När man inte tycker som alla andra

För någon helg sedan var jag till Helsingfors tillsammans med kören som jag sjunger i. Vi hade ordnat en musikalresa för att se på Mamma Mia som visas på Svenska teatern.

Jag tycker om Abbas musik. Och jag har sett filmen. Jag minns hur konstigt jag tyckte att det var när Pierce Brosnan brast ut i sång – och jag minns att man vande sig…

Förväntningarna på musikalen är skyhöga. Alla som sett den har varit helt betagna och lyriska efter åt. ”Ni blir inte besvikna!” skrev en väninna på Facebook.

Och så sitter vi där, uppradade på Svenska teater, och med stora förväntningar – och så börjar det. Storslaget och sparsmakat på samma gång. ”Jag har en dröm…”

Sofie sjunger vackert. Mamma Donna sjunger också bra, men med en uppsyn som mest får mig att tänka på Häxan Surtant. Och där, redan i mitten av första akten sitter jag mest och undrar vad det är så bra egentligen? Musiken, jo. Sånginsatserna, vissa. Dansstegen… Men sen tog det slut för mig.

Det kan ha varit ”förfinlandssvenskandet” som gjorde det. Jag kunde köpa det överspelade, ytliga i en amerikansk film, men när Donna plötsligt är finlandssvensk och det dyker upp en ”bisi från Sibbo” då får jag inte ihop det mer. Kvar har vi Häxan Surtant med två kåta medelålders väninnor. Vi har tre gubbar och Sofie och hennes fåniga kompisar.

Och när jag inte vet om det är buskis eller musikal som jag ser på…

För ska jag vara ärlig så tycker jag fortfarande om Abba. Jag tycker om buskishumor och under-bältet-skämt. Men nu fick jag det inte att stämma. Och det berörde mig inte, varken så att jag tyckte att det var otroligt roligt eller bra spelat. Bara osmakligt.

Det här är ju vad jag tycker. Det kan vara en nyvunnen prydhet, eller min 40-års kris. Men min åsikt.

ALLA andra, varenda en som sett Mamma Mia har varit ”i stjärnor” efteråt, trallande på Abba-låtar, lyriska och jätteglada. Lätt att säga till dem att ”nej, jag tyckte inte att det var speciellt bra” eller ”nej, jag tyckte inte att det var något extra”. De ser ju på mig som om jag är helt från vettet. Hur kan man inte tycka att det var det bästa man sett någonsin?!

Min mamma säger antagligen att jag alltid vara tvärtom, och kanske det, men det var inte avsiktligt.

Tack & förlåt!

 

Annonser

2 reaktioner till “När man inte tycker som alla andra

  1. Jag gillade inte Mamma Mia. Råkade få en biljett och tänkte att jag väl ändå kan se vad alla snackar om. Var inte alls imponerad, de sjöng ju fint och dansarna var skickliga och Maria Sid var ju rätt rolig. Men sku inte se den en gång till och var inte alls såld. Berättelsen är ju bara för naiv, skulle hellre ha sett på en helkvälls show med bara musik och sång och dans och skippat all sunkig dialog. Har nog för den delen aldrig orkat se filmen heller…

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s