd och dessutom badat bastu. Nu hoppas jag på film…

Trevlig helg!

Det var dagens stora fråga. Och jag visste ju att den skulle komma, förr eller senare. Klockan 8, då jag vaknade, var jag pigg och glad, och den halvdåligt borttagna make-upen var enda tecknet på en sen kväll på stan (läs: natt). Och en timme senare försökte jag nog sova igen, mest för att jag visste att jag skulle bli så trött, men det stuntade barnen blankt i. Vill man att föräldrarna ska stiga upp så lever man rövare. Enkelt.

Nu har jag inte humörsvängningar som en treåring eller temperament som en sexårig. Inte idag i varje fall. Men vid lunchtid verkade en vilostund som en bra sak. Tyckte jag alltså. Mina barn delar sällan mina åsikter vad beträffar sömn. ”Mamma varför måste man vila, det är ju så tråkigt!?”

Nej, igen vila för mig…  Det är både onödigt och trist… och alldeles, alldeles underbart, om man får till det.