Man kan inte spotta ut något som man inte har smakat!
Vad tror du om det?
Nåja, nu är det inte tänkt att den meningen ska tolkas alltför bokstavligt, men jag anser att det ligger en stor portion sanning i den. Redan när man har tagit något i sin mun kan man, utan att svälja, avgöra om det är sött, salt, beskt eller surt. Man kan känna konsistensen – är det krämigt, fluffigt, lent osv. Så man vet ganska mycket om något utan att ha svalt, och i det skedet fattar man beslutet att antingen svälja eller spotta.
Jag har nyligen träffat på en person som tycks kunna avfärda både den ena och den andra idén utan någon större eftertänksamhet, och det var då jag kom på att man aldrig kan spotta utan att ha smakat. Som om man får ett förslag, en idé, en annan vinkling på ett gammalt problem så finns det egentligen inte, som jag ser det, någon orsak att avfärda den utan att ha smakat. Eftersom det är ganska arbetsdrygt att om och om igen uppfinna hjulet, så borde man ju lämpligen kunna lyssna in, reflektera kring, kritiskt granska och evaluera – ja rent av plocka ut russinen ur kakan – innan man avfärdar något. Det finns alltid något som man kan lära sig av någon annan. Alltid. Varenda gång.
För ingen är så fullärd, komplett och fulländad att man inte kan bli lite, lite bättre eller visare… Eller?
Att bli mig själv igen 