Anceborgsposten

Det är så varmt där ute, att jag borde sticka klart ett par sockar. För att vara säker på att de faktiskt är klara då (om) det blir kallt!

Eller så inte. Det är väldigt varmt och svettigt att sticka. Kanske jag skulle ta och brodera på julgransmattan i stället??

Jag har skrinnat. För första gången på sådär 16 år. Jag var ganska övertygad om att det skulle sitta i ryggraden, precis som cykling eller skidning, men det gjorde det inte.  Jag var ungefär lika graciös som en gravid elefant och gjorde några riktigt snygga vurpor. Hoppas att barnen som lekte där också har glädje av dem…

Nej, jag har aldrig tyckt om att skrinna och jag har inte heller drabbats av någon konståkningsfeber, men för att lära sina egna barn den svåra konsten så är det bara att bita ihop och låtsas. Skrinnskorna var för stora (tack P för lånet, du verkar ju ändå inte ha någon nytta av dem…), och de gjorde ont i mina fötter. Det måste vara flickskrinnskornas förbannelse, eller något likande.

Men jag har skrinnat. Jag har ramlat också. Men jag HAR skrinnat!

Åh – det är så härligt när det är snö på marken. E och jag var ute och skottade snö på morgonen. Det var väl mest jag som jobbade, för E låg i varenda liten hög eller driva och sprattlade. Hon njöt av snön!

Senare på dagen, då jag gick till jobbet, dalade stora snöflingor. Jag kände mig som ett lyckligt barn och försökte motstå frestelsen att sticka ut tungan för att försöka fånga någon flinga.

Jag gjorde entré på jobbet med att sjunga ”Hej mitt vinterland, nu är JAG här!” åt kollegorna i kafferummet, för där var jag ju…

Måste vara en julsång också:

En morgon när vi vaknar
är hela världen vit,
och vi förstår att vintern
har kommit hit.