Att städa

Alltså – det här med städning! Först ska jag klargöra en sak: jag tycker om när det är gjort. Och jag tycker om när mitt hem är rent och ordning råder. Men jag är inte säker på att jag tycker om att städa. Och jag har märkt att min familj inte tycker om mig när vi ska städa…

Städning stressar mig, kanske för att det tycks vara på mitt ansvar. Eller det känns så. Fröken E, som är 8 år, älskar att pyssla. Följaktligen sparar hon på allt tänkbart pysselmaterial. Ordning finns inte. Hon är helt oförmögen att se en tuschpenna på golvet, om det så skulle vara helt tomt. Men det är det sällan. Med stort pedagogiskt tålamod, ja hon måste ju läras, får man dirigera henne under städprocessen. Det går inte annars. Man uppmanar henne att ordna på en hylla så får man ändå säga till om precis allt. Bär tuben med salva till badrummet! Lägg boken i bokhyllan! Var ska hårdpännena vara? Så där håller vi på…

Herr O, 10 år, är också ointresserad av städandet. Men det går bättre med honom… Han är också expert på att göra kaos. Det där med ‘var sak på sin plats’ går inte riktigt hem. Så då hittar man boken i garderoben. Strumpor i legolådan. Men man ser ju att träning ger framsteg.

Men det är tungt att städa. Jag tappar fort både humöret och energi. Städningen tar fram alla mina dåliga egenskaper, också envisheten, och plötsligt vill (nåja, vill och vill…) jag städa hemmet från golv till tak. Det är också lite att ta sig vatten över huvudet!

Städning tar fram häxan i mig!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s