Livet

Har tillsammans med en god vän funderat på livet. Hur det känns när man upptäcker att man inte längre har livet framför sig utan mer bakom sig. När man var yngre tänkte man ju alltid att ”det där hinner jag med sen” och ”när jag blir äldre ska jag göra…” Och jag som inte ens är 40 ännu.

Det är inte klokt egentligen, man vill ju gärna se att man är ungefär som de som studerar nu, men saken är ju den att när man nu jämför med de som börjar studera nu, då är det samma sak som att någon som hade börjat studera 1980 hade jämfört sig med en själv när VI började studera!

 

Det är kanske ens egen verklighetsuppfattning som är skev, eller så lurar man sig själv. Men sen när man funderar över vad man ska göra nästa vecka och veckan därpå… Jo man jobbar ju. Mest hela tiden. Inte undra på att livet springer ifrån en utan att man hinner njuta, leva och göra en massa saker. Livet springer. Livet springer ifrån en. Hur ska man hinna med??