Fullt

…i min kalender var det idag. Jag kom, som vanligt med andan i halsen, till jobbet. Att leverera ett barn till dagis tar sin lilla stund. Och i synnerhet när barnet alltid är trött, slött och totalt ointresserat av att göra sig klar. Man hinner bli rätt matt av allt tjatande.

Nåja, så kommer man till jobbet. Jag har ca 35 min på mig att uträtta små mirakel, byta några ord med medarbetarna och dricka en kaffekopp, innan jag skall vara på dagens första möte. En del av mina medarbetare ha den ovanan att de ska göra allt möjligt annat först, så även om vi ska träffas om exakt två minuter så dröjer det ändå minst 20 innan vi äntligen hinner prata. Och då är ändå 20 min väntetid en kort stund, i jämförelse med de dagar när det kan gå timmar och jag bara väntar på att vi ska hinna prata. I värsta fall är det som jag då jobbar med som är helt beroende av det mötet. Jaja, man är ju inte utan att göra.

Tack vare att jag fick vänta på min tur, och vår korta pratstund egentligen kom redan då jag borde ha gått, så kom jag sannerligen i sista sekunden till dagens viktigaste möte. Sammankomsten gällde en viktig sak, den påverkar inte bara mitt arbete utan många andras… Men det var ett riktigt hönshusmöte, många som pratade i munnen på varandra, sorl och viskande och hon som höll i trådarna saknar helt förmågan att tala så att alla lyssnar och att tala så att alla förstår (hemska tanke, hon är lite som jag, och kommer in på sidospår både hitåt och ditåt!). Jag var ganska matt när jag gick därifrån…

Raka vägen till matbordet. Ingen idé att göra något större underverk innan lunch.

Efter lunchen gick hela gänget till ett närbeläget auditorium (A206, för dem som rört sig i det som förr vara PF i Vasa) där vi hade kick off för ett samarbetsprojekt som vi har tillsammans med det finska gymnasiet. Givande… intressant att höra om pedagogisk forskning. I grupper gick vi senare på museum och jag skäms lite när jag erkänner att jag inte besökt det museet tidigare i mitt liv. Det var ju riktigt roligt. Och mina finskspråkiga kollegor höll verkligen koll på mig.

Efter museet hastade jag i väg på sammanträde. 6 korta ärenden på föredragningslistan. Hade inte orkat med mer. Ibland blir det bara för mycket. Önskar ändå att jag hade hunnit göra något annat än mötas idag…

Annonser

2 thoughts on “Fullt

  1. Hörde ett rätt bra dagistips: Dumpa henne i det skick hon behagar vara. De flesta barn vill inte komma i pyjamas nå många dar 🙂 Men man kan ju diskutera med dagis först kanske, om de går med på det… Å andra sidan är tjejen så stor så hon kan klä på sig själv så det behöver inte ”belasta” personalen. Men jag kan tänka mig att det inte biter på alla, riktiga slöfockar kanske tycker det bara är sent… Och i värsta fall kanske det kan leda till retande? Äsch, nu blev jag osäker om det alls är nån bra idé…. Men det var nog nån typ av familjerådgivarföreläsare som sa det…

    Gilla

    1. Det har jag också tänkt. Du vet ju själv hur trögt allt kan vara när man är riktigt trött. Det är liksom fel längs hela linjen. Straff från tidigare dagar… Jag skulle också kunna tänka mig att fara till jobbet i pyjamas. Kanske.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s