En dag

Jag lider av någon sorts depression. Eller sorg. Kanske också längtan. I alla fall är det en längtan efter något mer… Något i stil med ”vad hände sen”? Och ”Varför”?

Jag har precis blivit klar med en bok. En bra bok. En sådan som lämnar en berörd. Bara det att jag lyssnat mig igenom boken, det är den första romanen jag någonsin orkat, haft tålamod att lyssna på som ljudbok, är en bedrift i sig. Jag har lärt mig att uppläsaren är viktig, och den här berättelsen har fångat och fängslat mig i många dagar. Så pass att jag faktiskt övervägt långa omvägar på mina resor till och från jobbet bara för att få höra hur det går. Vad som kommer att hända härnäst. Jag är själv väldigt imponerad av mitt tålamod. Jag läser ju själv betydligt mycket snabbare och jag antar att boken hade blivit läst med rekordfart om jag haft den i ett sådant format. Men jag har lyssnat, jag har tänkt, jag har känt.

Jag har lyssnat till ”En dag” av David Nicholls i uppläsning av Anders Ekborg. Helt njutbart. Anders Ekborg har en väldigt behaglig röst att lyssna till (något helt annat än de Sune- och Bert-böcker som barnen föredrar).

Boken kom till mig av en händelse. Det började med att jag fick för mig att googla på Pia Printz – hon skrev uppskattade kolumner i Allt i hemmet för några år sedan, tills hon slutade – och vad gjorde hon nu? Sen rekommenderade en släkting samma bok. Och då var jag såld. Måste ha den! Sedan var det bara slumpen som gjorde att det blev en ljudbok.

Och så får man följa Emma och Dexter i 20 år. Deras liv, deras vänskap (ja hur var det nu – kan en kvinna och en man vara VÄNNER?) och deras förhållande. Med alla dess upp- och nergångar i klassisk berg-och-dalbana-stil. Och man kan inte undgå att känna igen sig. Minnas hur det var att vara runt 20, 30 eller nästan 40. Jag kände väldigt mycket igen mig i boken. Och som en bra bok ska vara – så fick man skratta, man fick tänka, känna och lite gråta också. En riktig fullträff.  Men jag tänker inte recensera den. Det kan jag inte göra utan att avslöja något om den. Det skulle vara att beröva dig på läs-/lyssningsupplevelsen.  Jag bara rekommenderar den.

Boken tog slut en dag när jag var på väg till jobbet. Jag minns exakt var jag var när boken tog slut. Då fylldes jag av ett stort vemod – tack för att du gjorde mig så sorgsen när det annars var en sådan fin dag. Som den goda bok den var så slutade den alltför fort.

Nu tänker jag bara vänta på filmen. Men det måste jag ju säga: Anne Hathaway ser inte alls ut som jag föreställde mig Emma.

Annonser

2 reaktioner till “En dag

  1. Jag som har lyssnat på många ljudböcker, kan minnas exakt var jag gått då jag lyssnat på vissa partier. Eller tvärtom- en gång när jag gick här lyssnade jag på den och den boken…

    Nu har du blivit av med ”oskulden” så nu är det bara att lyssna vidare. Tänk att man kan läsa böcker medan man räfsar, diskar och en massa annat. (Om det inte är för mycket stoj runtomkring förstås).

    Gilla

    1. Jo jag tror att man lättare förknippar en bok med olika ställen eller tillfällen, med musik så är det inte lika lätt. Jag ska nog lyssna på fler böcker, men ibland känns det som om boken blir så väldigt lång. ”Tid 27 timmar” när man själv läser den kanske på 12… om man får… Men samtidigt är det ett behagligt sätt att ta till sig boken. Och för mig, i mitt cirkusaktiga liv, passar billyssnandet bäst.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s